Kärleken är
Älskade Joakim.
Förlåt för att jag öpnnar luckor, men glömmer bort att stänga dom efter mig.
Förlåt för att jag ibland missar att sätta dit en ny soppåse efter att ha slängt(lagt den i hallen) den gamla.
Förlåt för att jag tjatar om skitsaker.
Förlåt för att jag har ett hett temprament och dåligt tålamod.
TACK för att du älskar mig trots många av mina brister!
TACK för att du står ut, även vid mina värsta stunder.
TACK för att du har den bästa axeln att luta mig mot.
TACK för att du har den bästa famnen att krypa upp i.
TACK för att du är du och ingen annan.
JAG ÄLSKAR DIG.
Forever and always pooper ♥
Och du.... Tack för att du givit mig den bästa gåvan av dom alla. Vårt fina lilla fisebarn Aimee. DET gjorde du bra ;)
Förlåt för att jag öpnnar luckor, men glömmer bort att stänga dom efter mig.
Förlåt för att jag ibland missar att sätta dit en ny soppåse efter att ha slängt(lagt den i hallen) den gamla.
Förlåt för att jag tjatar om skitsaker.
Förlåt för att jag har ett hett temprament och dåligt tålamod.
TACK för att du älskar mig trots många av mina brister!
TACK för att du står ut, även vid mina värsta stunder.
TACK för att du har den bästa axeln att luta mig mot.
TACK för att du har den bästa famnen att krypa upp i.
TACK för att du är du och ingen annan.
JAG ÄLSKAR DIG.
Forever and always pooper ♥
Och du.... Tack för att du givit mig den bästa gåvan av dom alla. Vårt fina lilla fisebarn Aimee. DET gjorde du bra ;)
Rädsla
Jag är rädd för att misslyckas.
Jag är rädd för att andra se mig som ett misslyckande och skratta åt mig.
Jag vet att det inte fanns folk som inte trodde(inte tror?) på mig och min dröm om att bli egen företagare. Att det är dom som är skeptiska till "min" idé om att starta Angelicas Cupcakes. Och det gör mig rädd att de ska ha rätt....
Det är på väg att bli verklighet nu. Jag är registrerad företagare, jag innehar F-skattsedel och jag har nu fått en lokal. Beställningar kommer in, även om de än så länge är i mindre skalor. Det är en början. Men jag är ändå rädd. "Tänk om" finns alltid i bakhuvudet och jag har lätt att slå ner mig själv. Konkurrensen är stenhård och den finns i många små vrår i hushåll, så hur ska jag visa mig annorlunda, nytänkande och speciell?
Jag gör unika och personliga bakverk. Jag utvecklas och blir bättre för varje dag. Och framför allt, jag tror på mig själv även om jag ibland är rädd.
Har du några tips för mig? Har du kanske en kommande födelsedag, fest, bröllop, dop, arbetsplatsträff eller liknande som du vill ha bakverk till? Eller vill du baka tårta själv, men behöver några dekorationer att ställa på?
Jag är rädd för att andra se mig som ett misslyckande och skratta åt mig.
Jag vet att det inte fanns folk som inte trodde(inte tror?) på mig och min dröm om att bli egen företagare. Att det är dom som är skeptiska till "min" idé om att starta Angelicas Cupcakes. Och det gör mig rädd att de ska ha rätt....
Det är på väg att bli verklighet nu. Jag är registrerad företagare, jag innehar F-skattsedel och jag har nu fått en lokal. Beställningar kommer in, även om de än så länge är i mindre skalor. Det är en början. Men jag är ändå rädd. "Tänk om" finns alltid i bakhuvudet och jag har lätt att slå ner mig själv. Konkurrensen är stenhård och den finns i många små vrår i hushåll, så hur ska jag visa mig annorlunda, nytänkande och speciell?
Jag gör unika och personliga bakverk. Jag utvecklas och blir bättre för varje dag. Och framför allt, jag tror på mig själv även om jag ibland är rädd.
Har du några tips för mig? Har du kanske en kommande födelsedag, fest, bröllop, dop, arbetsplatsträff eller liknande som du vill ha bakverk till? Eller vill du baka tårta själv, men behöver några dekorationer att ställa på?
Big Brother
Jag är en sucker, I know! Men jag kan bara inte låta bli att kolla. Har sett alla tidigare säsonger av programmet, så varför skulle jag missa denna? ;)
Det har hänt mycket den första månad av socialt spel med övervakningskameror och microfoner. Folk har fått totala psykbryt och plockats ut ut huset, folk har haft sex(why not liksom), det har druckits enorma mängder alkohol och bråken haglar.
Kan det bli mer underhållande att se hur människor i olika färger, storlekar, åldrar och bakgrunder reagerar på olika uppdrag, musik och händelser? Nej jag tror inte det ;)
Mina favoriter är såklart;
* MARTIN, komikern från skåne som roar i varje avsnitt.
* PETER, "pappan" i huset som är ärlig, mogen och rolig på samma gång.
* SARA, den lugna tjejen som representerar "the girl next door" lite.
* SIMON, norrlänningen som är mer go än en nallebjörn! Men som dricker sig alldeles för packad på festerna.
Sen har vi folk som är lite skoj, men det händer liksom inte så mycket...
* Patrick... spelar han konstig eller?
* Annie... hon säger eller gör inte mycket
* Christian... dansar konstigt och hänger på i bakgrunden oftast
* Madelene... nyaste deltagaren, vet inte så mycket om vem hon är.
Och självklart de som bara plockats in i huset för att skapa drama och få oss tittare att häpnas över hur folk beter sig egentligen...
* Rodney, en människa med så skrämmande kvinnosyn att han förtjänar ett kokt stryk. Som dessutom ser ut som om han är påtänd och efterbliven mestadels av tiden i huset.
* Sonia, en tjej som bara vill vara med och skapa drama.
* Vanessa, den som har mest emot sig från början iochmed sin bakgrund(transexuell är hon), men även den som är falskast och mest bråkig mot Katerina.
* Roza, bortskämd och skrikande snorunge som borde växa upp.
* Katerina, grekisk kristen kvinna som är högljud, städoman, dansar översexigt på festerna och bråkig mot Vanessa.
* Gurkan, ni vet där där runda, oförskämda snubben från andra tvprogram på tv4 som bara är lat. Har dessutom sagt väldigt diskriminerande saker om Vanessa.
Ser ni på Big Brother? Och vad tycker ni? :)
Det har hänt mycket den första månad av socialt spel med övervakningskameror och microfoner. Folk har fått totala psykbryt och plockats ut ut huset, folk har haft sex(why not liksom), det har druckits enorma mängder alkohol och bråken haglar.
Kan det bli mer underhållande att se hur människor i olika färger, storlekar, åldrar och bakgrunder reagerar på olika uppdrag, musik och händelser? Nej jag tror inte det ;)
Mina favoriter är såklart;
* MARTIN, komikern från skåne som roar i varje avsnitt.
* PETER, "pappan" i huset som är ärlig, mogen och rolig på samma gång.
* SARA, den lugna tjejen som representerar "the girl next door" lite.
* SIMON, norrlänningen som är mer go än en nallebjörn! Men som dricker sig alldeles för packad på festerna.
Sen har vi folk som är lite skoj, men det händer liksom inte så mycket...
* Patrick... spelar han konstig eller?
* Annie... hon säger eller gör inte mycket
* Christian... dansar konstigt och hänger på i bakgrunden oftast
* Madelene... nyaste deltagaren, vet inte så mycket om vem hon är.
Och självklart de som bara plockats in i huset för att skapa drama och få oss tittare att häpnas över hur folk beter sig egentligen...
* Rodney, en människa med så skrämmande kvinnosyn att han förtjänar ett kokt stryk. Som dessutom ser ut som om han är påtänd och efterbliven mestadels av tiden i huset.
* Sonia, en tjej som bara vill vara med och skapa drama.
* Vanessa, den som har mest emot sig från början iochmed sin bakgrund(transexuell är hon), men även den som är falskast och mest bråkig mot Katerina.
* Roza, bortskämd och skrikande snorunge som borde växa upp.
* Katerina, grekisk kristen kvinna som är högljud, städoman, dansar översexigt på festerna och bråkig mot Vanessa.
* Gurkan, ni vet där där runda, oförskämda snubben från andra tvprogram på tv4 som bara är lat. Har dessutom sagt väldigt diskriminerande saker om Vanessa.
Ser ni på Big Brother? Och vad tycker ni? :)
Confessions......
Jag är kändiskåt. Kan inte rå för det... Jag blir så exalterad nu när jag tittar på Ellen Degeneres på tv, där de har ett helt överraskningsprogram för henne då hon fyller år. MASSOR av STORA kändisar kommer in och överraskar henne. Bland annat JULIA ROBERTS! Hon är ju liksom inte med i nåt talkshowprogram. Har aldrig besökt Ellen tidigare! Jag bara skrek rakt ut och klappade händerna....
Så ja, jag erkänner. Jag är en pinsam kändiskåt människa.
Sitter här ensam.
Aimee sover och Jocke är i skolan.
Men jag bjuder på det idag. För solen skiner och jag har tagit mig ur mjukisbyxorna, betalat alla våra räkningar och mår bra.
Love to you all!!!!
Vad har ni för pinsamheter att bjuda på?? I DARE YOU ;)
Så ja, jag erkänner. Jag är en pinsam kändiskåt människa.
Sitter här ensam.
Aimee sover och Jocke är i skolan.
Men jag bjuder på det idag. För solen skiner och jag har tagit mig ur mjukisbyxorna, betalat alla våra räkningar och mår bra.
Love to you all!!!!
Vad har ni för pinsamheter att bjuda på?? I DARE YOU ;)
Genusinspiration
JAG ÄLSKAR LADY DAHMER! Min största inspirationskälla när det kommer till genuspedagokik och rätten till att vara den jag är.
Tack vare henne fick jag upp ögonen för genus.
Tack vare henne känner jag mig lite mer säker i mig själv.
Tack vare henne vågar jag att skippa rakningen ;)
Hon sätter ord på det jag känner och tänker. På ett rakt och ärligt sätt. På ett öppet och genuint sätt. På ett riktigt och intefejkat sätt.
DETTA INLÄGG visar på hur hennes två barn, Ninja och Tamlin(av olika kön) har samma kläder på sig i samma åldrar. BARN SKA FÅ VARA BARN! Titta och begrunda. I love it!
Tack vare henne fick jag upp ögonen för genus.
Tack vare henne känner jag mig lite mer säker i mig själv.
Tack vare henne vågar jag att skippa rakningen ;)
Hon sätter ord på det jag känner och tänker. På ett rakt och ärligt sätt. På ett öppet och genuint sätt. På ett riktigt och intefejkat sätt.
DETTA INLÄGG visar på hur hennes två barn, Ninja och Tamlin(av olika kön) har samma kläder på sig i samma åldrar. BARN SKA FÅ VARA BARN! Titta och begrunda. I love it!
Hemmafruar
Det är lite sorgligt att läsa unga kvinnors syn på hur de ska vara till lags till männen och hur de ska vara hemmafruar och vill få betalt för det....
Jag vet inte hur andra ser på just "hemmafruar", men själv kan jag bara säga att; det är nog bland det dummaste man kan tänkas göra.....
Just för stunden kan det säkert vara gött "bara vara hemma" och "slippa jobba". Men sen da?
För att sen kunna gnälla om "hur jobbigt det är att få dra det tunga lastet hemma med hushållssysslor och barnuppfostran". För visst är det väl så? Eller har jag missförstått det här med att vara en hemmafru/stay-at-home-mom/housewife?
Själv är jag mer än en mjölksäcksmorsa som ska skura hemmet med ett leende, laga middag och byta blöjor tills jag dör. Och jag är inte en person som med gott samvete kan leva på någon annans intjänade/inarbetade pengar, oavsett hur mycket "hemmaarbete" jag gjort. För vet ni vad??? DET ÄR INTE ETT JOBB ATT STÄDA UNDAN SIN EGNA DISK, LAGA SIN EGNA MAT ELLER TVÄTTA SIN EGNA TVÄTT. DET ÄR INTE HELLER ETT JOBB, ATT FÅ BETALT FÖR, ATT TA HAND OM OCH UPPFOSTRA SINA BARN.
Vill man börja ha betalt för att ta hand om sig själv, sitt liv, sina barn och sitt hem - då ska man kanske överväga en annan väg i liven än att ge sig på ett svenssonliv med tillbehör. Ochs en undrar jag vem fan som förväntas betala "lön" till dessa människor som anser sig ha rätt till det när de "jobbar heltid i hemmet"?
Sen finns det ju det långsiktiga i det här med att vara hemmafru.... Du missar ju en hel del genom att vara hemma - Pension, försäkringar, social kompetensutveckling.
Du utvecklas ju något enormt på din arbetsplats när man träffar andra människor, man får en betald semester, du har på vissa arbetsplatser förmåner i form av försäkringar, gratis luncher etc och man går igenom livets olika skeden, när man har ett arbete.
Och när man har ett arbete så hjälper man till i samhället genom att betala skatt - vilket man sen också får tillbaka när man blir äldre och går i pension. Hur i helvete tror ni det är möjligt att dagens kvinnliga pensionärer har sämre inkomst än de manliga???? Jo, för att de var hemma med barnen och tog hand om hemmet medan deras män var ute och jobbade!
Jag vet inte hur andra ser på just "hemmafruar", men själv kan jag bara säga att; det är nog bland det dummaste man kan tänkas göra.....
Just för stunden kan det säkert vara gött "bara vara hemma" och "slippa jobba". Men sen da?
För att sen kunna gnälla om "hur jobbigt det är att få dra det tunga lastet hemma med hushållssysslor och barnuppfostran". För visst är det väl så? Eller har jag missförstått det här med att vara en hemmafru/stay-at-home-mom/housewife?
Själv är jag mer än en mjölksäcksmorsa som ska skura hemmet med ett leende, laga middag och byta blöjor tills jag dör. Och jag är inte en person som med gott samvete kan leva på någon annans intjänade/inarbetade pengar, oavsett hur mycket "hemmaarbete" jag gjort. För vet ni vad??? DET ÄR INTE ETT JOBB ATT STÄDA UNDAN SIN EGNA DISK, LAGA SIN EGNA MAT ELLER TVÄTTA SIN EGNA TVÄTT. DET ÄR INTE HELLER ETT JOBB, ATT FÅ BETALT FÖR, ATT TA HAND OM OCH UPPFOSTRA SINA BARN.
Vill man börja ha betalt för att ta hand om sig själv, sitt liv, sina barn och sitt hem - då ska man kanske överväga en annan väg i liven än att ge sig på ett svenssonliv med tillbehör. Ochs en undrar jag vem fan som förväntas betala "lön" till dessa människor som anser sig ha rätt till det när de "jobbar heltid i hemmet"?
Sen finns det ju det långsiktiga i det här med att vara hemmafru.... Du missar ju en hel del genom att vara hemma - Pension, försäkringar, social kompetensutveckling.
Du utvecklas ju något enormt på din arbetsplats när man träffar andra människor, man får en betald semester, du har på vissa arbetsplatser förmåner i form av försäkringar, gratis luncher etc och man går igenom livets olika skeden, när man har ett arbete.
Och när man har ett arbete så hjälper man till i samhället genom att betala skatt - vilket man sen också får tillbaka när man blir äldre och går i pension. Hur i helvete tror ni det är möjligt att dagens kvinnliga pensionärer har sämre inkomst än de manliga???? Jo, för att de var hemma med barnen och tog hand om hemmet medan deras män var ute och jobbade!
Dresses!!
Skulle gå till sängs...... meeeeeeeeeeeen jag fastnade vid datorn. Finns för många vackra skapelser att ha på sig när den stora dagen är inne.
Jag har en förkärlek för de som har kjolar som dom här nedan. Vet inte varför. :)
Jag har en förkärlek för de som har kjolar som dom här nedan. Vet inte varför. :)
Men jag kan inte ha axelbandslöst med mina jättepattar tyvärr! Kanske kan man få dom gjorda mindre innan dagen ;)
Drömma kan man ju alltid!
Jag - Gollum?
I en gammal tidning, minns ej vilken, klippte min älskade sambo ut ett citat som avskräckande exempel och satte upp på kylen. Som ni vet hindrade detta inte mig ;) Men jag kan nog redan nu en vecka som förlovad - det stämmer nog fasen in lite! hahaha
"Förlovningsringen korrumperar. Den mest intelligenta och roliga tjejen kan bli en humorbefriad, självcentrerad Gollum." 
My ring.
My preciuos.
Synd bara att de nybeställda ringarna(ja de första var förstora) var för små!! :( Men jag skickar tillbaka dessa och hoppas på att det kan bli tredje gången gillt.
Gravid igen?!?!?!
Detta är den värsta tiden i mitt dagliga liv. Samma sak varje månad. Panik, ångest och smärta. Sen efter min graviditet och förlossning med Aimee så kommer mina tidiga graviditetssymptom vid VARJE ägglossning/mens. Det är alltså få veckor i månaden som jag inte har konstiga hormonsvettningar, humörsvängningar och illamående.... (blir även lika rädd varje månad att jag blivit gravid igen tyvärr)
Denna månad är inget undantag, snarare tvärtom. Nu är det värre än någonsin! Jag är inte trevlig. Inte det minsta. Inget tålamod och gnäller på allt. Tråkigt, men så är det. Typiskt att man dessutom ska gå och bli sjuk på det liksom.
Men det är bara att bita i det sura äpplet och ta det för vad det är. Funderar dock allvarligt på att ta bort allting, så slipper man ju besvären. Och mensen. Guuud vad skönt att varje månad ta ut och stoppa in en P-ring, att slippa vara orolig för en eventuell oönskad graviditet eller tänka på tamponger och mens! SWEET :)
Snodde en bild från min jobbarkompis facebooksida, från fredagens festligheter. Så här såg jag ut....
Denna månad är inget undantag, snarare tvärtom. Nu är det värre än någonsin! Jag är inte trevlig. Inte det minsta. Inget tålamod och gnäller på allt. Tråkigt, men så är det. Typiskt att man dessutom ska gå och bli sjuk på det liksom.
Men det är bara att bita i det sura äpplet och ta det för vad det är. Funderar dock allvarligt på att ta bort allting, så slipper man ju besvären. Och mensen. Guuud vad skönt att varje månad ta ut och stoppa in en P-ring, att slippa vara orolig för en eventuell oönskad graviditet eller tänka på tamponger och mens! SWEET :)
Snodde en bild från min jobbarkompis facebooksida, från fredagens festligheter. Så här såg jag ut....
Fint sagt
"Jag vill inte vara med dig trots att du är som du är, utan just för att du är som du är."
♥
♥
♥
Inget man pratar om...
Jag gick under min graviditet upp 26kg. Efter fölossningen hade jag gått ner 6kg... vatten, bebis, moderkakan typ. Sen hände inget mer. Jag satt och väntade på att "det skulle rinna av mig". Så som många sagt att det skett för dom.
För varför skulle jag inte vara om dom andra? hahaha
I våras kände jag att det fan var nog! Nu var det dags för en förändring.
Sagt och gjort. Jag startade en reningskur/bantningsperiod/början på ett nytt liv/ny livsstil. Jag vägde 80kg i april, på mina ynka 160cm i längd = FETMA enligt mitt BMI... Inte för att jag behövde mer än en spegel för att kunna se det egentligen ;)
Idag väger jag 69kg. Och mina mått är 2-10cm mindre än vad de var då. (Bröst, mage, lår, arm, rumpa, midja) Denna förändring skedde under 1-2månader och TROTS att jag inte sköter min kost till 100%, äter onyttiga chips och inte tränar över huvudtaget - så Ligger jag kvar på mina mått och min vikt.
Tänkte att ni kanske ville veta, har ju inte skrivit nåt om detta på ett tag. Och ofta skriver man ju inte om saker för att det inte längre går så bra... ;) haha
Jobbar för tillfälllet för att hitta mer inspiration till att gå ner mer i vikt. Men först ska jag boka möte med en läkare. För jag har ett problem förutom min vikt. Jag har gigantiska jättebomber till bröst som skapar obehag, dålig hållning, ryggskada och psykisk ohälsa. Jag har så jävla stora bröst att storleken inte finns på kartan, så stora att jag måste gå till specialbutik där de får kolla på min groteska kropp och hjälpa mig att hitta en bh som kan hålla upp de tunga bröna. Det jag får ha vid 25års ålder är tantbh:s... inte kul alls.
NU TILL SAKEN... Ioch med min viktmiskning trodde jag(naiva lilla jag) att mina bröst skull minska. ICKE. Jo förresten, liiiite. De blev lite mer hängiga och lite mer platta upptill. Mina bröstvårtor är närmre min navel än där mina bröst börjar. Jag har konstant ont i muskelfästena för brösten, ont i nacke och mellan skuldrorna. Inte så ont att jag går omkring och gnäller - men jag har ju vant mig.
Jag ska träffa en läkare för att få hjälp med en förminskning. Ja, jag ska göra en operation på mina bröst. Kan förstå om många är emot det, men detta är ingen skönhetsoperation. Detta är en nödvändighet för att jag ska kunna leva ett bättre liv. Jag hoppas ni kan förstå det.
Förlåt för om jag tagit upp er tid. ;)
Tackade nej till Enrique Iglesias
Hur trogen är man inte sin man om man tillochmed i en jäkla dröm tackar nej till hunken Enrique??? Han hade lagat färsk pasta, tänt massor av ljus och gjort det supermysigt hemma hos sig för oss... Men nej, då jag bara tackar för mig, säger nej - jag har faktiskt en dotter och man. Jag kan inte göra så här.
Han blev besviken och säger bara åt mig att gå. Sen vaknar jag med hans senaste singel i huvet.
Men min man blev smickrad ;)
rösta. På vilka?
Jag blir så jävla trött på detta val... Jag hänger inte med längre. Och jag vet inte ens vad jag ska hänga med i. Smutskastningen? Alla tomma löften?
Och vad ska jag rösta för?? På vems bästa ska jag tänka på?
Någonting som gynnar mig som arbetare.
Någonting som gynnar min familj då vi har barn.
Någonting som gynnar de som är sjukskrivna.
Någonting som gynnar mig om fem år? 10år? 20år?
Någonting som gynnar min man som är studerande?
Någonting som gynnar mig om jag får sparken?
Alltså, jag känner mig helt lost i denna jungel. Blir mörkrädd när man inte längre fokuserar på sakfrågor som kan gynna vårt samhälle och land, utan istället snackas det om några jävla Rutavdrag och hurvida vissa röstar på en person istället för ett parti.
Men det är svårt att rösta på just partier och deras frågor, då så många partiledare och politiker idag är så jävla mediakåta att de är med i andra program än politikdebatter....
Jag vill rösta för ett arbetarsamhälle, ett samhälle där det ska löna sig att jobba och inte gå hemma.
Jag vill rösta för individuella förskoleavgifter.
Jag vill rösta för bättre pension.
Jag vill rösta för att lärare ska få säga till om mer, tillsammans med sina elever om hur skolan ska fungera bättre.
Jag vill rösta för att åldergränser ska ändras på för att unga inte ska fara illa.
Jag vill rösta för att det ska vara högre och hårdare straff på våldsbrott.
Jag vill rösta för att vi ska kunna hjälpa våra egna medborgare innan vi försöker hjälpa andras.
jag vill rösta på ett part i som ska kunna lösa alla problem ;)
Vem vill du rösta på?
Och vad ska jag rösta för?? På vems bästa ska jag tänka på?
Någonting som gynnar mig som arbetare.
Någonting som gynnar min familj då vi har barn.
Någonting som gynnar de som är sjukskrivna.
Någonting som gynnar mig om fem år? 10år? 20år?
Någonting som gynnar min man som är studerande?
Någonting som gynnar mig om jag får sparken?
Alltså, jag känner mig helt lost i denna jungel. Blir mörkrädd när man inte längre fokuserar på sakfrågor som kan gynna vårt samhälle och land, utan istället snackas det om några jävla Rutavdrag och hurvida vissa röstar på en person istället för ett parti.
Men det är svårt att rösta på just partier och deras frågor, då så många partiledare och politiker idag är så jävla mediakåta att de är med i andra program än politikdebatter....
Jag vill rösta för ett arbetarsamhälle, ett samhälle där det ska löna sig att jobba och inte gå hemma.
Jag vill rösta för individuella förskoleavgifter.
Jag vill rösta för bättre pension.
Jag vill rösta för att lärare ska få säga till om mer, tillsammans med sina elever om hur skolan ska fungera bättre.
Jag vill rösta för att åldergränser ska ändras på för att unga inte ska fara illa.
Jag vill rösta för att det ska vara högre och hårdare straff på våldsbrott.
Jag vill rösta för att vi ska kunna hjälpa våra egna medborgare innan vi försöker hjälpa andras.
jag vill rösta på ett part i som ska kunna lösa alla problem ;)
Vem vill du rösta på?
Jag undrar...
... om man förväntar sig att dens tystnad ska tolkas på något visst sätt av mig?
... om man tror att man bevisar något genom sin tystnad mot mig?
... om man inte känner sig mer framåt, ärlig och vuxen genom att iaf svara och säga vad man känner? och på så vis också kunna avsluta något man inte längre vill fortsätta med. Om fallet nu är så.... Vad vet jag om ingen pratar med mig?
Igår kom den. Panikattacken. Har väntat på dig ska du veta... Kanske känner min kropp på sig att det börjar ta stopp nu. Kanske dags att jag börjar lyssna på den bara.
På måndag ringer jag för att få prata med någon. Det är vuxet. Det är bra föräldraskap - att ta itu med problem och känslor med någon som kan hjälpa till, istället för att låtsas må bra och stå upp.
Nej, jag har inga problem med att erkänna svageter eller mina känslor. Jag är bara mänsklig och står för det.
Säg vad du känner!
Jag är en bekräftelsehora. Men vem fan är inte det?
Vem fan tycker om inte om att få en komplimang, om det så är för sin håruppsättning, sitt arbete, sätt att vara eller för sin personlighet?
Jag kan erkänna att jag kanske har en uns av bekräftelsebehov mer än en vanlig människa, men det är ingenting jag skäms över eller sticker under stolen med. Jag tom vara ärlig och säga att jag är lite utav en besservisser, men det vet mina nära & kära - så dom tar mig gärna med en nypa salt.
MEN MEN MEN!
Jag är också en människa som säger vad jag tycker, tänker och känner. Jag ger mer än gärna en komplimang till folk, oavsett om jag känner dom eller inte. Varför? För att jag kan med min glädje göra någon annan människas dag lite bättre.
Jag vill att mina nära och kära ska veta att jag älskar dom. Att jag känner mig lyckligt lottad att ha så fina vänner. Jag vill även att de människor som inspirerar mig ska veta om det, därför säger jag det! Ofta med ett "Tack för att du inspirerar och uppmuntrar med det du gör". Och jag hoppas på att dom tar det till sig med allvar och inte att jag är ute efter någonting annat än att berömma dom.....
Hur som helst.
SÄG vad du känner. Om du tycker om någon - säg det till dom! Om du tycker att någon gör ett bra jobb - säg det till dom! Du kan bara göra dom glada med din uppskattning!
Mer kärlek och bekräftelse till folket ♥
Vem fan tycker om inte om att få en komplimang, om det så är för sin håruppsättning, sitt arbete, sätt att vara eller för sin personlighet?
Jag kan erkänna att jag kanske har en uns av bekräftelsebehov mer än en vanlig människa, men det är ingenting jag skäms över eller sticker under stolen med. Jag tom vara ärlig och säga att jag är lite utav en besservisser, men det vet mina nära & kära - så dom tar mig gärna med en nypa salt.
MEN MEN MEN!
Jag är också en människa som säger vad jag tycker, tänker och känner. Jag ger mer än gärna en komplimang till folk, oavsett om jag känner dom eller inte. Varför? För att jag kan med min glädje göra någon annan människas dag lite bättre.
Jag vill att mina nära och kära ska veta att jag älskar dom. Att jag känner mig lyckligt lottad att ha så fina vänner. Jag vill även att de människor som inspirerar mig ska veta om det, därför säger jag det! Ofta med ett "Tack för att du inspirerar och uppmuntrar med det du gör". Och jag hoppas på att dom tar det till sig med allvar och inte att jag är ute efter någonting annat än att berömma dom.....
Hur som helst.
SÄG vad du känner. Om du tycker om någon - säg det till dom! Om du tycker att någon gör ett bra jobb - säg det till dom! Du kan bara göra dom glada med din uppskattning!
Mer kärlek och bekräftelse till folket ♥
Stolt över mig?
Jag är stolt över mig och mina prestationer i livet.
Jag är stolt över det faktum att jag(tillsammans med min man) har format vår dotter(än så länge) till en fantastisk liten människa, som är framåt och utvecklas bra.
Jag är stolt över mig i den bemärkelse att jag kan ta hand om mig själv, utan att be om hjälp varje vecka från släkt & vänner.
Jag är stolt över mig själv för att jag gick ut gymnasiet med bra betyg, tog alla jobb jag kunde få för att ha en inkomst och för att få bra arbetslivserfarenheter. Jag har alltså inte varit rädd för att jobba.
Jag är stolt över mig då jag skulle lika gärna kunnat bli arbetslös första september, men lyckades med min envishet, uthållighet och bra "sälj av mig själv" fick det jobbet jag sökte!
Jag är stolt över mig själv för att jag har gått ner 10kg detta år. Och kommer kunna gå ner resterande också!
Jag är stolt över mig efter att ha gått färdigt en KY-utbildning, trots att jag kände att den inte var för mig. Jag avslutar det jag påbörjat.
Jag är stolt över mig efter att vågat ta steget till att faktiskt starta eget!
Jag är stolt över mig själv att arbeta med ett yrke som omvärlden kanske ser som ett skitjobb, men som jag trivs med och som jag tycker gör en förändring i samhället. Jag behövs.
Jag har annars svårt att hitta bra saker med mig själv. Men nu satte jag mig ner och tänkte efter.
Om JAG kan vara stolt över mig själv och mina bedrifter. Varför kan inte DU det? Varför kan du inte ens säga grattis till mig och minn familj när jag/vi har gjort något bra? Varför får jag inte höra att du är stolt över mig, eller ens tycker om det jag göra? ¨
DU gör mig så jävla arg, ledsen och besviken. Och hur mycket jag än får höra att jag inte ska lägga ner energi på DIG, så går det inte koppla bort. Jag trodde jag var mer värd än så....
Jag är stolt över det faktum att jag(tillsammans med min man) har format vår dotter(än så länge) till en fantastisk liten människa, som är framåt och utvecklas bra.
Jag är stolt över mig i den bemärkelse att jag kan ta hand om mig själv, utan att be om hjälp varje vecka från släkt & vänner.
Jag är stolt över mig själv för att jag gick ut gymnasiet med bra betyg, tog alla jobb jag kunde få för att ha en inkomst och för att få bra arbetslivserfarenheter. Jag har alltså inte varit rädd för att jobba.
Jag är stolt över mig då jag skulle lika gärna kunnat bli arbetslös första september, men lyckades med min envishet, uthållighet och bra "sälj av mig själv" fick det jobbet jag sökte!
Jag är stolt över mig själv för att jag har gått ner 10kg detta år. Och kommer kunna gå ner resterande också!
Jag är stolt över mig efter att ha gått färdigt en KY-utbildning, trots att jag kände att den inte var för mig. Jag avslutar det jag påbörjat.
Jag är stolt över mig efter att vågat ta steget till att faktiskt starta eget!
Jag är stolt över mig själv att arbeta med ett yrke som omvärlden kanske ser som ett skitjobb, men som jag trivs med och som jag tycker gör en förändring i samhället. Jag behövs.
Jag har annars svårt att hitta bra saker med mig själv. Men nu satte jag mig ner och tänkte efter.
Om JAG kan vara stolt över mig själv och mina bedrifter. Varför kan inte DU det? Varför kan du inte ens säga grattis till mig och minn familj när jag/vi har gjort något bra? Varför får jag inte höra att du är stolt över mig, eller ens tycker om det jag göra? ¨
DU gör mig så jävla arg, ledsen och besviken. Och hur mycket jag än får höra att jag inte ska lägga ner energi på DIG, så går det inte koppla bort. Jag trodde jag var mer värd än så....
Morgonmänniska
Vi hade alarm på imorse. Inte för att vi behövde gå upp så jättetidigt idag, men imorgon har jag ett dagpass. Börjar jobba klockan sju och då är det bra om jag har ställt om dygnet.
Men jag trodde nog aldrig att jag skulle vara tvungen att sätta alarm någonsin igen när jag fått barn. Ack så fel jag hade! Min unge är nog mindre morgonmänniska än jag - och då är jag som ett levande halvdött monster som inte tål minsta gnäll, att det hamnar smör utanför mackan eller att oboyen tagit slut.... Efter en till två timmar brukar jag bli som människa igen.
För övrigt har den andra framtanden spruckit ut liiiite nu. På Aimee alltså. Jag har haft mina sen många år tillbaka ;)
Men jag trodde nog aldrig att jag skulle vara tvungen att sätta alarm någonsin igen när jag fått barn. Ack så fel jag hade! Min unge är nog mindre morgonmänniska än jag - och då är jag som ett levande halvdött monster som inte tål minsta gnäll, att det hamnar smör utanför mackan eller att oboyen tagit slut.... Efter en till två timmar brukar jag bli som människa igen.
För övrigt har den andra framtanden spruckit ut liiiite nu. På Aimee alltså. Jag har haft mina sen många år tillbaka ;)
Det visste ni inte om mig.
Jag har sedan jag var liten varit väldigt intresserad och fashinerad av apor. Tror det började när jag första gången såg filmen Gorillas in the Mist med Sigourney Weaver i huvudrollen som den kända Dian Fossey. Jag var alldeles för liten för att få se filmen då egentligen, men jag förstod inte allvaret utan ville bara se på aporna.
Igårkväll såg jag den igen och det gör ont i hela min själ. Inte för filmen i sig lika mycket som för att det idag är samma problem som då. Utrotningen av alla aparter runt om på jorden är nära. Men det finns många som arbetare stenhårt för att förhindra det. Och det tycker jag är fantastiskt. Hur det finns så godhjärtade människor, som viger hela sina liv åt att hjälpa och ta hand om djur som vi andra bara tar för givet. Vi tar för givet att det alltid kommer finnas djur på vår jord, utan att tänka på alla skogar vi skövlar, souvenirer vi vill ha och all annan skit som går före vår jords överlevnad.
Ett program jag följt under lång tid är Monkey Buissness på AnimalPlanet, numer går det på National Geographic Wild. Det är livsverket av makarna Jim och Allison Cronin, och även om det idag bara är Allison kvar i livet så lever minnet av Jim kvar. Monkey World som parken heter ligger i Dorset och det är en plats jag bara måste få se innan jag dör. Idag har dom ca 240st primater av 15 olika arter och de flesta har räddats från grymma förhållanden. Dessa primater är skadade för livet och kan inte sättas ut i det vilda.
Igårkväll såg jag den igen och det gör ont i hela min själ. Inte för filmen i sig lika mycket som för att det idag är samma problem som då. Utrotningen av alla aparter runt om på jorden är nära. Men det finns många som arbetare stenhårt för att förhindra det. Och det tycker jag är fantastiskt. Hur det finns så godhjärtade människor, som viger hela sina liv åt att hjälpa och ta hand om djur som vi andra bara tar för givet. Vi tar för givet att det alltid kommer finnas djur på vår jord, utan att tänka på alla skogar vi skövlar, souvenirer vi vill ha och all annan skit som går före vår jords överlevnad.
Ett program jag följt under lång tid är Monkey Buissness på AnimalPlanet, numer går det på National Geographic Wild. Det är livsverket av makarna Jim och Allison Cronin, och även om det idag bara är Allison kvar i livet så lever minnet av Jim kvar. Monkey World som parken heter ligger i Dorset och det är en plats jag bara måste få se innan jag dör. Idag har dom ca 240st primater av 15 olika arter och de flesta har räddats från grymma förhållanden. Dessa primater är skadade för livet och kan inte sättas ut i det vilda.
Jag brinner för apor och önskar att jag hade samma driv som människor personalen på Monkey world.
Inga fler barn tack.
Jag har sagt det förut och jag säger det igen. Men tänker inte lista alla orsaker till varför VI har valt detta. Inga fler barn för oss. Vi är nöjda och glada som det är. Punkt slut.
För er som är intresserade om varför så har ANNA skrivit ett sjukt bra inlägg som ganska mycket summerar lite av mina tankar och känslor!
För er som är intresserade om varför så har ANNA skrivit ett sjukt bra inlägg som ganska mycket summerar lite av mina tankar och känslor!
Lagom är bäst
För 3-5 år sen var jag en partypingla att räkna med. En tjej som inte bara var med på alla fester, hon startade och höll i hälften. Jag kunde dricka lite väl för mycket, bli för full och göra saker om jag idag tycker är barnsligt och onödgt - men som jag då tycke var mest kul.
Idag räcker det med några glas vin och ett gott sällskap för att jag ska vara nöjd. Och trött! haha
Visst kan jag ibland känna att det vore kul med en riktig utekväll med mina tjejer, men det går fort över när ett par glas vin är druckna... ;)
Så ikväll var en precis lagom och härlig kväll med min Anna som känner som mig. TACK fina du! Och att hon är super med min dotter är ju underbart. Dom har busat mest hela kvällen så Aimee sover så gott i sin säng. Snart gör jag det med.
Idag räcker det med några glas vin och ett gott sällskap för att jag ska vara nöjd. Och trött! haha
Visst kan jag ibland känna att det vore kul med en riktig utekväll med mina tjejer, men det går fort över när ett par glas vin är druckna... ;)
Så ikväll var en precis lagom och härlig kväll med min Anna som känner som mig. TACK fina du! Och att hon är super med min dotter är ju underbart. Dom har busat mest hela kvällen så Aimee sover så gott i sin säng. Snart gör jag det med.
