Balansgång
Jag har svårt att släppa taget och gå vidare.
Jag har svårt att tänka mig ett liv utan partylördagar och bakishäng på söndagar.
Jag har svårt att inte önska att det var jag som gick där på stan med ett par tighta jeans och en cigg i handen.
Häromnatten bröt jag ihop i Älsklingens famn och grät ut. Grät över att mina partydagar är över. Det är dags att gå vidare, växa upp och bli en förebild. Det är dags att ta sig i kragen och inse att man, inte bara blivit vuxen, blivit mogen kvinna.
Inga fler ansvarslösa nätter på stan, pinsamheter som ett misslyckat klädesval som resulterar i alldeles för stor urringning eller katastrof söndagar som inte ger mer än sömn och illamående.
Det kan låta fjantigt och det kan låta banalt, men jag var innan en mycket "eftertraktad" partybrud. Jag var den som styrde upp förfester på ett par timmar, fixade spontanefterfester, tog med ostbågarna till förfesterna och alltid hade cigg så det räckte även till feströkarna.
Det var även jag som spontant kunde komma ner på stan och fika hur som helst, när som helst. Och om det inte var ner på stan vi gick så samlades vi ofta på Götgatan hemma hos mig för lite hembakat och Idolmys på fredagarna.....
Kanske inte helt och hållet ett minne blott, men inte ens i närheten av en verkligehet för mig.
Jag kan ärligt talat säga att jag är lycklig och ångrar naturligtvis inte för en sekund att jag har min Aimee nu. Och jag kan inte ens säga att jag saknar utelivet så mycket heller, men kanske jag saknar lite utav den delen som tillhörde mig. Den del som jag ofta ser mig själv att vara... Det är nu dags att hitta mitt nya jag. Den som kan balansera tjejen med vännerna och fikat på stan som gärna tar ett glas vitt någon gång i månaden - med den kvinna som är mamma, bakar och går på barnvagnspromenader och ska visa sig vara ett gott föredöme.
Jag har inte saknat det livet (och levde det livet ganska fullt ut före man & barn haha...) förrän Nu! Vet inte om det är en 30-års kris eller om jag bara känner att "det är min tur nu"? Vill inte röja på stan,men saknar det där att bara kunna hänga med tjejerna eller bara få vara själv ett tag! Du vet som när man var 20 och hängde på stan en hel dag,gick o solade och sen tog ett glas vin med bästa kompisen...
Men när allt kommer omkring finns det inget bättre än när man sitter i mitten av två gullungar i soffan och har fredagsmys:) Men man önskade att man kunde ha det bästa av två världar lite oftare;)
Vi ses! kram
Jag känner fortfarande likandant, saknar den jag var. Party tjejen som var ute och hade kul jämt. Men när jag går ut på krogen idag så är jag såå glad över vad jag har hemma som väntar! =) Jag kommer nog alltid sakna den delen av sig själv, men jag har insett att jag aldrig kommer bli hon igen. Nu är jag mamma istället och har "trevligt" när jag går ut på krogen istället för "askul". Men jag tycker att jag har så mycket mer i livet än vad alla andra 25åringar har som fortfarande springer runt som yra höns på krogen.
Visst saknar man allt sånt, men det är nog bara att man måste balansera båda världarna! Jag kan med tänka tillbaka innan vi fick skruttarna o sakna allt det, det är helt normalt, e ju en ganska stor förändring i livet man går igenom,! men som sagt så finns det inget bättre o sitta med sin familj o mysa i soffan men även ta en kväll då och då o komma ut med tjejerna en dag för shopping Och en kväll ute, handlar nog bara om att man får välje de gånger som passar bäst,! :) lycka till med dopet och hoppas på o få se mycke fina kort :)
Jag kan känna igen mig i mycket av det du skriver. Men jag måste också säga att jag tror jag hittat en bra balans mellan den jag var innan Simon föddes och den jag är idag. Jag saknar inte utelivet på det sättet, jag var nog ganska less på det innan jag fick blev mamma också. Och de gånger jag får en ledig kväll ute med vännerna uppskattar jag mer idag än vad jag gjorde då.
Sv: Ja Sverige är ju inte så stort som sagt. Hehe, så du tänkte på mig då, vad gulligt. Och visst är hösten här, numera får vi vänja oss att vakna upp till en frostad gräsmatta utanför fönstret, och älsklingen har fått börja skrapa bilrutan varje morgon, brrrrr!
