Irriterande
Det här med föräldraskap och hur olika alla vi är när det kommer till uppfostran och tillvägagångssätt, kan fan va jobbigt ibland känner jag.
Speciellt när man läser om dom som man verkligen inte tycker gör rätt. Dom där som inte lyssnar på sina barns signaler. Dom som bara maler på hårt och hårdare för att "lära" sina barn diverse saker, istället för att stanna upp och låta sina barn ta sin tid. Alla mognar inom en tid, för vissa går det fort och för andra långsamt. Och det går liksom inte jämföra! Oavsett om det handlar om matvanor, sovrutiner, motorisk utveckling, tal eller blöjor.
Sen sitter vi alla där, tycker och tänker om den där morsan och farsan som inte ens borde fått barn - utan att veta hur dom egentligen gör. För man kan inte läsa ut allt om en människa genom deras blogg eller vad andra har "hört och sett". MEN en sak vet jag, och det är att vissa människor tammefan borde tagga ner, stressa ner, säga ifrån sig vissa åtaganden och istället fokusera på det viktigaste. BARNETS VÄLMÅENDE.
Allt bakom våra barns beteenden har en orsak. En grund. Ett ursprung.
Ett trauma inom familjen. En olycka på förskolan. Dåliga rutiner. Brist på trygghet. Vad det än kan vara, så måste man stanna upp och kolla vad det är och hur man kan lösa problemet. Det kan t.ex. handla om att byta förskola, sluta umgås med vissa vänner och deras barn, att ge mer tid åt sina barn istället för sin hobby, att ändra matvanor, ta bort vissa leksaker/tillföra vissa leksaker eller att bara stänga av tv:n.
Jag tror starkt på att våga testa nya saker och rutiner, samtidigt som man lyssnar på sitt barns signaler.
Speciellt när man läser om dom som man verkligen inte tycker gör rätt. Dom där som inte lyssnar på sina barns signaler. Dom som bara maler på hårt och hårdare för att "lära" sina barn diverse saker, istället för att stanna upp och låta sina barn ta sin tid. Alla mognar inom en tid, för vissa går det fort och för andra långsamt. Och det går liksom inte jämföra! Oavsett om det handlar om matvanor, sovrutiner, motorisk utveckling, tal eller blöjor.
Sen sitter vi alla där, tycker och tänker om den där morsan och farsan som inte ens borde fått barn - utan att veta hur dom egentligen gör. För man kan inte läsa ut allt om en människa genom deras blogg eller vad andra har "hört och sett". MEN en sak vet jag, och det är att vissa människor tammefan borde tagga ner, stressa ner, säga ifrån sig vissa åtaganden och istället fokusera på det viktigaste. BARNETS VÄLMÅENDE.
Allt bakom våra barns beteenden har en orsak. En grund. Ett ursprung.
Ett trauma inom familjen. En olycka på förskolan. Dåliga rutiner. Brist på trygghet. Vad det än kan vara, så måste man stanna upp och kolla vad det är och hur man kan lösa problemet. Det kan t.ex. handla om att byta förskola, sluta umgås med vissa vänner och deras barn, att ge mer tid åt sina barn istället för sin hobby, att ändra matvanor, ta bort vissa leksaker/tillföra vissa leksaker eller att bara stänga av tv:n.
Jag tror starkt på att våga testa nya saker och rutiner, samtidigt som man lyssnar på sitt barns signaler.
Så liten, men ändå så stor.
Så stor, men ändå så liten.
♥
Kommentarer
Trackback
