NEJ.

Jag tänkte på det här med NEJ.
Vi föräldrar är ju väldigt måna om att våra barn ska förstå och lyssna på oss när vi säger just NEJ. Men jag undrar hur bra är vi vuxna egentligen på att lyssna på barnens NEJ?


EXEMPEL 1: Jag är väldigt dålig på att lyssna på Aimees NEJ när jag kittlar henne och vi busar. Och vad visar jag då? Jo, att det är okej att fortsätta busa, jaga och kittla någon som säger NEJ. Vilket det ju självklart inte är!

Och om det är någon gång som vi bör lyssna på våra barns NEJ, så är det just när vi gör någonting mot deras kroppar! Att göra någonting mot ett barn och dess kropp i samband när barnet säger NEJ, kan få förödande konsekvenser senare i livet. Då vi genom att inte lyssna på deras NEJ, påvisar att de inte har rätten att bestämma över sin egna kropp.
Tänker på mitt egna exempel, men även det här med att klippa håret på barn som inte vill ha håret klippt, klä dom i obekväma kläder som de inte vill ha på sig och liknande.  
Visst är jag medveten om situationer och stunder så det inte går att lyssna på barnets vilja eftersom att barn inte alltid förstår konsekvenserna av att gå utan byxor utomhus på vintern, att cykla utan cykelhjälm eller att man måste raka bort håret för att kunna rengöra skorv.



EXEMPEL 2: Att gå emot barnets ovilja att utföra en handling. Och barnet säger NEJ, så respektera det och tvinga inte barn att göra någonting som de inte vill. Här är jag däremot mer lyhörd på Aimee och hennes vilja. Jag vet vad hon klarar av, vill och vågar.

Det spelar för mig ingen roll om ditt barn innehar en viss ålder/visst kön som säger att denne borde kunna/vilja åka t.ex vattenrutchkana. spela fotboll, sjunga inför publik eller cykla utan stödhjul. För man kan aldrig gå på barnets ålder/kön då barn har olika utvecklingsstadier, personligheter och intressen.
Att sedan säga saker som "men kom igen nu, var ingen mes" eller "Alla andra tycker ju det här är kul." - det är att nedvärdera barnets egna vilja och känslor, samt att sätta barnet i ett fack där den kanske inte vill vara.

Sen så finns det tillfällen där man som förälder ska pusha barnet, finnas där som stöd och liknande, men det gäller ju att man som förälder lyssnar på barnet när den "bara" är trött jämfört med en rädsla eller ovilja. Tror att en vanlig grej man gör är att jämföra med tidigara händelser och situationer, "Men du kunde ju förra veckan." "Din storasyster ville alltid göra det när hon var i din ålder." etc...


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0
Ladda ner en gratisdesign på www.designadinblogg.se/gratisdesign - allt om bloggdesign!
Vinn presentkort, helt gratis! - www.vinnpresentkort.nu