aimeesmom

Tiden rinner iväg så snabbt att jag ibland känner det som om jag inte kan andas.

Hur ska jag hinna förbereda mig inför första gången du kommer hem med ett blödande sår på knät?
Hur ska jag hinna lära mig att kunna hjälpa dig med dina läxor om divition, grammatik och allt annat jag glömt sen jag själv gick i skolan?
Hur ska jag hinna förbereda mig inför vårt första riktiga gräl? Och hur ska jag då veta vad jag ska säga för att vara den vusna av oss två?


Du kom som i en virvelvind. Du får mig att stanna upp i mitt liv och tänka på vad som egentligen betyder någonting. Du är den jag älskar allra mest. Du är den som ger mig en riktig mening med livet och som får mig att fundera på vad jag vill göra med resten av mitt liv.

Inga beslut jag tar gör jag utan dig i åtanke. Inga beslut gör jag utan att fundera på vad det ger oss i längden. För dig och mig. För dig och din pappa. Han som jag älskar näst mest!