aimeesmom

Jag kan ibland känna mig oerhört mycket äldre än vad jag är... fan. Hatar när jag känner mig som en gammal kärring. Oftast handlar det om när andra pratar om hur ofta de ringer sina föräldrar, ber om deras hjälp etc... Jag gör inte det. Jag är en vuxen människa. Jag är ansvarstagande och kan ta hand om mig själv.

Självklart kan jag behöva hjälp och då ber jag också om det, men det sitter nog långt inne... Vet inte varför. Kanske har det med stolthet att göra? Kanske har det att göra med att jag vill ha kontroll över mig, mitt liv och situationer jag befinner mig i.

Kanske är för att jag inte längre bara är ett barn till mina föräldrar. Jag är själv en förälder nu och då ska man kunna ta hand om sig själv, veta svaren och liknande.
Och om jag behöver någon att luta mig mot, någon som kan hjälpa mig - ja då har jag min man, min sambo, min livskamrat - Min kärlek Joakim.

I dagens samhälle så finns ju dessutom den mesta informationen som man behöver via nätet. Det är lättare för mig att gå in på google och söka fram ett svar än att ringa någon som kanske inte ens kan svaret jag letar efter. För det mesta iaf. Jag har dessutom bosatt mig så nära jag kan komma en vårdcentral, bvc och apotek att om en sjukdom skulle infalla går det bättre att ta sig dit än att ringa mamma ;)

Sen har min fina mamma dessutom uppfostrat mig att lite på min instinkt, att lita på min egna förmåga att känna mig och min kropp - kanske därför som jag kände att jag var gravid redan i vecka5. Och det är också därför jag inte har behövt be om så många råd om hur jag ska ta hand om min dotter. Jag litar på min förmåga att uppfostra henne rätt och att få henne att må bra. Sen är jag inte sen att läsa mycket information i böcker och på nätet om bebisar och barn.

Nu har jag iaf skrivit av mig lite... lite svammel kanske man kan tycka. men mitt svammel är det iaf. haha
Nu ska vi sova för imorgon är det upp tidigt för att fika redan vid elva på stan! tjohoo
God natt