Synd om mig?
Sen hem och fixa till sig för att åka iväg till min fina svägerska och hennes dotter. TACK för en underbar och härlig kväll med gooood mat. Aimee sover som en liten gris i sin säng efter att ha busat gärnet med sin kusin Maya. Hennes stora Idol.
Nu är det dags för sängen, imorgon ska vi upp skapligt och baka cupcakes till mammabarnfikan - lite reunion med några av oss mammor som första gången träffades genom förberedande föräldragruppen på Kvinnohälsan!
Good night......
Sen måste jag vara dum och uttrycka min åsikt.
En bloggare skrev "helt ärligt så tycker jag synd om er som inte lever ett rosaskimrande liv".... Det lever inte jag. Det gör nog ingen jag känner. Skapligt många på jorden lever inget rosaskimmrande liv, är det synd om alla dom också?
Förstår inte hur folk tänker ibland.
Jag behöver inte leva i ett rosaskimmer för att vara lycklig och njuta av mitt liv. Jag behöver inte heller försöka göra det övertydligt om hur lycklig jag är, hur bra jag har det eller hur bra jag mår. Jag hoppas att mina nära och kära vet om det när jag säger att jag mår bra och är lycklig. Dessutom så är jag inte alltid lyckligast eller har det bra. Vi har dålig ekonomi och det gör mig ibland ledsen, jag har vänner med sjuka familjemedlemmar, släkt med barn på sjukhus och andra nära som har det jobbigt.... Det är inte synd om dom. Det är synd om dom som tycker sig vara bättre än dom som har det lite kämpigt i sina liv.
Jag behöver inte ens tänka efter för att förstå vart den utsagan kommer ifrån.
Låt dom leva i sin bubbla.
Skriva är hon duktig på. Och det låter säkert ljuvligt i somliga öron. Men genomtänkt är det inte för fem öre. Hon säger emot sig själv i vart och vartannat inlägg hon skriver. Och att hon sen påstår sig vara realist och verklighetstrogen skulle jag kunna sitta och skratta åt i flera timmar.
Pedagog....in my ass... "barnsligt sagt"
But hey...någon gång ibland får man lov att vara det också.
Det känns inte så ödmjukt att "tycka synd om" andra. Speciellt inte när lycka/hälsa m.m. inte är något som man gör sig förtjänt av eller direkt kan påverka. Man kan ha tur och otur i livet och det kan förändras. Skulle aldrig själv skriva ett sådant inlägg, så onödigt att peka ut en massa människor som "stackare", och sen får jag alltid känslan av att de som skriver sånt här mer försöker övertyga sig själv än andra.
Där satte du pricken över i:ett Anna. Det var precis vad jag ville få fram. Att människor som säger eller skriver sånt där egentligen är rätt missnöjda/bittra/besvikna över sitt eget. Det finns en längtan, en förhoppning, en önskan om något man inte har. Men istället för att bara vara rak och ärligt så skriver man sådär för att övertyga sig själv.
Det är på grund av det som jag tycker att det hon skriver och tidigare har skrivit inte går hand i hand.
I mina ögon är en sån människa arrogant och överlägsen.
Fråga gärna nått i min frågestund :)
