Inget man pratar om...
Jag gick under min graviditet upp 26kg. Efter fölossningen hade jag gått ner 6kg... vatten, bebis, moderkakan typ. Sen hände inget mer. Jag satt och väntade på att "det skulle rinna av mig". Så som många sagt att det skett för dom.
För varför skulle jag inte vara om dom andra? hahaha
I våras kände jag att det fan var nog! Nu var det dags för en förändring.
Sagt och gjort. Jag startade en reningskur/bantningsperiod/början på ett nytt liv/ny livsstil. Jag vägde 80kg i april, på mina ynka 160cm i längd = FETMA enligt mitt BMI... Inte för att jag behövde mer än en spegel för att kunna se det egentligen ;)
Idag väger jag 69kg. Och mina mått är 2-10cm mindre än vad de var då. (Bröst, mage, lår, arm, rumpa, midja) Denna förändring skedde under 1-2månader och TROTS att jag inte sköter min kost till 100%, äter onyttiga chips och inte tränar över huvudtaget - så Ligger jag kvar på mina mått och min vikt.
Tänkte att ni kanske ville veta, har ju inte skrivit nåt om detta på ett tag. Och ofta skriver man ju inte om saker för att det inte längre går så bra... ;) haha
Jobbar för tillfälllet för att hitta mer inspiration till att gå ner mer i vikt. Men först ska jag boka möte med en läkare. För jag har ett problem förutom min vikt. Jag har gigantiska jättebomber till bröst som skapar obehag, dålig hållning, ryggskada och psykisk ohälsa. Jag har så jävla stora bröst att storleken inte finns på kartan, så stora att jag måste gå till specialbutik där de får kolla på min groteska kropp och hjälpa mig att hitta en bh som kan hålla upp de tunga bröna. Det jag får ha vid 25års ålder är tantbh:s... inte kul alls.
NU TILL SAKEN... Ioch med min viktmiskning trodde jag(naiva lilla jag) att mina bröst skull minska. ICKE. Jo förresten, liiiite. De blev lite mer hängiga och lite mer platta upptill. Mina bröstvårtor är närmre min navel än där mina bröst börjar. Jag har konstant ont i muskelfästena för brösten, ont i nacke och mellan skuldrorna. Inte så ont att jag går omkring och gnäller - men jag har ju vant mig.
Jag ska träffa en läkare för att få hjälp med en förminskning. Ja, jag ska göra en operation på mina bröst. Kan förstå om många är emot det, men detta är ingen skönhetsoperation. Detta är en nödvändighet för att jag ska kunna leva ett bättre liv. Jag hoppas ni kan förstå det.
Förlåt för om jag tagit upp er tid. ;)
jo men har man ett besvär så får man ju göra något åt det. o som du själv säger så har dom ju inte minskat mycket så då får man ju ta till andra sätt som operation, men det r ju som du säger det är ju ingen skönhetsoperation utan det är ju för att bli av med något som är en börda för dig. o det är ju inget fel på det.
Modigt skrivet, Angelica, modigt! Kan mycket väl förstå att du förminskar brösten om dom känns alldeles förstora, det kan ju t om vara ett handikapp när dom är så tunga och ivägen. Det kommer säkert vara tokskönt sen! Jag sa hejdå till mina bröst efter amning/graviditet, en gång i tiden var dom ett par fina fasta 75c nu är dom ett par utsnutna lovikavantar:)
Man ska ju alltid göra det man känner är rätt så, Stå på dig. =D
BRA!!!
Har man ont måste man göra något åt det.
Jag ska väl inte klaga på mina längre, så små att dom knappt syns. Men jag lider inte av ryggproblem heller.
All lycka till
Starkt jobbat! Och du gör helt rätt i att minska dom om du lider av det. Ingen mer än DU vet hur det känns.
Heja dig! Droppa pattarna! Men jag vill tillägga att jag hade hejat på dig även om du "bara" ville operera dig av det enkla skälet att du ville ha finare lökar! :) Kram!
Och jag håller med Sara-Louise. Vill man ha finare lökar, ja..men skaffa det då.
Jag kan däremot erkänna att jag har lite svårt att förstå hur man kan operera in silikon så det helt plötsligt bli vattenmeloner utav dom. Men annars kvittar det väl. Alla ska få göra som dom själva vill utan att bli dömda för det.
Jag hade gärna opererat mina tuttar om jag hade pengarna till det. Dom är varken stora eller små. Men hänger som strutar gör dom.
Orsaken till det är både viktnedgång, viktuppgång, graviditet och amning. Men vad fasen. Dom får se ut som dom gör tills dess jag har resurserna att göra något åt det.
Jag är på din sida och hoppas att du ska bli nöjd och må bra när operation är utförd.
TACK för era uppmuntrande och fina kommentarer! Det värmer att veta att man inte blir "talad bakom ryggen" för att jag inte är helnöjd över resultatet efter min vackra dotterns födelse.
Inte gör mitt missnöje över mina bröst - min kärlek till dottern min mindre! Jag ÄLSKAR henne över allt annat på jorden, men det gör inte att jag tycker om bristningarna eller dom gigantiska jättebrösten! ;)
Lider av lite samma problem som dig... Vad har du kontaktat för läkare? Vad kommer det kosta?
