Språket
Jag pratar mycket, ofta och mest hela tiden och jag kan prata om allt och ingenting på samma gång. Jag pratar även med min dotter med vanligt språk och det har jag gjort sedan hon kom. Här hördes aldrig några "dubbudubbi blubbimumma gogomama-bebisgull" när vi pratade med Aimee - utan vi pratade ju med henne som vanligt :) Visserligen med ett annat tonläge än det man använder gentemot vuxna, men inga bebis-ord.
Vi har inte heller sagt andra ord om saker, bara för att Aimee haft ett eget ord. Även om hon själv kallar makaroner för "klone" så säger vi aldrig hennes ord för makaroner när vi pratat om just makaroner. Detta för att hon efter några gånger lär sig rätt ord för vad saker heter. Anledningen? Att vi, men framför allt andra, ska förstå vad hon säger/menar.
Att artikulera och uttala ord på rätt sätt, samt att benämna saker med rätt ord är för oss viktigt, då vi inte vill lära henne fel ord och uttal i ung ålder och sedan var tvungna att lära om när hon blivit stor.
T.ex. Gurka är gurka eller en grönsak - det är inte godis. Varför säga till ett barn att gurka är godis när det inte är det? För att skapa förvirring, göra så att andra människor råka "försäga sig" och säga att godis är någonting annat sen? Jag kan tänka mig att ofta gör man så för att "barn tycker inte om grönsaker, men älskar godis" och genom att säga att en grönsak är godis så vill barnet äta den. FEL FEL FEL!
Lär barnet rätt från början för att slippa förvirring senare. Aimee är två år gammal och har sagt ordet godis några gånger, för att hon hört någon annan säga det - men hon vet inte vad det är. För hon har aldrig fått veta vad godis är och hon har inte ätit godis. Gurka däremot har hon stenkoll på vad det är - och det är inte godis. :)
♦ En annan sak som vi ser som positivt med att prata mycket med henne - är att hon tidigt lär sig att kommunikation är viktig för förståelse. Och att man med god kommunikation kommer långt. ♦
Detta kan vara anledningen till att vårt barn idag har ett mycket välutvecklat ordförråd, pratar mycket och bra, samt säger många fler-ords-meningar. Ex; "Nej pappa! Låt mamma vaja fjed. Shova meja!" - Detta skrek Aimee till Jocke i lördags när han väckte mig före frukosten :) Jag var ju fullt ut på hennes sida kan jag lova! haha
Vi har inte heller sagt andra ord om saker, bara för att Aimee haft ett eget ord. Även om hon själv kallar makaroner för "klone" så säger vi aldrig hennes ord för makaroner när vi pratat om just makaroner. Detta för att hon efter några gånger lär sig rätt ord för vad saker heter. Anledningen? Att vi, men framför allt andra, ska förstå vad hon säger/menar.
Att artikulera och uttala ord på rätt sätt, samt att benämna saker med rätt ord är för oss viktigt, då vi inte vill lära henne fel ord och uttal i ung ålder och sedan var tvungna att lära om när hon blivit stor.
T.ex. Gurka är gurka eller en grönsak - det är inte godis. Varför säga till ett barn att gurka är godis när det inte är det? För att skapa förvirring, göra så att andra människor råka "försäga sig" och säga att godis är någonting annat sen? Jag kan tänka mig att ofta gör man så för att "barn tycker inte om grönsaker, men älskar godis" och genom att säga att en grönsak är godis så vill barnet äta den. FEL FEL FEL!
Lär barnet rätt från början för att slippa förvirring senare. Aimee är två år gammal och har sagt ordet godis några gånger, för att hon hört någon annan säga det - men hon vet inte vad det är. För hon har aldrig fått veta vad godis är och hon har inte ätit godis. Gurka däremot har hon stenkoll på vad det är - och det är inte godis. :)
♦ En annan sak som vi ser som positivt med att prata mycket med henne - är att hon tidigt lär sig att kommunikation är viktig för förståelse. Och att man med god kommunikation kommer långt. ♦
Detta kan vara anledningen till att vårt barn idag har ett mycket välutvecklat ordförråd, pratar mycket och bra, samt säger många fler-ords-meningar. Ex; "Nej pappa! Låt mamma vaja fjed. Shova meja!" - Detta skrek Aimee till Jocke i lördags när han väckte mig före frukosten :) Jag var ju fullt ut på hennes sida kan jag lova! haha
Aimee: "Ja plocka dubben?"
Mamma Angelica: "Ja Aimee, du kan plocka en jordgubbe."
Kommentarer
Trackback
