Könsorgan
Läskigt är att alla vi själva är ju dom som dömer, kastar ur oss fördomar och särbehandlar - direkt pga könsorgan.
Varför är det så viktigt att vi vet kön på en människa? Varför är det så viktigt att veta om en bebis, ett barn, en vuxen främmande människa, en busschaufför eller en läkare har en snippa/fitta eller snopp/kuk? Varför ska det spela så stor roll vad en människa har mellan benen? Varför ska det påverka hur vi behandlar och behandlas?
- Vad ska vi göra med den informationen, om inte avgöra hur vi ska bemöta människor utifrån det kön dom har? Tonläge i röst, kroppsspråk, ansiktsuttryck etc.
Jag blir så arg och ledsen när man tar för givet vad jag tycker om för film, vilka kläder jag trivs bäst i, vilket godis jag helst äter, hur jag är som flickvän/mamma/syster/vän, vad jag har för fritidsintressen eller vad jag har för humor - just pga mitt kön. Just på grund av att jag föddes med snippa.
Min intelligens sitter inte i mitt kön, inte heller min kunskap, kapacitet att kunna köra bil, använda en sticksåg eller baka bullar.
Tycker inte ni det känns jobbigt att bli tagna för givet om hur ni är som människa, just pga ert kön?
Tycker inte ni att det är fel att kalla en man för omanlig för att han inte kan laga en bil eller kvinna för okvinnlig bara för att hon inte kan baka bullar? Är inte det könsdiskriminerande? Och är inte det att visa för sina barn, vårt lands kommande generation, att det är okej att nedvärdera sina medmänniskor pga deras kön om de inte passar inom mallen för hur en kvinna och en man ska vara enligt samhället?
Jag är livrädd för den dagen då min dotter kommer hem från förskolan och är ledsen för att någon sagt att hon inte är en tjej om hon inte har klänning, långt hår eller leker med dockor. Att hon måste ha hårspännen i håret, tycka Eric Saade är söt eller vilja bli fotomodell som vuxen. Att det inte är okej att tycka om fotboll som pappa eller att grön inte får vara hennes favoritfärg om hon är en riktig tjej.
Samtidigt är jag ännu mer livrädd att hon ska komma hem och säga att riktiga killar inte tycker om att laga mat och dansa. Eller att pojkarna inte får vara med och klä ut sig till prinsessor eller pyssla med pärlor. Eller att hon bara kan bli kär i en kille som har en Cars-tröja på sig.
Jag är rädd för att hon ska bli diskriminerad för sitt kön, men även att hon ska påverkas av andra att diskriminera sina kompisar på förskolan för deras kön. Att hon ska bli intolerant eller inte växa stark i sig själv för att värja sig mot normer som säger åt henne att vara på ett visst sätt pga hennes kön.
Då kan jag näst intill garantera att du kan sluta vara rädd för dessa saker för de kommer aldrig inträffa. Om de inte är något allvarligt fel på hennes förskola att de särbehandlar barnet så grovt. Då är de nog dags att byta i såfall.
Jag har aldrig kännt något av de du säger. Och tycker de är otroligt tråkigt att du behövt känna så under din uppväxt.
Malin Fast bara för att du inte upplevt en sak, betyder inte det att andra inte upplevt det. Genom att skriva "Det kommer aldrig inträffa", förminskar du andras känslor, funderingar och upplevelser. Du blundar även för vad som sker dagligen på många platser i hela landet.
Du verkar inte vara varken insatt eller uppmärksam på uppdelning av kön i samhället. På hur pojkar uppmuntras till att vara starka, framåt, högljudda, ta plats och leka mer våldsamt. Samtidigt som flickor uppmuntras till stilla lekar, vara lugna, träna på koncentration, öva på omhändertagande och liknande.
Det jag skriver om handlar inte enbart om förskolan, utan om böcker, film, samhällets uppbyggnad och människors syn på vad som är flickigt/kvinnligt och vad som är pojkigt/manligt.
Titta i klädbutikers uppdelning på kläder(för flickor är det tajta korta kjolar, tyll, hårsnoddar, spets etc och killar har mörka färger, monstertryck, bilar etc).
Titta i leksaksaffärers uppdelning av leksaker(bilar, lego, blått, krigsgubbar etc för pojkar och dockor, barbies, rosa, kök etc).
Titta på reklamer som är riktad till män och reklam som är riktad till kvinnor.
Titta på hur tidningar ser ut och dess innehåll som är riktade till pojkar/män(bilar, spindelmannen, avklädda kvinnor etc) jämfört med flickor/kvinnor(hästar, pyssel, mode etc.
Jo jag et mycket väl hur det ser ut i klädaffärerna men är de inte meningen att vi ska titta på personen under kläderna och skita fullständigt i vad de har på sig. Vad spelar de för roll om nu en flicka skulle ha en tajt rosa tröja i spets eller om hon har en stor t-shirt det finns både och på en tjej avdelning men om man retar sig på något ser man mer av de..
Men helt ärligt jag kan inte se den där uppdelningen i leksaksaffärer som andra pratar o Det stor inte flick och pojk avdelning någonstans. det är uppdelat bilar här, musik grejer där. Hello Kitty, Bakugan eller vad det kan vara men ingenstans pojk och flick. Varför skulle inte en pojke få handla bland rosa och barbie. Det är klart att han får. Jag kan inte se att det är uppdelat i tidningar heller. Det är Pollux, det står inte HÄSTTJEJ på tidningen Nu kanske inte POllux är e tidning utan en klubb men ja du fattar
Och vad jag menar att det aldrig kommer inträffa är för att dú och pappan har från hon föddes uppfostrat henne till att bli helt tvärtom de du skrev. Om hon skulle komma hem och säga något av de där tokigheterna du var rädd för att hon skulle göra redan i förskolan skulle betyda att hon blir precis tvärtom mot vad ni lärt henne och varör skulle de inträffa.. Mamma och Pappa är bäst och vet mest. Det kommer dröja många år in hon tar efter samhället och tillas dess får man hoppas att det sitter i ryggmärgen att alla är lika mycke värda oavsätt vad man gillar, hur de ser ut och om man är flick eller pojke.
Och jag det kan hända att jag inte ser vad om händer i sahället. Men jag har aldrig upplevt att tjejer får mindre plats än killar i varjfall inte i förskolan nu. när jag var mindre ja kanske. men inte nu. På förskolan är alla barn. en del buffliga, eneriska, en del lugna. sen spelar de ingen roll vad de har mellan benen.
Det är också något mina flickor har med sig i framtiden. Att de får vara dem de är att alla tycker olika och att det är okej. Att de inte finns någonting som heter flick och pojksaker, Utan det är leksaker, att det inte finns någonting som heter flick och pojkfärger, det är vanliga färger. De finns inga pojk och flickjobb, det är vanliga jobb och det får bli precis vad de vill ch det har chansen att bli det också för vi har kommit långt i vårt avlånga land.
Något som gör MIG helt matt är damfotboll. Jävligt ofta man säger killfotboll eller? Det heter F O T B O L L punkt.Varför spelar dom inte tillsammans??
Har kollat in den überduktiga Elin Isfors på min man FB (jag är ju en outsider vettu) Det som är helt min stil är det du har, åh ett vitt trevånings med skål högst upp!!
Att tro att det tar många år innan de tar efter samhället och inte bara efter sin uppfostran hemma, är att blunda för påverkan det yttre har för barnet.
"Mamma och Pappa är bäst och vet mest", skriver du. Men så enkelt är det ju inte eftersom att( i vårt fall iaf) alla kan inte allt om allt. Och det är inte bara jag och Jocke som kommer lära Aimee om livet. Det är inte bara vi som kommer påverka henne i hennes livsval. Det är inte bara vi som kommer "bestämma" vad hon ska tycka och tänka. Och oavsett hur mycket vi hjälper henne att stå på sig själv, så kommer det en dag då grupptryck kan vara svårt att stå emot. Samtidigt som vi uppfostrar henne som vi gör, så kan en del av samhället säga tvärtemot och det kommer vårt barn ifrågasätta och undra över. DET är om något, som jag är rädd över.
Angående leksaksaffären... Nej, det står kanske inte "FLICKLEKSAKER" på en skylt över de rosa sakerna, dockorna, kökstillbehören, dammsugarna, hästarna, kramdjuren, sminkdockorna, little petshop och liknande - men det är tjejer på förpackningarna och eftersom att allt annat som är rosa ligger under "flickkategorierna" så är det mer eller mindre tänkt att de sakerna är till för flickorna. På så sätt är det svårt för pojkar att se det som "okej" att välja saker från den avdelningen om de inte från tidig ålder fått ta del av dom sakerna och fått lära sig att det är okej att leka med saker som klassas som flickigt av samhället.
Och det är dom barnen, med tillhörande familjerna, som ställer till det. Det är dom som säger "nej, den där kan du inte ha för det är för flickor. Kom hit, häääär har du nåt för riktiga pojkar."(eller liknande)
Det är nästintill omöjligt för barn att välja från andra avdelningar när uppdelningen är så uppenbar, ibland även med skyltar med bild och text. Att dom FÅR VÄLJA är inte samma sak som att de kommer välja fritt.
Och nej, det kanske inte står "tjejhästtidning" på Pollux(kan inga titlar på tidningar. Men är det pojkar med i dessa tidningar? Står det "för den hästtokiga pojken" på dom?
Står det "för alla tuffa tjejer som sparkar fotboll" på fotbollstidningarna kanske?
Klockrent exempel på tidningar;
http://www.metro.se/nyheter/egmont-gor-tjejig-tjejtidning-och-cool-killtidning/EVHked!qahsXpJgvXlqY/
Hur lätt är det för en pojka att välja "EMMA" tror du? Och hur lätt är det för en tjej att välja "GOAL" tror du?
Jag är rädd för precis samma saker som du, Angelica, och jag vet att det verkligen INTE tar flera år innan barnen tar efter samhället. Min dotter är 4 år och har redan fattat vad som är killigt och tjejigt. Senast hon tittade i en leksakskatalog bläddrade hon förbi de första sidorna med kommentaren - Jag vill inte ha killsaker. Så inför julen nu har jag gömt alla leksakskataloger som dimpt ner i brevlådan för att bespara henne den påverkan och att det rotar sig starkare.
Som genus- och jämställdhetsmedveten förälder kämpar man ständigt i motvind mot både övrig familj, vänner, dagis och samhället. Och det värsta är att andra föräldrar inte ens ser det vi ser för de saknar kunskap och medvetenhet. Och även om barnet går på en bra förskola som arbetar med genus och jämställdhet så är påverkan från de andra barnen som prackas på könshysterin hemifrån otroligt stor! Och även pedagogerna gör genus- och jämställdhetsmissar eftersom detta med kön och förväntningar på dem är så djupt rotade i oss. Senast förra fredagen när jag hämtade Selma på förskolan hände detta:
Situationen: fyra barn - fyra pojkar - lekte inne i rörelserummet. Ett annat barn - en flicka - sa till pedagogen som stod i dörren in till rummet att hon också ville gå in och vara i rörelserummet. Pedagogen svarade då: "nej, nu ska grabbarna var där, de har byggt och håller på och leker. Vi stör dem inte nu för då kanske de börjar knuffas och så" varpå flickan går därifrån.
För mig är detta ett tydligt exempel på hur vi vuxna "gör kön" på ett kanske omedvetet sätt i vardagen. Och det är dessa omedvetna och till synes harmlösa saker som är så svåra att se och faktiskt göra något åt. Men ack så viktiga saker att lyfta fram och förändra.
För mig innebar pedagogens sätt att svara barnet som ville gå in rörelserummet att denne nekades detta just på grund av denne inte var en grabb, nu skulle ju bara barn med snopp vara inne i rörelserummet (nej, nu ska grabbarna var där) och genast där har hon ju diskriminerats för hon är ett barn med snippa, en flicka. Jag är säker på att detta inte var pedagogens mening men när vi hela tiden könar barnen som grabbar, pojkar, tjejer och flickor istället för att bara se dem och benämna dem som just barn (kompis, person, barnets namn etc) kommer vi aldrig ifrån att några inte får vara med just för att de inte ser likadana ut mellan benen, alltså kommer vi att könsdiskriminera dem - barn med snippa så väl som snopp kommer att råka ut för detta. Genom att byta ut just ordet grabbarna mot barnen - "nej, nu ska de barnen var där" - hade gjort att problematiken med könandet och könsdiskrimineringen inte uppstått.
Vidare är det för mig oacceptabelt att ett barn inte ska få entra ett rum för att risken att barnen som redan befinner sig där kan börja knuffas - "vi stör dem inte nu för då kanske de börjar knuffas och så." Jag undrar om svaret hade blivit detsamma om det var en pojke som ville gå in till fyra tjejer? Återigen gör vi kön och samtidigt accepterar vi pojkars våld och busighet mot flickor, ser det normalt och ursäktar det med att "pojkar är sådana, dom är busigare och stökigare." Jag menar att pojkar är sådana för att vi accepterar det och uppmuntrar dem mer till det än vi gör med flickor.
Jag förstår att pedagogen inte menade ovanstående men i båda meningarna gör ju ordvalen att innebörden blir som sådan, flickan fick inte gå in för att hon var just flicka och gick hon in fanns risken att grabbarna började knuffa henne. Svaret normaliserar att pojkar knuffas och slåss, det är inget konstigt, vi behöver inte ändra på beteendet hos pojkarna utan det är bättre om bara flickorna accepterar det och går därifrån. Går de trots allt in rummet får de räkna med att bli knuffade på.
Ett för mig tydligt exempel på hur så mycket sker omedvetet, även av utbildad personal. Detta är en fråga som ständigt måste lyftas, diskuteras och synliggöras för att utvecklingen ska gå framåt och inte bakåt.
Frida TACK för en bra och förklarande kommentar!
Och fy fan, rent ut sagt, för det du berättar om... Och som du skriver, pedagogen menade säkert inte att vara diskriminerande - men den flickan blev direkt avvisad från leken pga sitt kön. Och det lär barnen att det är okej att avvisa någon från ett rum, en lek, en avdelning om denne inte har "rätt" kön mellan benen.... :(
Pojkarna i det rummet kanske hörde detta och kommer säkerligen återanvända denna kommentar till senare tillfälle och som en ursäkt för att "slippa" ha med en tjej i leken. Och även om pojkarna hade tyckt det var okej att låta tjejen vara med i deras lek, så visade en vuxen att det inte var det = de tror att en tjej inte ska vara med i lek med pojkar.
Och så kommer vi till det med våld... ständigt och evigt godkännande av våld hos pojkar. Som om det vore normalt. Och okej. blääää
Anna Såg din kommentar nu.. dumma dator som inte uppdaterar själv(och jag som inte kollar ordentligt bland kommentarerna)
Fotboll är fotboll i min värld. Vi verkar vara en minoritet som tänker så... :/
Eller hur, sorgligt är vad det. Flickan lär sig att det är normlat att killar utövar våld mot henne, det är hon som ska gå därifrån, vad ger det henne (och pojkarna) för lärdom om livet och hur rustar det dem inför livet som tonåringar och vuxna?! Ja, det borde man ju kunna räkna ut med storstån...
Jag har mailat förskolan och väntar nu spänt på deras svar. Förhoppningsvis tar de det bra och ser detta som underlag för diskussion och som utvecklande. Det är så jag ser det (för att fela på detta område är verkligen mänskligt) och jag tycker det är så spännande och roligt när nya saker lyfts fram, jag älskar att utvecklas inom genus- och jämställdhetsområdet!
Frida Jag tycker det är fantastiskt att du faktiskt mailar och tar upp detta med förskolan!
Jag har ett par punkter att ta upp vid Aimees utvecklingssamtal.... :S Det ska nog gå bra. haha
Det MÅSTE jag! Jag har gjort det förr, när jag lät S ha klänning på sig för första gången och reaktionen blev precis just så jag INTE ville att den skulle bli -Hej, Selma, åh vilken fiiin klänning du har idag! var det första pedagogen sa... Blä, kräks på sånt! Ja, du förstår ju säkert varför! :-)
Vad jag vet står de om hästtokiga pojkar i tidningen med. Nu finns det inte så många men de blir fler och fler och på barnkanalen går ett hästprogam där det är flera barn som bor på ett ställe med sina hästar och lär sig dressyr eller vad det är. och där är de både pojkar och flickor som bor. Det är också ett steg i rätt riktning. Och det blir bara bättre och bättre.
Och det kan hända att jag är trångsynt för att jag inte vill se de negativa. Men varför rikta in sig på de. Tänk på det positiva och hur långt vi har kommit hitills. Och längre kommer vi komma också.
Men jag är inte ett dugg rädd att mina barn ska komma hem med de funderingarna. Och visst har ord som "killeksaker" förekommit här hemma. Och man har sagt det finns inget som heter de, du får leka med de om du vill. Och sen har de liksom inte varit mer med de. Och hon har lekt med de hon tycker om.
Jag är mer rädd för att hon ska komma hem slagen, mobbad för att hon har snea tänder än om hon har "fel färg" på tröjan. Jag är mer rädd för att någon av dem inte ska komma hem alls för att något rövat bort dem eller mördat dem.
Och den pedagogen gjorde det felet med att säga ordet grabbar. FYRA stycken i kuddrummet är tillräckligt många. Kommer en femte in när de redan är igång för fullt kan någon bli knuffad. Så det hade räckt att säga nej nu är de redan fyra st där. och antagligen och förhoppningsvis var de de hon menade och inget annat
Bara för att flika in lite i ett hörn, i pollux som är en hästbokklubb handlar böckerna om BÅDE tjejer OCH killar o maskotarna är "killar". I min häst som är en hästtidning är de BÅDE flickor OCH pojkar som rider och i stallkompisar som är en hästserie så är de kanske flest flickor som har sina hästar där, för de handlar om deras vänskap MEN ägaren av stallet är en MAN som älskar hästar o ägnar sitt liv åt dom.
briokök är inte i en rosa avdelning utan på brio avdelningen. o matgrejer finns i ALLA färger för ALLA barn.
o senast igår såg jag reklam för ROSA hörselskydd, där de va en POJKE som hade dom på sig.
På städleksaker är de faktiskt också POJKAR på många av dom.
Så om vi som inte ägnar hela vardagen åt att filosofera över vad våra barn ska leka med utan istället köper efter barnens intresse, kan lägga märke till vad som finns för visningsbilder på leksaker så borde väl andra göra de med.
Jag klär min dotter i rosa visst o jag har mycket mycket rosa i hennes rum, gör de att de är de hon föredrar? NEJ hennes älsklingsfärg är faktiskt blå.
Jag brukar inte kommentera för att man i princip alltid blir sågad, men jag har min åsikt o du har din, men om du ska klaga på att vissa inte är insatta i allt i samhället så ska du då inte klanka ner på produkter du inte har en aning om.
O filmen bilar är en disneyfilm, inte en pojkfilm varje sund människa fattar väl att de är en BARNfilm, o de är kvinnligabilar i den.
Malin Jag har aldrig sagt något om hur långt vi kommit vs hur långt vi kan komma. Och nej, jag fokuserar inte på det negativa. Jag fokuserar på att fortsätta vara en realist för att inte blunda för verkligheten.
Bara för att vi har kommit långt i samhället med arbetet för jämställdhet och genus, så betyder inte det att man släpper allt och "skiter" i resten ;)
Du skriver ju själv att barnen kommit hem med konstateranden om "killeksaker" = du vet att det du sagt och uppfostrat med, inte alltid är det som kommer fram och påverkar mest hos barnen. Du gör då helt rätt i att påpeka att det är LEKSAKER och inget annat! Men det kommer inte ändra på det faktum att barnen kommer fortsätta att påverkas av det yttre.
Och nej, det finns ingen siffra som sätter gräns på hur många som får vara med i en lek eller i ett lekrum. Speciellt inte med tanke på att varken du eller jag vet hur stor rummet är som pojkarna befann sig i.
Sen vill jag "berömma" dig för att du vågar berätta om dina rädslor angående dina barn. Och säga att du har all rätt att vara rädd för det du är rädd för, utan att jag ska komma och säga till dig att det inte kommer hända. För det vet jag ingenting om. Mer än jag TROR att risken för att barnen kommer bli bortförda av främmande människor och bli mördade är minimal, jämfört med mobbing och andra elakheter.
Vi föräldrar kan inte ändra den yttre påverkan, men ge dom verktygen att värja sig och stå på sig så gott de kan i en värld fylld av grupptryck och önskan om att passa in.
Sandra Som jag skrev ovan; jag vet inte vad Pollux är. Tog hästtidningar som ett exempel, men det var fel av mig. Kolla länken jag tänkte på ovan. Den är mer talande för vad jag talar om och min poäng.
Det var inte BRIO, som är ett märke, jag talade om. Jag är väl medveten om att dom har alla färger på sina leksaker. Även väldigt pedagogiska. Så BRIO är verkligen ett märke jag tycker om.
Vart har jag klankat ner på filmen bilar? Och vart har jag sagt att det inte finns "tjejbilar" med i den filmen?
Visst är filmen Cars en Disneyfilm, men du kan väl inte mena att den filmen inte riktar sig mot pojkar om vi jämför med t.ex. Trassel som riktar sig mot flickor? Kan ju vara anledningen till att Blixten Mcqueen finns på tröjor som finns på pojkavdelningen och Rapunzel finns på tröjor som finns på flickavdelningen?
Sen så kan jag ju säga att du inte blir "sågad" som du skriver, du får motargument. Så som du argumenterar mot mig, då vi har olika åsikter. ;)
De beror ju på hur man ser de, nu säger ju du (skriver men whatever) att cars är en killfilm o trassel en tjejfilm, jag tänker de mer som pixar/klassiker. jag är inte insnöad i flick o pojk. thea älskar bilar o dinosaurier o tåg men även hästar o dockor.
theo har ingen åsikt än då han är 3 månader men han är lite smått intresserad av sin milla docka än så länge.
Jag läser inte in mig i genus eftersom jag inte ser könet som ett hinder för att klättra i träd eller leka prinsessa. min sambo passar till exempel jättebra i pippiperuk.:)
man ska låta barn vara barn o vill en flicka vara riddare o en pojke sjöjungru så ska dom få vara de o jag vet att de är de du tycker med. men jag lägger inga grejer i fack.
O när de gäller barnkläder så nej då skulle inte theo gå ut i klänning men han får gärna leka med de senare. Men man ska gå efter vad som är praktiskt. o vit o ljusrosa är ett totalt otippat val för en sandlåda för de går aldrig bort.
De känns mest som att man ger mycket onödig energi åt att störa sig på avdelningar när man ändå kan välja o vraka fritt bland gångarna.
Så vad filmer/affärer/böcker riktar sig mot för kön, är nog bara något som föräldrarna snöar in sig på. Barnen skiter nog i vilket bara de är en intressant handling.
Malin: Att jag är rädd för samma saker som Angelica utesluter inte att jag även är rädd för de saker du skriver om och för mig är även det viktiga saker för jag vet att det har en djupare innebörd.
Självklart är jag glad åt att vi hittills kommit en bit på väg, men då kan inte bara stanna upp och sluta nu, det är nu vi måste växla upp och komma vidare. Det är inte att fokusera på enbart på det negativa och glömma det positiva, utan en drivkraft som för oss ännu längre. För fortsätter vi inte att lyfta dessa frågor utan bara lutar oss tillbaka nu och är nöjda kommer utvecklingen att stanna här och då kommer vi alls att komma framåt så som du skriver.
Ja, pedaogen valde fel ord men det visar ändå på hur vi indoktrinerats med olika förväntar på de olika könen och hur vi delar upp barnen efter kön, medvetet och omedvetet.
Tjickedickan: Bara för att det finns ett rosa höselskydd som bärs av en pojke och för att pojkar förekommer på vissa städleksaker betyder ju inte det att uppdelningen inte finns, man får ju se på det stora hela. Och många gånger är det ju så att även städleksaker delas in i rosa och blått, flickor på de rosa förpackningarna och pojkar på de blå, för hujeda mig om pojken fick en rosa städkvast, klart den i alla fall måste va blå om han nu ska en sån tjejig leksak!
Vad gäller Cars blev jag faktiskt positivt överraskad nu när jag gick på sidan och kollade, har inte sett någon av filmerna, trodde inte mina ögon när det fanns en blå tjejbil. Sen har jag ju inte sett filmerna så jag vet inte hur tjejbilarna framställs. Kunde ju ha varit lika många tjejbilar som killbilar, tänker jag, det var 2 av 11. Det säger ju också en del. Men som sagt positivt att tjejbilarna inte var rosa med läppstift och långa ögonfransar som man sett i andra bilprogramm.
Ja hon har kommit hem och frågat om de verkligen var killeksaker. Och ja sa nej och sen var de ur världen. Alltså blev hon inte vidare påverkad utan mer undrande. Hon litar blindt på det jag säger trots att hon är nio snart (haha inte allt givetvis, hon får ju också tycka och tänka). Säger någon något i skolan som jag sagt annorlunda frågar hon om det sen.. SKRÄMMANDE...
Nej jag vet givevis inte hur stort det är eller hur de fungerar där. Men det är jätte vanligt att man får vara ett visst antal i ett rum för att undika bråk,konflikter, att alla inte får plats eller leken ska fungera. ungerfär 80% av förskolorna jag varit på har ett visst antal som får vara i de där mindre rummen som kuddis (byggrummet eller vad man kallar de), dockis (eller famijerum som man nu mer bruka kalla de). Det brukar vara 3 eller 4 eller 5 eller 6 beroende på akivitet.
Sandra Du är nog mer genusmedveten än vad du tror(efter vad du skriver här) skillnaden mellan oss kan vara att jag lyfter upp det mer och engagerar mig mer i dessa frågor än du.
Samtidigt så blir jag lite "ledsen" när du skriver att Theo inte kommer få gå ut i klänning, men gärna leka med det. Vilket visar på att du inte tillåter honom att få välja själv.
Angående det att man kan välja fritt från båda avdelningarna i klädaffärerna.... Jo visst kan jag som vuxen göra det valet, men barn kan ha svårt att göra det iochmed att det står skyltat på avdelningarna med bild och text vilka som kläderna är ämnade för. Och i vissa affärer står det dessutom i kläderna, på lappen i nacken att det är en tjejtröja eller killtröja. Och för större barn kan det vara jobbigt och känsligt, speciellt när dom kommer upp i den ålder då många barn "snöar in sig" på "killigt" och "tjejigt".
MEEEEN jag kan tänka mig att många barn vågar mer hemma, än i skolan och liknande. Att många pojkar vågar klä ut sig till prinsessor hemma och tjejer leker för fullt med tågbanan hemma, medan de i skolan blir rädda för vad de andra barnen ska säga. Grupptryck är ju sjukt svårt att värja sig från i vissa åldrar.
Malin Jag sa ju det!! Skrämmande hur mycket omvärlden påverkar barnen. Men då har du gjort och gör ett mycket bra jobb med Bella, att hon godtar att det inte alls är så som barnen säger i deras kategorisering av leksaker! :)
Jag har ju bara varit i en förskola... haha Så vet ju inte hur det är på andra än Aimees. Och där har de inte några såna rum. Så vi har inte det problemet(som tur är).
Tyvärr tror jag inte att just denna pedagog hade nekat en extra pojka att gå in i leken i det rummet, även om det varit för 4 pojkar och denne skulle blivit en femte.
Måhända att pedagogen hade nekat även en pojke då de är måna om att leken ibland måste få fortgå och inte störas av att det kommer in en ny part, för oavsett vem som kommer så ändras ju leken när det kommer till en ytterligare. Men svaret visar ändå på det jag sagt tidigare, ett "nej, nu låter vi de barnen leka färdigt där först" hade räckt och man hade sluppit alla problem.
Det är fler saker än just kategoisering av leksaker. Hur ska jag våga berätta för henne att tomten inte finns på riktigt. Jag är ju ingen lögnare som hon brukar säga =).
Nej det blir ju inte att man är på så många andras än sitt eget barn, det är både positivt och negativt att vara just timvikarie och åka runt till förskolor i hela kommunen man ser en hel del och en del är lite olika, men många fungerar ungerfär samma så jag brukar ju utgå ifrån hur de "bruka" vara när jag pratar. Tycker själv det kan vara ganska skönt med just bara ett antal, då vet alla barn om de och de blir inte så stor grej av de när rummet är fullt. lLekhallar och sånt när de släpper ut ett antal barn som får röra på sig så på vissa ställen brukar de låta bara de minsta vara där inne först så de också får chansen. och sen en kull större barn för att till sist släppa in de allra äldsta. Då brukar de heller inte vara könsmässigt så. Fast är alla 5 åringar på ett ställe bara killar kan man ju tro det när man ser de dock =)
Jag tycke de är lite intressant att de att barn leker med olika saker beroende på var de bor. i Ryd exempelvis Älskar barnen att pärla, både pojkar och flickor vill pärla HELA TIDEN. Så de får göra upp schema om vilka dagar man får göra det till slut. På en förskola i Ljungsbro var de bara Bandy som gällde för de stora. Och där med var de både pojkar och flickor som var med i aktiviteten. Även de allra minsta fick vara med de blev ju inte så mycke match av de hela =) Men de fick vara med en liten stund. På vissa ställen är de plusplus som gäller, andra ritar mycket. Många förskolor har ju även utomhuspedagogik så de är ute från halv 8-11 och sen efter mellis är de ute igen, vid fint väder är de även ute efter lunch. Där är de ju mest sandkakor och cyklar som gäller förstårs..
Frida M: Precis helt rätt, det var en klumpigt ord hon använde
Jag håller med dig på det mesta av det du tar upp i inlägget och i kommentarsfältet. Däremot så tycker jag det blir fel när man börjar skylla på företag som har som huvudmål att tjäna maximalt med pengar. Trots allt så är jue tillverkare, marknadsförare och återförsäljare bara en produkt av normerna satta av samhället. Är det inte lönt att rikta en, låt oss säga, leksaksspis åt killar, så kommer vi alltid få stå ut med reklamer och omslag med en tjej vid produkten. Jag är också för jämställdhet i samhället, det är för mig en självklarhet, men initiativet kommer aldrig tas hos pengadrivna korporotioner, utan arbetet måste börja i varje hem, förskola, grundskola osv.
Viktor Jag förstår inte riktigt hur jag skyllt på företag....
Men bemöter gärna dina tankar om tillverkare och marknadsförare, som enligt dig är en produkt satta av samhället.
Jag anser att det är tvärtom. För gång på gång får företag protestlistor, arga mail, uppdragsgranskning från tidning/tv efter sig just pga deras könade uppdelning av leksaker/kläder/prylar etc. Efterfrågan idag är inte efter rosa vs blått. Hello Kitty vs Cars. Det är stor(och blir större) efterfrågan på att ha mer könsneutrala färger, former och saker för barnen.
Men visst ska arbetet fortsätta i hemmen och i skolan. Ingen kan göra allt, men alla kan göra något :)
Hehe, jobbar 23-07, så jag stod på jobbet och läste och skrev på min iPhone så jag kan ha missuppfattat det som jag läste i kommentatorsfältet. ;)
Det är klart att företag, och dylikt, får ta mycket skit för könsuppdelningen som finns i deras sortiment, men faktum kvarstår att så länge det är lönsamt för dem att skapa och sälja dessa Hello Kitty- och Carsvarorna så kommer dom göra det. Statistiken de här företagen för visar trots allt gång på gång att det lönar sig att ha ett "flicksortiment" och ett "killsortiment". De skulle definitivt kunna skapa nya produkter, lite mer könsneutrala produkter, men varför ska de ta den chansningen när de har framför sig på papper hur mycket de drog in på Hello Kitty/Cars senaste kvartalet?
Men som du säger så blir efterfrågan bara större på könsneutrala produkter, och skulle det visa sig på statistiken snart så tvingas företagen agera.
viktor Det är svårt att använda statestik på vad som tidigare sålts jämfört med vad man skulle kunna försöka sälja ;)
Men jag tänker på t.ex. Lindex, som tar in deras kollektion "All Kidz" som en en neutral, färgglad klädserie som är till för alla barn. Som säljer slut fort. Det om något borde ju vara en sporre till att göra mer? För visst säljer resten av deras kläder bra och mycket, men det är ju för att vanligt folks plånböcker inte tillåter att bara handla hos de genusmedvetna klädtillverkarna.
Tyvärr när vi talar om exemplerna Hello Kitty och Cars, så är det ju inte vår marknad här i lilla Sverige som bestämmer. Utan de stora länderna där de inte kommit ens en liten bit på vägen för ett jämställt samhälle. Men jag är säker på att Cars produkter skulle sälja minst lika mycket även om de kom i andra färger och former, som vore riktade till alla barn :)
Det är rätt omöjligt att jämföra befintlig statistik med hypotetisk statistik, och det är där problemet ligger. Som du säger så chansade Lindex, och det lönade sig. Men som du också sa så handlar det om lilla sverige, och jag tror tyvärr inte att länder som USA är riktigt där ännu, med sina Hollywood-"förebilder" och utseendefixerad natur i allmänhet. Tyvärr så är ju just USA landet som producerar mest leksaker, kläder osv.
Men som sagt kul att höra om Lindex satsning, och hoppas bara det smittar av sig på andra kedjor och marknader. :)
För att helt byta riktning på samtalet (debatten?), så är jag hemma över jul (19-26 dec) och det vore riktigt trevligt att få träffa dig och familjen nån gång. :)
Viktor haha hade inte en aning om att det min lilla kusin som jag debatterade med!! :)
Gör mig väldigt glad att du hoppat in med nya vinklar.
Klart vi kan ses över jul!!! kram
