Att varva ner och ta det lugnt
Jag har så jävla svårt. Det känns hela tiden som om jag "försummar" mitt hem, mina vänner, min familj och bakningen när jag sätter mig vid datorn ett tag, stannar liiiite längre i badrummet för att lösa korsord/läsa skvaller eller dumglor på ett halvkasst tv-program.
Men jag måste väl få andas en stund ibland liksom?!!? Synd bara att jag inte tillåter mig själv att göra det utan att känna stressen av "allt som borde göras"....
Pratade om det med finaste Jessica igår. LEDIG - vad är det? Nu är vi vuxna och då går det ju liksom inte slappna av så ofta. Det är så mycket som man ska hinna med.
Tvätten, disken, damsugning, handla, laga mat, planera inför storhelger, fika med vänner, träning, mys med sambo etc etc. Utöver detta så vill man ju också bara vara själv - ro om sin inre själ genom att piffa med sitt yttre kanske ;)
Så jag ska kolla igenom kalendern noga och boka en ANGELICADAG. Då ska jag utnyttja mina presentkort och fixa till mig själv.
Det är du värd, gumman! Man behöver inte alltid prestera på topp. Glöm inte det. Det är inte andras krav som gör dig stressad, det är dina egna. Våga stanna upp och njut av allt som är härligt i ditt liv!
AnnaR Vad har jag gjort för att förtjäna en så här vis och bra vän som du Anna?? :) Kärlek till dig! (Och jo, du har ju rätt i att det är mina konstiga krav)
Ibland måste man fundera över vad som är viktigt egentligen. Livet är på tok för kort, och ännu mer skört. Vissa saker måste man naturligtvis göra, bara för att man måste. Som att arbeta till exempel.
Pengarna måste ju in på något sätt.
Men även där måste man nog dra en gräns. Vissa dagar jobbar jag både på dagarna och på kvällarna. För att prestera och visa på resultat. Och det håller ju ett tag. Ibland måste det kanske vara så.
Men vad är det värt den dagen man eventuellt blir sjuk.Vem tackar dig då.
Är livet verkligen bara jobb, karriär och pengar?
Egentligen skulle jag inte behöva göra mer än att jag hade så att jag klarade mig. Så att jag kunde ställa fram mat på bordet och sätta kläder på mitt barn. egentligen skulle det räcka där.
Att min familj är friska och mår bra. Att vi får vara tillsammans. Det är ju det som är livet.
Men ändå fortsätter man slita och gno. Så pass mkt att man kommer hem lagom till att barnet precis ska gå och lägga sig. För vad? För där sitter man med ångest och ågren över det sen.
Märkligt alltså.
Det där med att ta hand om sig själv har jag också svårt för. Ofantligt svårt.
När ska man lära sig att man är precis lika viktig själv? Att jag måste må bra för att andra ska må bra.
I februari har dock svärmor och jag plus några andra kvinnor i släkten beslutat oss för att ta in på spa en weekend. Och vi ska bara ta det lugnt. Göra härliga behandlingar. Sova gott, äta gott. Och bara rå om oss själva.
Hur skönt? Det ser jag fram emot.
