Arbetstitlar och kläder
Jag arbetar idag som HYGIENTEKNIKER/LOKALVÅRDARE/STÄDARE. Läs helst bara det sistnämnda för det är vad jag själv kallar mig. Men det finns säkert många som arbetar som jag, men hellre vill titulera sig med någonting finare, någonting som låter lite "bättre".
På FB har jag nu gått in i en diskussion just angående jobbtitlar, och hur de är formade efter kön.
T.ex. Sjuksköterska - kvinnligt. Brandman - manligt.
Vissa menar på att man borde finna ett könsneutralt namn för dessa yrken istället, just för att de som arbetar med dessa inte ska känna sig diskriminerade(män som kvinnor)
Jag vet inte. Jag är lite kluven, för det är så olika från person till person. Det finns säkert de brandmän som inte alls vill byta yrkestitel, även om de är av kvinnligt kön. Eller sjuksköterskor som inte vill ändra på sin titel, bara för att de är män. Tvärtom - att de mer än gärna kallar sig för "syrror".
Hos vem/vilka ligger problemet när det kommer till titlarna? De arbetande eller andra?
Själv har jag ett större problem när det kommer till mitt yrke då alla säger att det är ett "kvinnodominerat" yrke. För jag undrar då hur det kommer sig att kläderna är anpassade efter män? Och om man nu skulle vilja ha en "tjej-tröja" så är den så liten att knappt en 12-åring skulle kunna ha den. För att kvinnor är mindre? För att kvinnor vill ha figursytt även på en skitig och grov arbetsplats?
Hur är det på andra arbetsplatser när det kommer till uniformer och dresscodes? För vilka är kläderna anpassade?
Hos oss har vi faktiskt kläder sydda för både kvinnor och män. OCH, damkläderna är faktiskt över förväntan realistiska. I byxorna finns storlekar från 34 upp till 46 tror jag. Och ändå är dom kvinnligt utformade. Vi kan välja mellan den klassiska t-shirten och en något mer figursydd t-shirt med lätt v-ringning. Som om inte det vore nog så tacksamt så är kläderna dessutom sköna. =)
Men jag minns nog varselkläderna på trafficare. Jag som är typ 1 meter lång hade byxor som jag fick vika upp 3 dm för att kunna gå i. Vilket också resulterade i att själva varsel delen liksom inte syntes (skitbra). Storlekarna var ju helt galna. När jag arbetade som fastighetsskötare fanns inte ens damstorlekar. Kläder stora som hus fick jag traska omkring i.
På mitt jobb är jag noga med att säga kassörer och inte kassörskor( då vi har ett par killar, dock alldeles för få om du frågar mig). Vi har "samma" skjortor, byxor får vi välja mellan herr och dammodell, kunden ser dock ingen skillnad. Jag har herrbyxor, vägrar ha något med resår extra rövplats och smala ben = vem som helst ser ut att väga 10kg mer;)
Catarina Vi tjejer fick från början ALLTID "damkläder" sända till oss, men vi skickade alltid tillbaka dom eftersom att de var gjorda för minipyttekvinnor ;)
Ja, tydligen så är alla män en miljon centimeter längre än kvinnor ;) Jag får fortfarande vika upp mina byxor, men på Sodexo gör det inget då vi inte har varselreflexerna där.
Anna Grym du är som tänker på att säga kassörer :) Och jag förstår vad du menar med att hellre ha herrbyxorna! hahaha
