Ajaj kinden.
Efter bus i soffan mellan mig och grisen, hände olyckan. Jag hann inte fram och hon slog i kindbenet och ögat med en smäll utan dess like! Hatar när hon slår sig.
Fan vad man ändå behåller lugnet, andas djupt och tar tag i situationen när man som förälder ser sitt barn slå sig. Men jag blir mer stolt över min lilla modiga Aimee som också höll sig lugnt, pratade om att det var i "offan" hon "jamla" i. Och att det gjorde "ajaj kinden". Gråten kom och gick i vågor, men hon blev aldrig hysterisk.
Nu kollar hon på Emil och visar inga tecken på att må dåligt, ha ont eller är yrslig. SWEET! Då kan vi slappna av för ikväll och bara njuta av det som är kvar av vår lediga dag ♥
Det blev mest ett "brännmärke", men nu efter en stund så har ett blåmärke börjat ta form runt om.
Blir ju såklart ett slagsmål hon varit med i, om dom frågar på förskolan ;) haha 
Musse gjorde exakt samma sak igår. På precis samma ställe som Aimee. Han fick däremot en riktig blåklocka. Men, det gjorde nog antagligen mer ont i mig än i honom. Ibland skulle man vilja vira bubbelplast om dom.
