Kärlek så det räcker till?
Kanske är en av anledningarna till varför jag och min sambo väljer att inte skaffa fler barn. För om jag känner mig otillräcklig eller känner det som om jag inte har kärlek att ge till alla idag - hur i helvete ska jag kunna ge det till fler?
Undrar jämt när man hör om folk som skaffar ungar på löpande band - Hur hinner dom med? Hur har de kärlek att ge till alla när alla behöver det?
Alla får göra precis som de vill, men funderar ju också på vad man "får ut" av att skaffa typ 10 barn? Och är det rätt mot barnen?
Vad tycker ni? Finns det gränser för hur många barn som är "bäst" att ha?
Visst spelar ekonomi, hem och intressen utanför familjen roll när det kommer till antal barn. MEN vart går liksom gränsen? Kan ni tänka er jobbet för hon "Octomom" som har 14ungar! OMG ... Visserligen har hon ju nannys.
Nej, nu ska vi sova lite granna. Ny dag imorgon. God natt.
Jag har svårt att tro att man kan finnas till för ex femlingar där alla är lika gamla. Om man däremot har fem barn i olika åldrar blir de antagligen lättare, även om man behövs HELA tiden så behövs man på olika sätt. Sen beror de nog på barnen. Har man ett mycke krävande barn kan man helt enkelt inte ha så himla många. Men är de lätta och självgående ja du fattar. Alla barn är olika, likaså alla föräldrar. Men kärleken räcker alltid till. Vare sig man har 2, 10, eller 20 personer runt sig att älska.. För ju mer kärlek man får ju mer ger man tillbaka och tvärtom..
Däremot tiden. Barn behöver tid, alla behöver tid och den tar ju slut, de finns inte hur många timmar som helst på ett dygn och har man inte tid för sina barn ja då är de rent av elakt att skaffa en massa..
