Klappregn
Jag fick; en klocka och mystofflor från mina ♥an på julaftonsmorgonen. Sen fick jag en "må-bra-korg" med gott att äta, ansiktsmasker, lushtvål, vin etc.
Jocke fick; en parfym D&G och whiskeystenar från mig & Aimee på julaftonsmorgonen. Och så fick han ett exlusivt whiskeyglas.
Tillsammans fick vi pengar, handdukar, bäddset, presentkort etc.
Aimees lista är en klass för sig. Men när man är liten så blir det ju lite fler paket ;) Hon leker för fullt med det mesta på sitt rum. Och hon hade inga som helst problem när vi plockade bort många gamla leksaker, en stor säck rättare sagt. Vi är ju av den tron att barn inte behöver för många leksaker. Speciellt inte om de inte tillför något i dess utveckling, kreativitet eller fantasi.
Hur som helst så fick hon bland annat; dinosaurier, kaffebryggare & brödrost, duplo, Käpphäst - Lilla Gubben, tågbaneräls och tillbehör, kassaapparat, bäddset, leksaksmat, Villa Villerkulla-dockhus med Pippi, Annika och Tommy, maxipärlor och pärlplattor med mera...
BILDREGN FRÅN JULHELGEN
Ho Ho Ho
Uppesittarkvällen blev kanon, trots brist på vinst. Fina Madde kom med klappar till mig och Aimee vilket glädjer enormt. Och det blev mycket skratt som förgyllde början på julhelgen.
På självaste julafton var vi på två ställen, min familj fick ha oss på förmiddag och dagen medan Jockes familj hade vårt sällskap på eftermiddagen och kvällen.
God mat.
Skratt.
Tv.
Julgröt.
Kaffe.
Klappar.
Tomten.
Choklad.
Hundar.
Tända ljus.
Barn.
Bil.
Buss.
Tårar.
Vin.
Film.
Kramar.
Idag är vi trötta och nöjda. Sitter hos svärmor efter att vi tidigare fick jullunch och kaffe. Nu kollar vi på ensam hemma 2, och är nära på att somna hela bunten ;)
Jag hoppas ni haft en lika bra jul som vi.
En av klapparna var alla tågset från IKEA. Det hade vi kul med imorse.
God Jul
Idag har jag varit på kontoret ett par timmar för att ta igen tid som förlorats i sjukveckan. Jocke och Aimee hade ärenden på stan... Undrar vad det kan vara? ;)
Nu ska vi städa lite innan folket kommer. Sen är det uppesittarkväll vi laddar inför.
Önskar er alla en riktigt GOD JUL!!
Dagen före dagen före dagen
Idag har jag mått lite bättre, om vi jämför imorse då jag trodde döden var nära... hujedamig! Hade bestämt träff med en vän att få göra naglar för första gången, då hennes syster gör det på fritiden.
Nu vet jag inte vad jag gett mig in på. Känns så konstigt och ovant. Men det ser fint ut iaf! haha Svårt att skriva på tangentbordet, men det är nog mest ovant.
Får se hur det känns på jobbet nästa vecka. hahahaa Kommer om inte annat se ganska kul ut med fixade naglar på mitt städjobb ;)
Så här fint blev det!
Nu är vi redo för julafton. Men mest redo för morgondagens uppesittarkväll med fina vänner. En tradition med bingolotto och skitsnack. Med vänner som vi tyvärr inte träffar så ofta, men några bor inte här längre och så har vi ju alla blivit vuxna och kan inte ses lika ofta. Mysigt ska det bli! Och jag har gjort tre sorters julgodis att bjuda på.
Sjukstuga
Nu är vi alla tre hemma med onda kroppar, hosta, snoriga näsor och trötta ögon. Hoppas verkligen att det går bort tills på lördag. Tydligen är det julafton då ;)
Idag blir det mys som prioriteras!
94,4
Sköterskan var mer än imponerad över Aimee och hur utvecklad hon var, så jag blev mer än stolt över min lilla grisegno. Jag har ju ingen att jämföra med, utan för mig är det självklart att hon kan prata så mycket, göra sig förstådd och kan förstå så mycket som hon gör. Det är inte konstigt att hon själv går in i sitt rum och lägger sig tillrätta i sängen efter att vi borstat tänderna. :)
Barn är olika och när någon säger bra saker om mitt barn så blir jag stolt och tar åt mig en del av äran. Då jag är en stor del av hennes uppfostran. Men jag ger även en stor eloge till Montessoriförskolan som Aimee går på, då dom har tagit sig tid och funnits där i Aimees utveckling. Dom har låtit henne gå vidare även om andra stannat kvar. Dom ger möjligheterna för mitt barn att fortsätta utvecklas i sin takt och personlighet - utan att tänka på hennes ålder.
Samtidigt som jag känner den stora stolheten över mitt barns framåtanda, sprudlande personlighet och utvecklade färdigheter, så blir jag även rädd för att andra ska se det som "skryt". Att andra ska tycka och tänka... Men för att stilla dessa människors sinnen så kan jag även meddela att inget barn föds utan små djävulshorn ;) Det gäller bara att man som förälder gör valen i livet som kan förändra och ge en bättre plattform för barnet att utvecklas på. Samt att man bemöter barnet utifrån dess humör, trotsålder eller personlighet - inte efter hur barnet "borde vara".
Lördagen
Igår stressades jag nästan ihjäl. Två gånger!! Haha
Dagen och kvällen spenderades hos Jessica med massor av julgodisbak, fnitter, matlagning, vin- och kaffedrickande. Och framför allt JULKLAPPSKRIG ;) jag blev nöjd, men hade gärna tagit med mig en filt hem från spelet... Fast det ville nog alla! Hahaha
Idag är jag lite sliten, men har fått mig en välbehövd energikick från vänner. Såååå skönt att åka bort en stund utan barn, för man kan då prata färdigt utan att springa efter busungen, byta blöja eller torka kladdiga fingrar. Sen uppskattar man allt torkande mer när man fått vara ifrån en stund. ;)
Renbäddad säng
Kvällen har bjudit på bakning, diskning, duschning. Och så har jag betalat räkningar och skatt. Svarat på mail. Planerat. Fixat med julkorten. Busat med katten. Och kollat på lite tv. Jag är trött. Extra trött efter att ha varit tvungen att åka till Norrköping för att städa tåg.
Idiottjuvar som stulit kopparledningar så det blev stopp för våra tåg...
Imorgon ska jag ta igen lite kontorstid. Men ser mest fram emot utvecklingssamtalet med K på förskolan. Vi har ju en riktigt bra diaol och relation med all personal på förskolan, så jag är inte nervös. Men spänd över att få veta lite mer i detalj om hur hennes utveckling går :)
Tårtan jag gjorde i veckan till Micke som slutar på förskolan.
Älskade barn!
Något som är ännu roligare är att se hur hon utvecklas mer och mer för varje dag som går(och det går fort!!) - för hon blir bara mer och mer lik mig. Sättet hon pratar på, hur hon är, hennes humör, hennes busighet. ♥
Annars då?
Jodå, tackar som frågar ;)
Jag mår bra, men känner att jag oroar mig för mycket över saker som varit och saker som skulle kunna vara. Jag har svårt att slappna av när jag ska gå o sova, så jag får inte tillräckligt med sömn. Men jobbet flyter på bra och jag tror på en bra avslutning på detta år på jobbet med mycket nya erfarenheter.
Vardagen behöver jag dock inte oroa mig för.... ;)
JobbJobbJobb. Hushållssysslor. Barn. Man. Bakning. Planering.
Det som är kvar av veckan:
På torsdag är jag som idag lite gräsänka på kvällskvisten, så jag passar på att njuuuta av lugnet och baka.
På fredag ska jag jobba lite extra och så ska vi på utvecklingssamtal för Aimee på förskolan.
På lördag är det heldag med tjejerna, julgodis ska göras, lunch ska intas och julklappslek ska lekas! Sen får vi se om det blir lite viiiin och lite daaaans på det.
På söndag får vi besök av Z & V som ska busa livet ur grisen och deras föräldrar som ska få snacka lite skit och fika med mig & Jocke.
Det rullar på
Ibland är det som om man går på autopilot. Förstår inte hur jag hinner med allt ibland ;)
Igår mådde jag lite bättre på eftermiddagen så vi for ut på tornby. Hem kom ett gäng julklappar. Skönt att ha några fixade.
Idag har jag jobbat, Löööv nya schemat. Mindre tåg, mindre stress och bättre kvalitet.
Men nu måste jag vila ögon och kropp ett par timmar innan det är dags för luciatåg för det här trollet!!
Mår som en påse skit
Skulle just nu äta julbord och bowla med jobbet, men så blev det icke. Besvikelsen är total, men när man har yrsel, huvudvärk, illamående, ont i leder och magont - då känns det som om bowling och alkohol är att rekomendera. Förra jobbfesten var jag med på, men gången innan låg jag hemma magsjuk... varför denna otur? :(
Hoppas jag mår bättre imorgon...
Om inte så kan jag ju alltid kolla på roliga kort på barnet!
Mitt jobb
Jag är tågstädare. Och samtidigt, sen september, gruppledare i Linköping. Så jag har mer än bara städning och resultat att tänka på när jag är på jobbet. Men jag älskar det! Jag lär mig saker varje dag, utvecklas och förändras.
Nu på söndag ändras allas scheman igen. För på vår arbetsplats styr vår kund hur mycket/lite vi kommer få jobba under vissa perioder tyvärr. Kunden är SJ och det är lite dom som bestämmer hur tågen ska gå, vart tågen ska gå, när tågen ska gå och hur mycket/lite städning som ska ske. Nu på söndag kommer en ny tågtidtabell, vilket resulterar i andra tider för oss som städar. Detta är ingenting som jag har möjlighet att ändra på. Tyvärr.
Tidigare har jag aldrig lagt scheman. Jag har aldrig bestämt vilka tider personal ska jobba på, hur många procent någon ska få jobba, vem som ska få gå på timmar/schema eller vilka som ska få gå på vilken vecka.
Men denna månad fick jag chansen att göra schema för storhelgen som kommer med jul och nyår- för då åker tågen lite annorlunda än vanliga dagar. Från tåglistor med de tider som tågen kommer och åker och vilken typ av städning som ska göras, har jag att ihop tider som kan skilja sig från ursprungsschemat. Samt tider som skulle bemannas upp av icke-schemalagd personal. Utifrån allas tidigare tider så har jag gjort mitt allra yttersta för att ge första tjing till de som bara jobbar på timmar, men även gett chansen till alla anställda att hoppa in extra. Och nu är alla tider bemannade och personal har godkänt eventuella ändringar.
Jag är nöjd och så glad över att mina kollegor är grymma som ställer upp, hoppar in extra och framför allt VILL jobba! För nej, jag har inte tvingat någon. Jag har inte bestämt och gjort klart utan godkännande av den som ska jobba. Och hade ingen velat jobba någon av de obemannade tiderna hade jag som gruppledare gjort det. Inga konstigheter.
Det är nu också godkänt av mina chefer och ska läggas in i systemet :)
Vilka lärorika och utvecklande veckor!! Var ju i Stockholm tis-ons och det vill jag fortsätta med till och från. Komma iväg och lära sig mera om mitt jobb och hur andra städer har det på sina bangårdar, kontor och förråd.
Och utanför hotellet hittade jag ju bästa bilen för mig ;) hahahaha
God morgon
Några bloggfria dagar har det fått vara. Har haft fullt upp med jobb, filminspelning och att försöka sova på tåg ;)
Ikväll tar jag helg till lördag, då ska jag jobba extra... Och efter det extra jobbpasset ska vi käka julbord och bowla med jobbet.
Fullt upp och tidsbrist mest hela tiden.
Är vår kropp endast till för sex??
Idag såg jag bilden som verkligen sätter ord och bild på mina tankar. Helt sjukt att det ser ut så här i dagens samhälle. För det är inget jag vill vara del av eller se min dotter växa upp i....
Fotoförbud på förskolor
Det har på många förskolor redan varit fotografiförbud och det har inte varit några skolkort eller porträttfoton tagna av proffissionel fotograf vid terminsstart. Det har även talats om att det skulle bli förbjudet att fotografera på t.ex. avslutningar och liknande tillställningar på förskolor(och skolor?)
Jag har bara blivit förbannad när detta tagits upp, dels i ren chock då jag inte ens hört att det skulle bli tal om det på vår förskola och dels för att jag tycker det låter rent befängt och löjligt.
Nu är det sagt att detta numer även gäller vår förskola. Vi har fått mail från förskolechefen och hon har satt upp den artikel som Corren skrev i fredags på förskolan.
Jag har två funderingar:
* ETT "gömda flyktingbarn".
Hur kan det vara möjligt att vi har gömda flyktingbarn som går i förskola? Hur kommer det sig att asylsökande behöver/kan få förskoleplats? Jag har vänner som flyttade till stan och sökte förskoleplats, men det var viktigt att de kunde visa sig folkbokförda i stan innan platsen var deras till 100%....
Det låter i mina öron helt befängt att vi har enormt långa förskoleplatsköer och brist på plaster för barn med arbetande föräldrar, svenska medborgar - om vi har platser att ge till barn som inte ens har medborgarskap eller som staten letar efter.
* TVÅ "barn med skyddad identitet".
Om jag levde under skyddad identitet med mitt barn, skulle jag välja att inte vistas vid tillställningar so luciatåg, gruppfotograferingar, offentliga konserter och liknande för att slippa risken för att bli fotad och upplagd på nätet. Om det var så att jag levde under hot och var rädd att någon skulle få veta vart jag befann mig. Jag skulle inte heller berätta för barnen och deras föräldrar på förskolan om detta med rädsla för att någon skulle råka försäga sig till anhöriga, arbetskamrater eller grannen. Jag skulle helt enkelt "sjukanmäla" mitt barn de dagarna istället. ALDRIG skulle jag begära att resten av skolans barn och föräldrar fick förbud för att dokumentera sitt barns första luciatåg eller solosång i kyrkan!
Som ni säkert förstår är jag inte riktigt med på noterna iochmed detta förbud, eftersom att det inte är någon svensk lag på det eller ett straff om man skulle bryta mot förbudet.
MEN jag har full respekt för de människor som, av diverse olika anledningar, lever under hot och skyddad identitet. Och det är en minoritet som jag verkligen inte vill ska behandlas respektlöst eller bli diskriminerade! Men på något vis måste vi väl ändå kunna lösa det på något annat sätt? Joakim kommer inte kunna vara med på årets lucia, så jag vill ju självklart filma och fota det för att visa honom + kunna visa Aimee när hon växer upp. För det blir ju inte samma sak om jag inte fåt fota henne förns efter själva uppvisandet och hon sitter själv....
Sovit gott
De senaste nätterna har jag själv burit in Aimee till min säng när jag ska sova, men igårkväll så var jag så trött att ögonen gick i kors. Har därför sovit fantastiskt! Haha Ja, jag sover ju inte så bra när barnet sover i min säng. Men brukar inte heller sova bra utan mannen vid min sida....
Men inatt sov jag gott.
Dagen ska spenderas med mysigheter. Och i eftermiddag ska vi på adventsfika hos vänner med barn på samma förskola som Aimee. Kommer som vanligt bli superkul, då ungarna är som bästisar. :)
En välputsad fasad
Det finns dom som kämpat hårt för att bryta ner min fasad och visa mig hur kärlek verkligen fungerar och gett mig sin hand. Och det gör något så fruktansvärt ont i hela min själ när jag vet att det som en gång var, aldrig mer kommer altt bli. Jag vet om att jag orsakat en stor skada, som ett öppet sår omöjligt att läka. Och jag skämms. Jag mår illa över mig själv och önskar inget mer än att kunna ta tillbaka allt ont jag någonsin skapat för de som en gång brytt sig om mig.
Mitt i allt jag gjort och gått igenom, har jag byggt upp någonting hårt, svart och argt omkring mig för att kunna skydda mig mot det onda. Vilket i sin tur har skapat en bild av mig som verkligen inte stämmer.
Jag har fått höra att jag är en hård och kall människa.
Jag har fått höra att jag är dum i huvet.
Jag har fått höra att jag är galen och rabiat.
Det är inte så. Jag är ingen kall människa. Jag är impulsiv och tänker efter, långt efter jag sagt eller skrivit något. Jag har åsikter jag står för, men är dålig på att formulera dom utan att skrika. Då jag är uppvuxen med att att överrösta eller bli överröstad.
Jag har mycket inom mig som jag inte vågar låta komma ut, med rädsla för att bli dömd - vilket resulterar i att få förstår varför jag reagerar som jag gör.
Jag är en känslomänniska, oförmögen att lägga rätt känslor på rätt saker utan kan ta min ilska om en sak och lägga den på en annan. Jag kraschar och fungerar inte normalt om jag känner mig trängd. Jag drar alla över en kam istället för att se individer. Jag är mänsklig, men sätter ofta på autopilot för att slippa ta tag i känslor som vill svämma över.
Jag ser inte mig själv som andra ser mig, vilket resulterar i stora problem vid missförstånd och bråk.
Varför känner jag aldrig att jag passar in?
Me & I
Idag kom ett paket till Aimee från Me & I! Hon blev alldeles till sig och jätteglad när hon fick se alla kläderna. Hon sover i sin svarta klänning och i ett par nya strumpor :)
Var lite nervös över strumporna då dom har sockiplast under eftersom hon inte haft det på jättelänge, men det var inga problem.
Vi tar det lugnt
Barnet badar och jag dricker fortfarande kaffe. Idag tar vi det lugnt innan vi far iväg på äventyr. :)
Har en liten fundering om hur barns hjärnor selektivt väljer vad den ska komma ihåg... Aimee är fantastiskt duktig på namn, men kan inte färgerna. Hon gissar sig fram till rätt färg, medan hon har stenkoll på vad karaktärer heter i film, släkt och alla på förskolan. Någon som kan det där med höger och vänster hjärnhalvor och vilken som styr vad?
Rädsla
Att försöka vara rationell i sina tankar när man vet att det finns en risk, även om den är mikroskåpiskt liten, att en olycka kan ske, är svårt.
Jag vet att min älskade Joakim kommer hem på söndag. Jag vet att hans plan inte kommer krascha. Jag vet att på söndagkväll kommer han hålla om mig i sängen igen.
Men ändå kan jag inte värja mig från tankarna "tänk om"............
Damn it!
Jag blir kallsvettig och tårarna rinner längs med mina kinder. Jag vet inte vad jag skulle göra. Jag får svårt att andas. Herregud vad jag älskar dig min fina Jocke!
Det första mötet.
Kärlek vid första ögonkastet ♥
Snart förlovade i ett år
Galenskaper är vår specialitet
Familjen tokig
Könsorgan
Läskigt är att alla vi själva är ju dom som dömer, kastar ur oss fördomar och särbehandlar - direkt pga könsorgan.
Varför är det så viktigt att vi vet kön på en människa? Varför är det så viktigt att veta om en bebis, ett barn, en vuxen främmande människa, en busschaufför eller en läkare har en snippa/fitta eller snopp/kuk? Varför ska det spela så stor roll vad en människa har mellan benen? Varför ska det påverka hur vi behandlar och behandlas?
- Vad ska vi göra med den informationen, om inte avgöra hur vi ska bemöta människor utifrån det kön dom har? Tonläge i röst, kroppsspråk, ansiktsuttryck etc.
Jag blir så arg och ledsen när man tar för givet vad jag tycker om för film, vilka kläder jag trivs bäst i, vilket godis jag helst äter, hur jag är som flickvän/mamma/syster/vän, vad jag har för fritidsintressen eller vad jag har för humor - just pga mitt kön. Just på grund av att jag föddes med snippa.
Min intelligens sitter inte i mitt kön, inte heller min kunskap, kapacitet att kunna köra bil, använda en sticksåg eller baka bullar.
Tycker inte ni det känns jobbigt att bli tagna för givet om hur ni är som människa, just pga ert kön?
Tycker inte ni att det är fel att kalla en man för omanlig för att han inte kan laga en bil eller kvinna för okvinnlig bara för att hon inte kan baka bullar? Är inte det könsdiskriminerande? Och är inte det att visa för sina barn, vårt lands kommande generation, att det är okej att nedvärdera sina medmänniskor pga deras kön om de inte passar inom mallen för hur en kvinna och en man ska vara enligt samhället?
Jag är livrädd för den dagen då min dotter kommer hem från förskolan och är ledsen för att någon sagt att hon inte är en tjej om hon inte har klänning, långt hår eller leker med dockor. Att hon måste ha hårspännen i håret, tycka Eric Saade är söt eller vilja bli fotomodell som vuxen. Att det inte är okej att tycka om fotboll som pappa eller att grön inte får vara hennes favoritfärg om hon är en riktig tjej.
Samtidigt är jag ännu mer livrädd att hon ska komma hem och säga att riktiga killar inte tycker om att laga mat och dansa. Eller att pojkarna inte får vara med och klä ut sig till prinsessor eller pyssla med pärlor. Eller att hon bara kan bli kär i en kille som har en Cars-tröja på sig.
Jag är rädd för att hon ska bli diskriminerad för sitt kön, men även att hon ska påverkas av andra att diskriminera sina kompisar på förskolan för deras kön. Att hon ska bli intolerant eller inte växa stark i sig själv för att värja sig mot normer som säger åt henne att vara på ett visst sätt pga hennes kön.
Jockes täcke
Kvällsblogg. Ska snart släcka och sova. Eller försöka sova.... Detta kommer bli några mycket jobbiga nätter känner jag på mig.
Hur mycket kan man sakna någon när den inte ens varit borta nåt? Å ena sidan känner jag att jag måste skärpa till mig, han ska ju bara vara borta i några dagar. Å andra sidan känner jag att jag måste tillåta mig själv att känna såhär.
Det visar ju bara att jag älskar min man och vill ha honom vid min sida :)
Samtidigt så är det ju liite skönt kvällstid att få vara "ifred" då man som småbarnsförälder sällan är själva, var för sig(utan fika med vänner, jobbfest eller träning). Ska ta till vara på dessa dagar med AngelicaAimeeMys OCH kvällar i egentid-anda!
God natt finingar därute!
Jag hoppas ni håller er partner nära inatt och tänker på dom som saknar sin andra halva.
Vårt vardagsrum
Just nu kollar vi på Bambi. Barnet äter majskrokar och russin. Mamman dricker kaffe. Pappan sitter på ett flygplan på väg mot Tjeckien. Fy Farao vad jag redan nu saknar honom!
Men vi överlever.
Tog lite bilder med Ajfönen för att visa vårt vardagsrum :)
Älskar verkligen hyllorna. Lätt att ändra och förnya innehåll och utseende.
