Mammahatet
Det är IDIOTER SOM DENNA som gör att jag blir rädd för att gå ut med mitt barn i vagnen. Att gå in på ett fik och få den där blicken, blicken som skulle kunna mörda. Den där blicken som säger åt mig att "om din unge så mycket som piper minsta lilla ska du veta att många kommer bli arga på dig" ..... Jag får ont i magen, ont i själen och önskar att det fanns någonstans där folk kunde vänta med att döma ut mitt barn, innan hon ens kommit upp ur vagnen.
(visst skriver denne om småbarn som är större och springer omkring, men det är ändå att dra alla barn med föräldrar över en kant)
Mitt barns röst är inte mycket värre än 10 högljudda ungdomar som skrålar, kastar servetter och spelar musik med sina mobiler.
Om du inte vill bli "störd" av andra människor - så kanske du inte ska gå till offentliga platser, där det finns människor som pratar, skrattar, gråter, hostar, sjunger eller bara är. INGEN går väl till ett fik och förväntar sig tystnad? Då får du fan gå till bibblan eller nåt.
Amanda Widell, mamma till Charlie och fru(?) till Alex Schulman, skriver numer krönikor för Mama.se. DENNA krönika är verkligen värd att läsa tycker jag.
Detta är vad jag talar om......
Det värsta är dock de ungdomar som sätter sig ner bredvid mig och mitt barn på ett fik som har en "specifik" avdelning för barn(där vi sitter) och tittar surt mot oss samtidigt som de högt och tydligt beklagar sig över att behöva titta på "en grisig unge".
EN ANNAN SAK som jag tänkt på ang "mammor med barnvagnar som tar upp hela trottoaren som om de äger hela skiten" - Folk som tänker så, tänker dom även så om två "vanliga människor" som går bredvid varandra med varsin hund eller två rullstolsburna eller fyra ungdomar som går bredvid varandra eller två med rullatorer eller två jättefeta som tar upp hela trottoaren?
Och vad är det som får folk att tro att jag har ögon i nacken så jag borde kunna flytta på mig utan att ni ber mig/säger att jag går i vägen?
Hade blivit så förbannad att dom små glina hade skitit ner sig om det hände mig!
ne jag hoppas att hon som äger bloggen inte får några barn heller. någonsin. jävla folk.
Är det så svårt att förstå att det faktiskt finns föräldrar som är totalt ansvarslösa.
Räknar ni inte er dit..så bör ni inte heller ta åt er.
Barn ska vara barn men det finns gränser faktiskt.
Jenny
Klart det finns ansvarslösa föräldrar. Men majoriteten av Sveriges föräldrar och barn som går utanför hemmet beter sig som människor, inte djur.
Dessutom så undrar jag återigen, om du reagerar lika starkt på fjortisar som snackar högt, vuxna män som äter med öppen mun eller gamla tanter med för mycket parfym? ELLER är det just barn och mammor som är störningsmomentet?
Majoriteten av föräldrar blir allt sämre på att ta ansvar och uppfostra sina barn.
Och jag håller inte med-vissa föräldrar, barn och tonåringar beter sig som djur. Kastar skräp, spottar, stjäl, snattar osv.Listan kan göras lång.
(Förresten är jag inte den Jenny som har den bloggen-jag är en annan Jenny,kanske jag ska tillägga. Hon är 22 -jag är 35 och jag är gravid nu.
Men jag håller med henne.
Jag hatar inte barn men jag hatar barn som gapar och skriker rakt ut på offentliga platser där föräldrar inte säger till ordentligt.
precis som hon skrev att hn med gjorde.
Om du säger till dina barn att inte gapa, skrika, tjoa och tjimma så behöver du inte ta åt dig, men eftersom du gör det börjar jag fundera om du är en sån som inte säger till. För dte är ju det hon hatar. Ser du inte det?
Citerar henne :"Jag hatar föräldrar som inte har koll på sina ungar.Som viftar bort det faktum att ungarna skriker, springer, gapar, tjoar på ett café eller en restaurang. Som tycker det är naturligt."
Ditt inlägg heter mammahatet-vilket är missvisande.
Det handlar om hat mot föräldrar som inte säger till sina barn att bete sig som människor-och inte som djur.
Jenny
OK, då vet jag att du är en annan Jenny...
Jag har ju bara en dotter på 9månader som inte kastar, stjäl, spottar eller liknande så behöver inte riktigt tillrättavisa henne så ofta ;)
I mitt inlägg så länkar jag ju till Amanda Widell som skriver om det här "mammahatet" och bland kommentarerna i det inlägget har den där Jenny länkat till det inlägg som jag länkat till i mitt inlägg också. Det är som du skriver, kanske två olika saker. MEN de relaterar ganska mycket till varandra tycker jag.
Jag håller verkligen med om att man ska säga till sina barn om de beter sig illa! Och visst finns det många såna föräldrar, men också att vi föräldrar som INTE är så - blir dragna under samma kam. Vi blir innan vi satt oss ner på ett fik - dömda just för våra barnvagnar och barn... oavsett om min unge skriker eller inte, får jag blickar på mig. Folk suckar bara hon öppnar munnen.
Och jo, när hon blir tillräckligt stor för att "veta hur man beter sig" bland folk - DÅ kommer jag säga till. OM hon gör något dumt.
Än en gång träffar du helt rätt.
Känner att det bubblar i skallen men får inte ut det i några ord.
Blir ledsen när man läser bloggar som den du länkar till.
Är just sådana människor som gör att jag inte vågar ge mig ut i världen riktigt så mycket som jag skulle vilja.
Är så rädd att casper ska börja skrika och sen sitter det ngn som tjejen i bloggen.
Jag vill inte ta den risken helt enkelt.
Förstår inte varför människor alltid ska leta fel och brister hos andra människor.
TÄnk om ngn kunde sätta sig ner och lägga lika mycket energi på att leta upp BRA saker som folk är på att leta fel och brister.
Är en konstig värld vi lever i ibland.
Hoppas och tror att våra barn är dom som kommer göra skillnad i framtiden...
När Bella var liten kände jag de där ögonen som brände överallt.. Minsta lilla pip. Och de glor och man kan liksom se hur de tänker "fan kan hon inte ta hand om ungen eller". Och då behövde hon inte ens låta mycke. Nu skiter jag ärligt talat i de. De är ju dem de är fel på.. Kan hålla med om att barna inte ska leva fan överallt. Men står man i kö där de liksom har godis vid kassorna är de nästan så att affären framkallar bråk:). Och visst fan hatar alla att stå i kö bara de att mindre barn säger de lite högre.. Eller bussen. Bussen är med ett sånt ställe. Börjar lillskiten skrika klart jag försöker lungna henne. Men när chaffören kör som en galning kan man varken ta upp dem eller stå själv och försöka komma något kul...
Men små barn är barn och de låter..
Lite större barn är barn och de har spring i benen.
Ungdomar är ungdomar och de är som de är:). Vuxna är vuxna, pensionärer är pensionärer och gnäller och tar plats på sitt vis. Alla människor gör de. Och de ska vara så. Och tål man inte sånt bör man fan flytta ut till skogen. Bygga sitt egna ensam café och leva gott utan att de finns något som stör..
Jag måste hålla med det Jenny skrev tidigare. Om dina barn sköter sig så ska du inte ta åt dig av mitt inlägg. Det var riktat till föräldrar som faktiskt inte har koll på sina barn. Som helt fullständigt struntar i deras beteenden och låter dem löpa amok.
Att ett barn "piper till" eller faktiskt är ledsen ibland förstår jag också. Jag är inte helt jävla dum i huvudet. Men det är dessa utbrott vissa barn har i kombination med obrydda föräldrar som faktiskt inte gör något åt saken.
Att jag som inte har barn ska behöva gå in på en tyst avdelning och skärma av mig från allmänheten verkar ju helt befängt. Däremot hade jag gärna suttit på en barnfri tågvagn och dylikt om det hade varit möjligt. Men dessa alternativ existerar dessvärre inte i större mån.
Självfallet är det inte rätt att stökiga ungdomar klampar in på en avdelning som är till för att vara lugn. Precis som det är fel, i min mening, att ta med sig en vild (observera ordet vild) unge in på ett universitets bibliotek.
Jenny, Bitter o CO
Jag förstår dig. Vet vad du menar och håller med om att det finns jobbiga ungar med föräldar som inte gör nåt åt det.....
mitt inlägg är ju inte bara riktat mot dig, utan för Amanda Widells krönika som är lite mer utsträckt inom ämnen "mammahatet". Det är ju mer än barnochmammor-på-fik som innefattar denna debatt om du förstår vad jag menar.
Att jag dock kan känna mig träffad av ditt inlägg är ju i egenskap av att jag är en mamma - och det finns undantagstillfällen då man verkligen försökt få sitt barn att lugna ner sig etc och så kommer det någon utan barn och bara "kastar ur sig" vissa saker som sårar..... (ÄVEN om jag själv personligen inte varit med om det)
Läste igenom kommentarerna inte alla dock men många till krönikan. Blev fan ledsen hur människor tänker faktiskt. Fy fan så jävla dumma vissa människor är.. De är så man är lust att jävlas bara för att. Ta ännu mera plats. Bara köra rakt på med vagnen utan att bry sig. Varför ska man visa hänsyn när de uppenbarligen inte gör de. Här lär man barnen att de ska behandla andra som de själv vill bli behandlade. Och då ska väl de som stör sig så fruktansvärt bli behandlade så som de vill. Få tillbaka lite.. Om alla som har barn måste sluta vara bland folk. Hur fan skulle världen se ut då... De skulle snart inte finnas någon. Och de kommer garanterat inte finnas någon som kan ta hand om dessa idioter när de blir gamla. Undra om de hatar sin egen mamma lika mycket. Eller de kanske var mer okej att vara ute bland folk när de var barn?.
En tillägs kommentar:).
Hur tror de att barn ska lära sig att var bland folk om de inte finns de som ger dem chansen?
Satt och läste detta ni skriver.
Måste bara fråga en sak här. Är det någon som ens har en trottsig tre åring? Eller? Vet någon här hur en retsam 3 åring kan vara? De lyder inte snällt allt mamma säger , de kan börja skrika bli arga om de inte får som de vill och de vill absolut inte sitta still jämt.
Och även små barn blir lessna. Får man inte gå ut för det eller vad? för att folk tycker det är störande? Då kan man ju gissa hur stressad och jobbigt den mamman med det skrikande barnet är? jag menar Dra inte alla över en kant, Jag säger till mina barn och försöker få dom att bete sej som man ska men sen är det inte alltid så lätt med en 3 åring som inte alls lyssnar.
Det är såå lätt att yttra sej om hur man ska göra med barn när man inte själv står där med en egen trotts unge.
Och det här med att folk tycker vi tar upp plats med vagnen, Ja klart fan den tar plats jag har en dubbelvagn men jag ler och ber om ursäkt om jag råkar nudda till någon eller om jag tar upp dela dörren.
Men om folk kommer bakifrån och jag inte ser, är det inte så lätt så är det inte min uppgift att säga ursäkta för jag ser inte bakåt?! så då kan man fan inte yttra sej. Och varför bara mammor med barn, alla andra tonåringar som går och härjar skriker och gapar röker svär åt folk och tror dom är tuffa, är inte sånt mer störande en ett barn på några år som blir lesset?
