aimeesmom

Jag har haft det jobbigt. Mer jobbigt än vad jag erkänt för någon annan än min älskade man Joakim. Jag har skämts, jag har gråtit och tyckt att det varit fel av mig att känna så som jag känt.

♥

---

Jag sätter mig i soffan och släpper ut en djupt andetag samtidigt som en tår rinner längs min kind. Jag tittar på min älskade dotter när hon far över vardagsrumsgolvet med en av sina bilar, samtidigt som hon brummar med munnen. Salivet sprutar nu när nya tänder är på gång. Men det gör ingenting. Jag bryr mig inte om vad som hamnar på golvet längre. Jag bryr mig bara om min dotter. Jag känner en sådan kärlek för henne att det värker i hela mitt hjärta ibland, rädslan över att förlora henne kan få mig att känna av panikångestattacker.


Nu njuter jag till 110% av att vara mamma. Det spelar ingen roll om jag missar en fest eller resa. Så länge jag har min dotter och slipper tänka på graviditet, förlossning eller amning så är jag nöjd.
Min dotter äter som hon ska, hon utvecklas som hon ska, hon växer som hon ska och framförallt - Hon visar dag efter dag att hon är nöjd och lycklig. Det är vad som räknas.


Om några dagar är det ett år sen den läskigaste och bästa dagen i mitt liv. Förlossningen av Grisen, då jag trodde att hon kom ut död och att det var mitt fel. Det har suttit i länge och sitter fortfarande kvar. Jag mår fysiskt illa bara av tanken på en förlossning och vill gråta varje månad när mensen kommer - av lycka alltså! Aldrig med en graviditet! :)


Ser fram emot att bara ha min älskade lille Grisefis Aimee att krama om, älska och tänka på för resten av mitt liv. Hon ger så mycket kärlek tillbaka att jag inte vet vart jag ska stoppa den. Så ibland tar jag en bit och lägger på köksbänken, redo att plocka upp när grisen ligger och sover och jag får lite aimeeabstinens;)

Vi tackar ja till lägenheten! Vi gjorde en lång lista med för- och nackdelar och pratade om allt fram&tillbaka. Till slut kände vi att det är rätt. Det enda som vi känner lite negativt gentemot är ju just trapporna - MEN VA FAN! Trappor har ju ingen dött av liksom... Och annars kan vi ju sitta på våra arslen sura och vänta på ett trapphus med hiss, men då är det ju inte säkert att en lägenhet i det trapphuset är lika bra som denna.

Så ja. Vi tar den!  Köket är ju underbart och vackert. Badrummet med tvättmaskin. Stor och rymlig balkong och en härlig hall. Resten av lägenheten är vanlig och lagom :)

Vet inte om det är mindre bloggmotivation eller att jag bara inte tar mig tid att skriva ner mina tankar. Känner mig nästan falsk ibland när jag sitter och skriver, så då suddar jag ut och skriver inget alls istället. Läser ju några bloggar som jag bara är säker på att hälften är bluff - såna som bara skriver för att få folk att tro hur underbart dom har det, medan dom egentligen har det pissdåligt. Stackars er som försöker intala era läsare(och er själva) om hur ni har det.


Själv är jag en ärlig människa som inte har några som helst problem med att säga hur jobbigt jag har det till och från - så som de flesta människor har det i livet.
Just nu är det jobbigast med ekonomin. Vi fick denna månad inte ens ut en hel månadslön för en person... Riktigt tråkigt, men så är det även nästa månad. Men vi rullar på ändå. Ska se om jag kan göra lite reklam för Angelicas Cupcakes och få in lite beställningar. Annars så tackar jag ju ja till alla pass på jobbet nu när Jocke snart går på sin pappaledighet.


En annan sak som jag har det jobbigt med är min familj som är kluven på olika sätt. Och det gör ont ända in i själen. Vill gråta stora krokodiltårar och önska mig bort till ett fantasiland där ingenting ont kan ske... Men jag vet att vad som än sker, så kommer allt ordna sig!


Men jag är lycklig. Jag tar det lugnt och försöker att inte boka in för mycket i min kalender utan bara chilla med Grisen. Ni vet hon med många namn, så som ett kärt barn har! :) Idag har hon lärt sig att kasta med sin mobiltelefon hon fått av pappaJocke, stå själv länge, dansa och så säger hon numer Vovve(efter att ha sett en karavan av hästar...)! Hon är allt en finfin liten stjärna min dotter!

Så här snygg var jag när Jocke och jag blev tillsammas. Och det är nu jag förstår varför han föll för mig... Jag var ju skitsnygg!!!! ;P hahahahaa

Har ju som tidigare sagt startat ett nytt liv, nyttigare och bättre. Här kommer några av de nya maträtterna jag vågat mig på! Annars så äter jag numer av salladen som kommer på tallriken på restaurang, testar och smakar av allt nytt. Samt att jag köper hem grönsaker! :) *Stolt och klappar på axeln*

 Pastagratäng med tomat, färsk basilika och mozzarella.
 TacoFishCake med ris, tacochips och dipsåser.
 Pasta och Lax med ruccola, rostad mandel och egengjord citronolja.

Annars så har jag från den 20april till idag gått från 78kg ner till 72,4kg. Och måtten ser ut som så här:
- 8cm runt midjan 
- 5cm runt magen
- 2,5cm runt lår
- 5cm runt bröst
- 2,5cm runt stuss

• Hur man fortsätter att "bli lurad och bedragen" av flera olika människor genom sitt liv och inte ens kan ta på sig en liten del av det hela....
• Särskrivningar. Jag är själv inget språkgeni, tvärtom. MEN sluta SÄR SKRIV för fan!! Speciellt lätta ord som vårsol, inte vår sol eller mobiltelefon, inte mobil telefon.
• När folk anser att de har ensamrätt i vissa känslor, erfarenheter eller livskvalitet. Det finns många fler än du som varit med om det som du har gått igenom.
• När vissa människor helt sonika går på vad andra säger är mode, bara för att vara med bland "innefolket". Pannband, axelvaddar, cykelbyxor, bakittröjor.... Sluta! Det är inte snyggt. Var inte ens snyggt för 20-30år sen när det var på modet första gången.
• När snorungarna i vårt hus är utanför och "leker" - det vill säga slåss, skriker, spottar och allmänt beter sig som odjur.
• Überfeminister och extrema jämnställdhetsfantaster som verkligen inte kan ha överseende med minsta olikhet eller skillnad....
• När vissa vägrar växa upp eller ens försöka bete sig som en vuxen - det betyder ju liksom inte att kasta bort all ungdomlighet och barnasinnet. TVÄRTOM!

Nu när jag fått klaga av mig lite....
VAD HAR DU FÖR KLAGOMÅL?    ;)

(och snälla, ta detta med en nypa salt.... alla har vi väl en mindre bitterfitta inom oss som stör sig på det ena och andra)
Nu väntar duschen!

Tydligen ska jag vara ärlig gånger fyra! Okej då.


* Jag är livrädd för att förbli fet då jag äcklas av det.
* Jag fruktar för att ha en tonåring... :S
* Blir ledsen över att ha "förlorat" så många vänner och "status" iochmed att jag fått barn - Var jag verkligen inte värd mer än partyunderhåkkning/är jag inte tillräckligt intressant för att umgås med?
* Jag skulle vilja äta chips varje dag :)



Utmaningen skickar jag vidare till den som känner sig manad!

Jag älskar min dotter över allt annat på denna jord. Hon är en liten del av mig och en liten del av mannen i mitt liv, min andra halva. Och det är dom som är min familj.
Det finns ingenting som kan ta bort den kärlek jag känner för min dotter. Men det finns massor av saker som ibland gör att jag blir förvirrad och förlorad....
Jag är hennes mamma, men ibland vill jag inte vara en mamma. Ingens mamma... Jag vill bara vara mig. Angelica.

Ibland skulle det vara så skönt att få vakna upp till tystnad och själv, utan att höra dotterns prat och känna hennes pillande fingrar i mitt ansikte.
Att bara få äta frukost i lugn och ro, utan att behöva mata en smågrinig dotter samtidigt.
För att sedan få stå i duschen själv, utan att behöva leka tittut med dottern utanför.
Och sen kunna få dricka mitt kaffe i fred innan det blir kallt, utan att behöva oroa mig för att spilla på dottern som inte vill sova middag trots att hon är jättetrött.
Och efter det vill jag gärna laga och äta min lunch, utan diverse avbrott som blöjbyte, dottern på höften och uppvärmning samt matning av dottern som sitter bredvid.

Det som vore allra bäst de dagar som jag känner så här.... Det vore om jag själv kunde skita i att ha det som bäst varje sekund, utan istället bara njuta av att jag är mamma till världens finaste dotter. Och jag lovar - jag arbetar hårt för det varje dag.
Jag älskar min dotter till döds, men det är inte alltid jag älskar att vara en mamma. För ibland är det fan jobbigt, svettigt, hårt och krävande.

Numer står lillfisen upp mot allt och då är bland annat lådan med plastpåsar rolig att leka i.

Är ni som jag?

När jag känner av minsta lilla hot, ifrågasättande, höjda ögonbryn, pikar eller en oskyldig kommentar på facebook som inte ens var mot mig - Då rätar jag upp ryggen och laddar med värsta försvarstalet......

Jag kan inte rå för det. Det liksom bara kommer. Även om jag inte blivit hotad eller kritiserad så kan jag rada upp en lista med fördelar till min sida.
Jag kan till och med innan kritik kan komma, lista med massor av bra saker till min fördel! =)

Nu ska jag lägga ner min sovandes dotter i soffan och diska lite.

vara i form igen, men helst av allt - slippa göra arbetet som krävs för att kunna bli det. Håller ni inte med om det?
Att man oftast vill ha något, utan att arbeta för att få det... Jag undrar ibland vart det kommer ifrån, för jag är nästan säker på att det inte finns någon som inte skulle vilja ha något gratis.
Jag jobbar självklart mer än gärna för att betala för mig själv och så, missförstå mig inte. MEN vissa saker vore fan gött att kunna få på silverfat.

Exempel på vad jag inte skulle tacka nej till:
* En ny garderob
* En ny kropp
* En uppstartad och finansierad firma

MOAHAHAAA Jag vill ha. Jag vill ha. Jag vill ha.

Jag är en av tjejerna i den såkallade "Klicken" eller "Le Clique" som vi också fint kallas. En grupp av tjejer med olika utseenden, intressen, jobb, familjeförhållanden och framtidsplaner.
Men vet ni vad? Det spelar ingen roll, för vi älskar varandra ändå. Lika mycket. Tror och hoppas jag.
Nu är det ändå på det viset att vi alla bor inte i samma stad längre, vi gör inte samma saker, vi går inte efter samma tider och vi har inte samma familjeförhållanden eller värderingar....

För mig är min familj, min man och mitt barn allra viktigast just nu. Allt annat är sekundärt. Och det kanske kan uppfattas som konstigt då jag alltid satt mina vänner först. Men det är inte möjligt just nu. Det är inte heller möjligt för mig att delta i allt som sker då jag inte har intresset eller viljan att delta i allt. Detta gör då att jag ofta "missar" mycket. Olika samtalsämnen om varandras liv, interna skämt och liknande. Senare används detta och jag känner mig som ett spån.... Jag har inte längre någon större koll på mina närmsta vänner och deras liv. Jag är inte heller "the center of attantion", den som styr upp saker och ting.

Det är inte heller genom mig folk träffas och lär känna varandra, det har redan skett och helt plötsligt så känns det nästan lite som om mina vänner har blivit bättre och närmre vänner än vad de är med mig längre... Och ibland känns det så jobbigt att jag blir ledsen till tårar.
Varför är det så?
Är det för att jag vill ha "mina vänner för mig själv"?
Är det så för att ja känner mig bortglömd?
Är det avundsjuka jag känner?

Numer är det inte till mig man ringer för att prata av sig. Det är inte till mig mina närmsta vänner ringer för att prata om klänningar, förfester, gårdagen eller liknande. För även om jag ser dom som mina närmsta vänner, så är jag inte deras närmsta vän. Jag har, trots att jag lovade mig själv, glidit bort en bit.
Från vissa en lång bit bort, för andra har jag istället kommit närmre... Men det spelar ingen roll, för jag vet inerst inom mig att vi har en vänskaplig kärlek gentemot varandra som är starkare än massor - och det är vad som betyder något! ♥

Jag kan inte hålla mig utanför då detta är min familj. Jag kan inte heller hålla mig helt opartisk då mina nära och kära blir utsatta för detta påhopp och rena förtalet.

Visst, du ska inte dra alla över en kam, men när man som handlare i månaders tid har blivit trakasserad av en och samma typ av folk, då får man fan säga ifrån... Eller inte... För då kommer farbror DO och säger FY. Jävla stollar!

Zigenare. Gyspys. Romer.
Kalla dom vad fan ni vill. För mig är det puckon i stora kjolar(iaf kvinnorna) som lurar, ljuger, bedrar och stjäl.
Hur kan det komma sig att ett helt folkslag kan få bete sig så här? Hur kan det komma sig att en hel värlsdel tycker illa om just Romer? Är det fel på hela Europa då eller kan det ha något att göra med just Romerna?

Jag anser att om man flyttar till ett nytt land(oavsett varför) så får man anpassa sig efter detta lands kultur, seder, regler, lagar och bestämmelser.
Och i detta land är det inte ok att stjäla.
Hur svårt kan det vara att klä sig i "normala" kläder för att anpassa sig till det samhälle du flyttat till? Visst det är inte olagligt att ha dessa kjolar, MEN är du villig att fortsätta använda dom trots vad alla säger du gör med dom?

Vill du läsa artiklarna om DOs anmälan mot butiken och debatten som följts LÄS HÄR

På dagens framsida av Aftonbladet kan du läsa om vilka kändisar som inte komemr ge sina makar några pengar om dom skiljer sig....

VEM FAN BRYR SIG????

Har vi verkligen inget bättre att rapportera om än kändisar och deras äktenskapsförord?? Jag blir fan mörkrädd.

Det blir inga fler barn. Det har jag sagt och det står jag för. Punkt slut.
Och bara för att vi bestämt att Aimee inte får några syskon finns det alltid puckon som anser att hon då automatiskt kommer växa upp i ensamhet och bli en egoistisk skitunge.
Icke! Det handlar om uppfostran. Vilka ungar som helst kan bli elaka, egoistiska och känna sig ensamma - med eller utan syskon.
Ett syskon ger inte heller en automatisk kompis. Alla syskon kommer inte överrens och blir kompisar.


Anna skriver om detta och jag kan inget annat än att hålla med henne!

Jag blir fan mörkrädd när jag ser på programmet Kniven mot strupen. HUR TÄNKTE DOM EGENTLIGEN?? Att ta flera hundra kronor betalt för skit. Färdig potatisgratäng som jag själv kan köpa för en tjuga nere på ica eller frostskadad fisk som inte ens har plast om sig i frysen...
Inte OK! Inte hållbart! Inte ätbart!  Jag vill för i helvete äta färsk mat, som är på riktigt tillagad av en bra kock som tycker om maten h*n lagar. Inte nåt jävla pucko som inte är intresserad av mat, inte smakar av sin mat eller bryr sig.



Nej, detta får mig att inte vilja gå ut och äta på restaurang längre! Jag hoppas verkligen att Kocken Alexander Nilson tar tag i situationen och åker till alla restauranger i landet.
Inte OK! Inte hållbart! Inte ätbart!



Vad tycker du?
Har du sett programmet och vad anser du om hur vissa kök hanterar, tillagar och använder sin mat?

Jag glömde fan berätta... ojojoj Fattar inte varför jag inte "vågar" säga nej.... blää
En brud kommer fram och vill ställa några frågor till ExtraÖstergötland. "Köper du ekologisk mat?" "Varför inte?" 
Mina svar måste vara århundradets puckade. "eh.. humm.... nej." och "det är lite dyrt och jag är lat." hahhaa Och vågar inte ens föreställa mig hur ful, fulare och fulast man blev på bilden hon tog. Ja, för INGEN ser fan normalbegåvad ut ens på dom där halvt "muggshoten" dom tar.

Där sjönk självförtroendet lååååångt låååångt neeeer.... hahahahaa (nej då! bara lite dramatisk ibland)

För efter att ha sett detta så känner man ju att om man inte låtit barnet vara i vatten innan, så är det hög tid för det nu! Så himla cool grej och helt fantastiskt hur de lyckats lära sina barn det i så ung ålder.

Jag är imponerad till max! Är du det?

träningsvärken i nedre delen av magen börjar bli olidlig.... idag är det en tycker-synd-om-mig-själv-dag

Min man som är lite mer träningsmänniska än mig skulle idag pusha mig att göra några situps. Nästan tio klarade tjockis av. Men kan väl inte riktigt säga att dom var hela, bra gjorda eller gav något annat än skrattanfall som övergick i mindre gråtattack.... yes. så var det med det.

Tog mig samman och gjorde istället benlyft liggandes på rygg(om ni förstår vad jag menar) och det gick bra! Mycket bra om man frågar mig =) Så det är vad jag får göra istället.
Och om jag får komma med halvkassa ursäkter, till varför vanliga situps inte går så bra att göra, så kan jag skylla på mina enorma hängpattar som ärligt talat väger minst två kilo styck och är så mycket ivägen att när jag ligger på rygg och böjer fram huvet så når hakan dom + det hänger ut på sidorna så mina armar inte kan komma intill kroppen... Ja jävlar. Så är läget. Kroppen är inte vad det brukar vara.


Bara lite ordbajs så här en lördagseftermiddag när vi tittar på Zoolander, snorar och slappar i mjukisar.