aimeesmom

Att vara genusmedveten handlar för mig om att bli medveten om mina egna föreställningar men också om andras. Och att bli medveten om hur de i sin tur kan påverka mina barn; hur bemöts de? Kan jag påverka det? Det handlar väldigt lite om att förändra mina barn för de är perfekta som de är.

Men vad väldigt många verkar tro är att barns personligheter är skrivna i sten. Att de liksom bara föds som de är och att alla uttryck som följer är uttryck för deras inneboende och konstanta egenskaper och därför ska bejakas och förstärkas, oavsett.

Men så är det ju inte. De föds inte med färdiga personligheter och färdiga egenskaper som jag sedan begår våld på när jag erbjuder dem världen. Min dotter är inte en prinsessa per automatik bara för att hon har en snippa och när jag inte faller in i den mallen så betyder det inte att hon inte tillåts vara den hon är för den hon är är enpågående process och den vill jag vara försiktig med. Inte anta en massa kring.

Barn växer här och nu. Utvecklas utifrån den värld och verklighet de lever i och i den verkligheten ingår massvis med människor som behandlar dem på olika sätt och påverkar deras åsikter, tankar, känslor men framförallt deras utveckling och självbild.

Till exempel så får min dotter fler komplimanger och kommentarer kring sitt yttre och sina kläder än min son får. Och då funderar jag lite på hur det påverkar henne och om det är bra eller dåligt och om det finns nåt sätt för mig att motverka det. Och min son kommer ju i egenskap av pojke alltid komma undan lite mer när han skriker och härjar för det kommer förväntas av honom för han är ju pojkar och det vet vi ju, hur pojkar är. Och så vidare.

Att vara genusmedveten innebär då för mig att jag förutom att vara en förebild för mina barn och visa dem att män och kvinnor gör samma saker så ser jag till deras närmiljö: vad leker de med? Vad tittar de på för program? Vilka kompisar har de? Hur talar vuxna till dem? Vilka böcker läser vi och vilka kläder har de på sig?

Att vara genusmedveten är ett förhållningssätt, inte en metod med fasta regler eller tydliga manualer. Inte en quick fix utan en verktygslåda specifikt anpassad för varje barns individuella behov och person fast med perspektiv utifrån kön, men också klass, etnicitet, sexualitet och allt sånt där som också påverkar hur vi uppfattar varandra. Hur kan det bli fel?