Respekt
"Hon är nog hungrig."
"Ska hon verkligen ha så mycket kläder på sig? Hon kommer bli för varm."
"Låt henne ligga. Hon behöver skrika av sig."
"Låt henne inte ammas för länge, då blir det svårt att få henne att äta sen."
Det känns lite som om vissa inte tror att jag och min karl kan ta hand om vårt barn. Som om vi är inkapabla till att höra om hon är trött, hungrig eller bara vill kramas när hon skriker. Som om vi själva inte känner ifall det är kallt eller varmt ute.
Ibland känns det också som om vissa inte har den minsta respekten för oss som föräldrar att de kan hålla käften. VI vet vad som är bäst för vår dotter.
VI vet vad de senaste rönen säger om amning och barnmat. - VI ska amma i 6månader och sen börja smått med smakportioner och då tillaga den själva.
VI tänker inte metoda henne in i någon typ av dresserad rutin där ungen ska få skrika sig till sömns. Hon får somna i vår famn. VI anser att det bara är bra att hon inte blir självständig för fort, då hon bara är en bebis nu.
VI uppfostrar henne med VÅRA regler. VI bestämmer vad hon får äta.
Du har så rätt så!
Man vet själv bäst för sitt barn.
Sen att folk kommer med tips är en helt annan sak men då kan man säga det på ett annat sätt än som du skriver ju.
Man har ju själv en plan för hur man har tänkt sig att man ska göra med saker och ting.
Tycker oxå som du att många har väldigt lite respekt för oss som föräldrar.
Ofta man får höra sådanna kommentarer som du har ovan...
Helt rätt.
Alla barn är så olika. Och man kan inte jämföra barn. Det går inte.
Lyssna på andra kan man göra, men sen får man sålla och ta till sig utav det som man själv tycker låter rimligt. Och som man tror passar ens egna barn.
Jag håller inte med dig om allt men jag skulle aldrig döma er för att ni väljer att göra annorlunda. Aldrig. Man känner sitt egna barn bäst.
Vad som är bäst för Musse kanske inte alls är rätt för Aimee.
Men det kommer en tid då dom verkligen testar sina gränser. Då gäller det att faktiskt stå emot lite grann. Musse har exempelvis blivit precis tokig när vi lagt honom i sin säng för att få honom att sova där. MEN, vi har hört så tydligt att det bara är larv. Ena sekunden kan ha liksom ligga och skrika bara för att andra sekunden skratta. Så i det läget har han fått ligga. Någonstans måste man också säga Nej. Varför? Jo, jag tänker mycket på att det närmar sig dagis start. På dagis ska man vila, på sin egna lilla plats. Inte kan läraren gå och bära honom bara för att han ska sova. Det går ju inte.
så då känner jag att det faktiskt är vårt ansvar att lära honom annat.
Men aimee är ju fortfarande så liten.
Det jag kan fundera ganska mycket på är hur mammor helt förlitar sig på alla rekommendationer där ute.
Jag tar lite avstånd från det. Känner att det har blivit sån fruktansvärt överdrift. Med allt.
Det finns ju dom som tillochmed håller sig inne och isolerade det första halvåret för att skydda sina barn. Bara för att någon forskare sagt så.
Jag känner bara att man faktiskt måste våga prova sig fram lite själv. Rekommendationer är ju trots allt bara rekommendationer. Vem säger att det passar ens barn rätt.
Självfallet skulle jag lyssna på en läkare som riktade en rekommendation direkt till Musse.
Men ibland måste man lyssna på sig själv och sitt barn.
Stå på er.
Man kan bli så trött på när andra försöker uppfostra mina barn?
Vet precis vad du menar, tyvärr lär man höra det hela tiden Milan e två och vissa lägger sej fortfarande i! Och samma sak med Nellie, är hon inte kall, hon e nog hugrig, mm
Visst jag tycker att andra ska få säga åt min son om han gör fel och jag inte är där eller inte ser, men i första hand ska JAG få chansen att säga till först!
Jag är precis på tippen att säga ifrån till vissa, för endel tror att de har rätt att uppfostra MINA barn, Skiter i om de är familj eller vad de nu är, det är mina barn och de ska inte tala om för mej hur jag ska göra, jag gör på det sätt som funkar på MINA barn, jag är hemma med dom hela dagarna jag vet hur man "lurar" i min son mat, Inte vad de tycker att man ska göra! Är sååå trött på´t.
Bara för de har haft små eller har små barn tror de att de vet hur man ska göra med barnen, Alla barn e olika.
Men visst sen när de blir lite större som sagt så blir det lite mer att då kan man inte låta dom "få som dom vill, för de lär sej snabbt hur de kan trottsa elle lura till sej att få som de vill även om det bara är 8-9 månader,
Då gäller det att va stakt och säga nej och hålla på det som man sagt, vilket inte alltid e så lätt,
Men även om jag tycker såhär så kanske inte andra tycker så.
Men håller fullständigt med att man ska låta alla föräldrar göra som de själva vill, ingen ska ge råd om man inte ber om dom, Och definitivt inte tala om HUR man SKA göra, för det vet inte dom, det är erat barn, Ni känner ert barn bäst!
