Sagostund
Sitter med morgon-/förmiddagskaffet i köket. Jocke och Aimee läser Bamse. Vi tar det lugnt och försöker att inte se allt för negativt på det faktum att Sverige är ute ur EM eller att det regnar och vår plan på att åka till tivolit är borta... Jag är bara glad över att vara hemma med min lilla familj och vi kan njuta av ledighet. Får se vad vi hittar på idag :)
Men det kommer garanterat bli skratt för barnet är inne i en riktig spexande tid nu, så grimarser och sånger är vardag.
Tråkigast med regnet är att vi inte kan sitta på balkongen ikväll och njuta av de härliga lamporna vi satt upp.
Städtag
Idag är en sån dag som man egentligen skulle varit ute i skogen. Vi har dock varit dåliga och istället varit inne och tagit igen på lite vårstädning. Barnet har inte varit på topp och jag känner mig utarbetad. Jobbet är så himla kul, men samtidigt så äter det upp mugg tillochfrån...
Samtidigt tänker jag mer eller mindre på bakprogrammet hela tiden. Kommer jag med eller inte? Vad ska jag göra om jag faktiskt kommer med? Vad har jag att vänta mig av denna sommar och semester?
Jag är trött. Jag är så jävla trött i kropp och knopp. Beroende på hur saker och ting visar sig ska det bli förändring i livet.
Funderingar
Jag skriver och skriver, men finner inget bra sätt att formulera mig på.
Bloggen har som ni märkt blivit en lite mer vardagsblogg utan diskussionsinlägg eller provocerande åsikter. Jag känner väl mer eller mindre att det inte är värt det. Folk får ha sin uppfattning om mig, varesig den stämmer eller inte. Men jag önskar ändå att om man får berättat för sig att de har fel - då ska detta också förstås. Då ska det respekteras och tros på.
Sitter just nu och väntar på att Jocke ska komma hem. Sen drar vi tillbaka till kalaset, fast utan barn och med lite vuxendricka ;)
Jag önskar er en superduperlördag!
Yttrandefrihet
Ibland(läs ofta) så stöter jag på människor som helt och hållet missförstått hela grejen med yttrandefrihet. Ni vet dom som tror att bara för att vi lever i ett fritt land så har man rätt att spy galla över allt och alla. Folk som anser sig ha rätt att smutskasta, uttrycka elaka påhopp och säga nedvärderande åsikter.
Alla ha vi rätt till en åsikt. ABSOLUT!
MEN. Och detta är ett jättemen, det är aldrig okej att tala nedvärderande mot en annan människa. Visst kan du tycka att någon är ful, visst kan du vara av åsikten att någon är äcklig och visst får du tycka att någon är dum i huvudet. Men du har ingen rätt att säga detta högt om det kan såra den du talar om.
Och jag är av den åsikt att man inte heller får skriva på t.ex facebook eller en blogg, något elakt om en kändis med ursäkt om att "det får man ta" när man är känd. För nej, ingen kändis ska vara tvungen att räkna med att bli smutskastad eller hånad bara för att denne är offentlig människa.
Vad tycker ni? Får man säga sårande, nedvärderande eller elaka saker till/om andra bara för att vi har yttrandefrihet?
En kultur som ger ångest
Ångest för att inte passa in i en mall för hur vi ska se ut.
Ångest för att inte ha råd med allt som vi måste äga och ha för att klassas som "lyckliga".
Ångest över det faktum att man ses som ohälsosam och tjock, bara för att magen inte är platt.
Det naturliga med våra kroppar har ersätts med konstgjorda medel, för att vi ska se "naturliga" ut. Ingen vet längre hur en naturlig människokropp ser ut, för allt vi får se genom tidnignar, reklam och bloggar är det som är redigerat, konstgjort och rent ut sagt FEJK.
Vi har inte en chans att genom ett normalt leverne komma upp i den "nivå" som samhället satt för oss. Vi har inte en chans att för oss själva välja bort det redigerade och konstgjorda - utan att ses som konstiga.
Jag som vuxen intelligent människa, vet ju självklart om att bilder i tidnignar är redigerade till den grad att man antagligen inte skulle känna igen människorna om man såg dom live. Jag vet också att ingen har det sådär perfekt, rent och vackert hemma med fyra ungar som röjer runt. Jag är medveten om allt detta, men ändå har jag många gånger svårt att värja mig. Jag har svårt att inte "vilja" uppnå alla dessa höga krav om ett rent, vackert hem och den där platta magen och perfekt svarvade låren utan minsta ärr från barndomen eller leverfläck.
Men hur går det för våra barn och ungdomar som inte levt tillräckligt länge, som fått höra sina föräldrars gnäll om att dom är tjocka och måste banta eller sett dom shoppa dyra fina inredningsdetaljer på kredit.... Hur kan dom växa upp och förstå att så mycket är fejk och inte naturligt? Hur ska dom kunna förstå att det inte alls är normalt att banta varannan månad eller att alltid ha den nyaste mobiltelefonen på marknaden?
Barn gör inte som vi säger, barn gör som vi gör.
Fotoförbud på förskolor
Det har på många förskolor redan varit fotografiförbud och det har inte varit några skolkort eller porträttfoton tagna av proffissionel fotograf vid terminsstart. Det har även talats om att det skulle bli förbjudet att fotografera på t.ex. avslutningar och liknande tillställningar på förskolor(och skolor?)
Jag har bara blivit förbannad när detta tagits upp, dels i ren chock då jag inte ens hört att det skulle bli tal om det på vår förskola och dels för att jag tycker det låter rent befängt och löjligt.
Nu är det sagt att detta numer även gäller vår förskola. Vi har fått mail från förskolechefen och hon har satt upp den artikel som Corren skrev i fredags på förskolan.
Jag har två funderingar:
* ETT "gömda flyktingbarn".
Hur kan det vara möjligt att vi har gömda flyktingbarn som går i förskola? Hur kommer det sig att asylsökande behöver/kan få förskoleplats? Jag har vänner som flyttade till stan och sökte förskoleplats, men det var viktigt att de kunde visa sig folkbokförda i stan innan platsen var deras till 100%....
Det låter i mina öron helt befängt att vi har enormt långa förskoleplatsköer och brist på plaster för barn med arbetande föräldrar, svenska medborgar - om vi har platser att ge till barn som inte ens har medborgarskap eller som staten letar efter.
* TVÅ "barn med skyddad identitet".
Om jag levde under skyddad identitet med mitt barn, skulle jag välja att inte vistas vid tillställningar so luciatåg, gruppfotograferingar, offentliga konserter och liknande för att slippa risken för att bli fotad och upplagd på nätet. Om det var så att jag levde under hot och var rädd att någon skulle få veta vart jag befann mig. Jag skulle inte heller berätta för barnen och deras föräldrar på förskolan om detta med rädsla för att någon skulle råka försäga sig till anhöriga, arbetskamrater eller grannen. Jag skulle helt enkelt "sjukanmäla" mitt barn de dagarna istället. ALDRIG skulle jag begära att resten av skolans barn och föräldrar fick förbud för att dokumentera sitt barns första luciatåg eller solosång i kyrkan!
Som ni säkert förstår är jag inte riktigt med på noterna iochmed detta förbud, eftersom att det inte är någon svensk lag på det eller ett straff om man skulle bryta mot förbudet.
MEN jag har full respekt för de människor som, av diverse olika anledningar, lever under hot och skyddad identitet. Och det är en minoritet som jag verkligen inte vill ska behandlas respektlöst eller bli diskriminerade! Men på något vis måste vi väl ändå kunna lösa det på något annat sätt? Joakim kommer inte kunna vara med på årets lucia, så jag vill ju självklart filma och fota det för att visa honom + kunna visa Aimee när hon växer upp. För det blir ju inte samma sak om jag inte fåt fota henne förns efter själva uppvisandet och hon sitter själv....
Kaffe och dator pause
Kan nog även bero på att man inte sett solen på några dagar och jag har en hel del val att göra kommande månaden....
Igår hade jag heldag på kontoret och fick massor gjort. Fan vad jag älskar att ha ansvaret på min arbetsplats, att få nyttja min utbildning och att se hur jag gjort/gör en skillnad. Och trots att jag är säker i mig själv och vet att jag gör ett bra jobb, så tvivlar jag ändå.
Varför är det så?
"Hur ska jag göra alla nöjda med sina tider, pass & scheman?"
"Hur ska jag lära dom nya att göra ett bra jobb?"
"Tänk om dom tycker jag gör ett dåligt jobb."
"Hur ska jag hinna med allt?"
"Tänk om jag missar något."
Aja, hur som helst så är det en sån där dag som jag inte riktigt kan sätta fingret på. Är ganska lättirriterad, men samtidigt väldigt lugn och tillfreds med dagen :)
Önskar er en riktigt härlig fredag!
Irriterande
Speciellt när man läser om dom som man verkligen inte tycker gör rätt. Dom där som inte lyssnar på sina barns signaler. Dom som bara maler på hårt och hårdare för att "lära" sina barn diverse saker, istället för att stanna upp och låta sina barn ta sin tid. Alla mognar inom en tid, för vissa går det fort och för andra långsamt. Och det går liksom inte jämföra! Oavsett om det handlar om matvanor, sovrutiner, motorisk utveckling, tal eller blöjor.
Sen sitter vi alla där, tycker och tänker om den där morsan och farsan som inte ens borde fått barn - utan att veta hur dom egentligen gör. För man kan inte läsa ut allt om en människa genom deras blogg eller vad andra har "hört och sett". MEN en sak vet jag, och det är att vissa människor tammefan borde tagga ner, stressa ner, säga ifrån sig vissa åtaganden och istället fokusera på det viktigaste. BARNETS VÄLMÅENDE.
Allt bakom våra barns beteenden har en orsak. En grund. Ett ursprung.
Ett trauma inom familjen. En olycka på förskolan. Dåliga rutiner. Brist på trygghet. Vad det än kan vara, så måste man stanna upp och kolla vad det är och hur man kan lösa problemet. Det kan t.ex. handla om att byta förskola, sluta umgås med vissa vänner och deras barn, att ge mer tid åt sina barn istället för sin hobby, att ändra matvanor, ta bort vissa leksaker/tillföra vissa leksaker eller att bara stänga av tv:n.
Jag tror starkt på att våga testa nya saker och rutiner, samtidigt som man lyssnar på sitt barns signaler.
Så liten, men ändå så stor.
Så stor, men ändå så liten.
♥
Julen närmar sig
Julkort är iaf beställda, en julklapp är köpt och en är bestämd.
Sen då?
Julgran eller inte? Tre kommentatorer säger ja till gran och jodå, jag känner pressen ;)
Vill ha en sån där onödigt stor stjärna i vardagsrumsfönstret.
Adventsljusstaken ska fixas till med lite siffror.
Måste ta upp pyntet från källaren och se vad vi har och vad vi "behöver".
Julgodis ska tillagas/bakas.
Ska vi göra julskinka hemma?
Ska jag ta några extra dagar ledigt? Jocke ska ju vara hemma med barnet ett par veckor...
Vart ska vi vara?
Ja, julen är nära och än så länge känner jag ingen press eller stress. Men fråga gärna igenom sisodär 3-4veckor! hahaha
Än så länge jag fokuserar jag på adventsfikan hemma hos oss på söndag. Fina svärfamiljen kommer hit för fika och lottdragning. Vem ska få vara vems secret santa this year? :)
Åldersgräns
När jag var liten fick jag ibland se film som jag inte var mogen nog att se, vilket har resulterat i att jag faktiskt blivit skadad i vuxen ålder. Jag kan än idag inte se t.ex. Gremlins eller ET, just för att det får mig att få mardrömmar.
Det är så tråkigt hur många föräldrar inte förstår att det inte bara handlar om våldet eller skräckscener i filmer, utan vad som sägs och vad som görs. Skådespelarna är vuxna, konversationerna är utformade för vuxna och om en film innehåller sexscener, kärlek, blod, slagsmål, krig, vapen och liknande. Då är det inte en film för barn.
Visst finns det "välutvecklade" 11åringar, men inte tillräckligt många för att låta alla se på en film som innehåller mer vuxenmaterial än för barn. Så enkelt är det.
Tänker på Harry Potter och hur jag och min lillebror satt och kollade på dom när de första kom ut på dvd. Jag tyckte det var absurt hur han fick se på dom, då jag själv ansåg att vissa scener var för starka. Och för varje år blev dom bara våldsammare, mörkare och hårdare. Vilket jag förstår - för ju mer karaktärerna växer upp desto äldre blir filmerna. Och det är väl lite tänkt att de barn/ungdomar som läser böckerna och ser på filmerna, växer med dom. Och på så vis så höjs åldersgränsen. Vilket gör det svårt för dom som låter sina barn idag, 10-11år få se alla filmer på raken. Istället som fallet med min lillebror, som fick växa med dom.
Överlag tycker jag att barn och ungdomsfilmer har blivit hårdare och mer innehållande vuxenmaterial. Som om dagens barn och ungdomar borde "tåla" mer. Men är det verkligen så att en 10åring idag är mer mogen än vad en 10åring var 1995? Nej, jag tror inte det. Men det är mer tillåtet och mer okej idag än förr. Samtidigt som det är sjukt mer tillgängligt för alla. Det är hur lätt som helst för barnen att hitta filmer på nätet och se sånt som dom inte är mogna nog att förstå och hantera.
Vad tycker ni om åldersgränserna och dagens filmer och serier för barn och ungdomar?
Insidan som räknas
Dörren till Aimees rum är alltid öppen(förutom när hon sover). Och på dörren sitter denna plansch - FÖRSTA HJÄLPEN FÖR BARN. Med bild och text beskriver den vad och hur man ska göra med barn vid olyckor/nödsituationer.
Det känns tryggt. För jag vet ju inte hur mycket jag minns om konstgjord andning, framåtstupasidoläge(heter det så?) och allt det där - OM en riktig olycka skulle ske. Jag vet inte hur jag kommer hantera situationen eller agera. Och då är det bra att man har någonting sånt här lätt tillgängligt. (Jo jag vet kanske jag glömmer bort denna i en nödsituation...)
Har ni några såna här "säkerhetsgrejer" hemma hos er?
Barns sexualitet
Igår såg vi med chock och tårar under ögonlocken på Uppdrag Granskning. Programmet handlade om paret Thomas och Jennie som anklagades för att sexuellt utnyttjat sina barn samt påbörjat en porrfilm med barnen. De har friats på alla punkter och fått tillbaka sina barn, och deras grannar och familj finns där för dom i vått och torrt då det står klart och tydligt att dom inte under några omständigheter har några onormala hemförhållanden. Detta är en process som började för över ett år sen fram tills i princip nu.
Jag äcklas i hela min kropp över hur det har gått till vid förhör med barnet, hur systern till mamman får för sig att anmäla till socialen samtidigt som hon bokar dom som barnvakter till sina egna barn och hur det är möjligt att man kan se på en film där två systrar kittlas och skrattar så de kiknar och säga att det är porr.
♦♦♦♦♦♦♦♦♦♦♦♦♦♦♦♦♦♦♦♦♦♦♦♦♦♦♦
En stor fråga i gårdagens program var hurvida föräldrarna kunde ha gjort klarare regler och liknande vid de insidenterna som uppstått.
Rätten bedömer att ”föräldrarna haft en bristande gränssättning i fråga om intimitet och integritet” och konstaterar att de inte lyckats ”vägleda” barnen.
Vad fan betyder det? HUR skulle dom ha gjort vid de två tillfällena som den äldsta dottern, nyfiket tagit på pappas snopp? Slagit henne? Skrivit upp regler på en tavla för henne? Jag anser att de gjorde rätt. Tog bort hennes händer. Det behöver inte göras till en stor sak. Det behöver inte skapas ett stort dramatiskt diskussionsunderlägg för hur man går vidare i saken, då det tillhör ett barns naturliga utveckling och nyfikenhet att utforska kroppar.
Jag kan lova att det finns inte en förälder på jorden som kan "vägleda" sina barn att inte vara nyfikna på människokroppen, på könsorgan(speciellt det motsatta), på sex, på vart bebisar kommer ifrån etc. Självklart säger man ifrån barn om de gör någonting olämpligt, men det är också viktigt att man är medveten om sina ordval, sitt kroppsspråk och hur man talar med barnet om dens sexualitet.
ALDRIG ska man hyscha, säga "usch!" eller liknande. Det kan skada barnets självbild och egna sexualitet i framtiden. Visst ska vi inte heller ignorera och låtsas som ingenting, men sen är det ju också svårt att "sätta en gräns i frågan om intimitet" innan ett barn kommer upp i den åldern att den börjar bli nyfiken. Det går inte heller bara sätta sig och prata med barnet om vad som komma skall och då får man inte ta på pappas snopp eller röra vid mammas bröst. Då man man ju räkna ut lätt vad barnet kommer prata om i skolan dagen efter.
Vet inte hur många gånger som Aimee nyfiket frågat Jocke "Ä dä då?" och pekat mot snoppen när dom badat tillsammans eller glatt klappat mig på bröstet och sagt "Mammas tuttar!" när jag burit henne i famnen. Är vi pedofiler? Utnyttjar vi vårt barn sexuellt?
Herregud.
Vart är samhället på väg när allt ska tolkas som sexigt? När allt som vi talar om kan innefatta sexualitet. När allt vi bär ska sexualiserar? När vi inte ens kan ta ett kort på våra nakna ungar utan att det ska ses som porr?
VARFÖR har vi blivit så insnöade på sex och allt som kommer med det?
Sjuvkvårdsupplysning
En annan sak som jag är lite "emot" är att ringa sjukvårdsupplysningar. Jag kollar hellre upp information på nätet och liknande först. Och om jag inte hittar något, så uppsöker jag en läkare personligen.
Jag har nämligen svårt att tro på att en människa bakom en telefonlur ska kunna ge en diagnos eller upplysa mig om hur mitt barn mår, om denne inte ens ser henne. Jag kan ju förklara hur hon ser ut, vad tempen ligger på osv - men jag skulle inte lita på att jag gav all info som behövdes till personen i telefonen. Jag kan liksom inte se mindre färgskiftningar på mitt barns hy, eller om henne ögonvitor ändrat färg, om pupillerna är större än normalt eller om hennes utslag är normala värmeutslag eller allergichock. Men en utbildad läkare, har jag förtroende för att den kan se dessa saker genom ett par minuter med mitt barn.
Sen är jag inte så rädd av mig. Jag vet att mitt barn inte fått en hjärnskakning av att den ramlat ner från soffan, OM den inte har kräkits, svimmat, blivit likblev, inte skrikit, somnat efter en liten stund etc. Har dessa saker inte skett - då behöver man inte ringa till någon upplysning, och om man ändå är så osäker så får man väl uppsöka läkare. Som vi vet har en legitimation och diplom på väggen. HUR vet vi att personen vi pratar med ens har en medicinsk utbildning? För efter vad jag har hört, så behöver du ingen sjukvårdsutbildning för att få jobba hos dom....
Hur gör ni? Har ni ringt till sjukvårdsupplysningar - och har detta hjälpt?
Vad har ni för tankar om att kolla upp info själv/ringa dit/uppsöka läkarvård?
Att alltid utgå från sig själv
Diskussionen om våld har kommit upp igen iochmed den 4årige pojke som blev mördad av, vad det skrivs om, troligen ett annat barn. Det pratas om att vi(samhället) har normaliserat våldslekar bland barn, så att många växer upp och inte förstår vad de gör är fel. Det ses som "okej" att pojkar låtsasbråkar i sin lek eller brottas i sandlådan med ursäkter som att "det är bara som pojkar är".
Samtidigt så tillverkas fler och fler våldsspel, våldsrelaterade leksaker och våldsfilmer sprids som löpeld på internet.
Många säger "vadå? Jag har alltid fått spela våldstv-spel och sett actionfilmer. Och mig är det inget fel på". Jo, det kan hända - men det är inte bara utifrån ditt perspektiv och uppfostran som samhället är uppbyggt. Det är inte bara din uppväxt som bestämmer hur andra barn uppfattar och förstår innebörden av våld och krig.
Går kanske att jämföra med de barn som haft föräldrar som rökt under graviditeten, "vadå. Min mamma både rökte och drack alkohol när hon var gravid med mig och mig är det inget fel på". Nej, men alla andra barn som fötts och haft problem pga liknande handlingar? Går det inte räkna med dessa för att du blev okej?
Vi måste alla bli bättre på att vara lyhörda och säga ifrån till våld. Vi måste hjälpas åt att sätta ner foten när någon gör fel, för att kunna göra en skillnad och för att kunna förhindra att fler kommer till skada när våld förekommer. Det är okej att säga till barn som inte är ens eget när de utövar våld. Och det är mer än okej att säga till någon som leker våldsamt, även om man kan tycka att "det var nog bara på skoj". För ingenting är skoj med våld. Det finns ingenting gott som kan komma ut ur en lek som går ut på att döda någon eller att våldta någon.
Jag har haft diskussionen här tidigare, men vad tycker ni?
Är det okej att låtsasbråka, brottas i sandlådan eller använda en låtsaspistol och rikta den mot en annans huvud och säga pang?
Avgiftsfri skola
Vem resonerar på så vis att skolan ska betala för ditt barns frukt, någonting som behövs för att barnet ska kunna under dagen vara fokuserad på lektionerna och kunna göra bra ifrån sig i skolan.
Folk snackar om att vi är fattiga i Sverige. Jag säger BULLSHIT! Däremot så har folk fått storhetsvansinne och ett enormt behov av materiella ting så att det går före barns välbefinnande.
Ungarna ska ha sina jävla IPhones, pappa måste ha senaste bilmodellen, vi bara måååste ha 200tv-kanaler och senaste PS/XBOX/WII-spelet till vår 50tums LCD-TV i vår miljonkronorsvilla med nyrenoverat kök från Marmodal. Dessutom så måste vi ju ha en hundjävel med tillhörande stamtavla, hunddagisavgift, försäkring och dyl som utgift. Och livet vore ju inte komplett om en själv och ungarna inte fick ha sina fritidsintressen och hobbys som Hockey, Gymkort, gymnastik, dans, simning och liknande....
♦♦♦♦♦♦♦♦♦♦♦♦♦♦♦♦♦♦♦♦♦♦♦♦
Folk snackar om att en frukt till skolan bara är "toppen på berget". Jag säger BULLSHIT! För det är alla dessa måsten och materiella ting som är toppen på berget.
Det handlar om att prioritera rätt för att ens barn, som man själv tagit ansvar över att sätta till världen, ska ha det bra! Det handlar om att sälja det man inte behöver, inte ta smslån, inte äta ute, inte gå på bio, att ta cykel/promenad istället för buss, att dricka morgonkaffet hemma istället för en takeaway från pressbyrån, att byta glödlampor till lågenergi, att återvinna istället för att slänga, att köpa på rabatt och kampanj istället för fullpris ETC!
Jag och Joakim kunde leva på 12000-15000:- i månaden på två vuxna, en bebis och en katt(När jag var mammaledig och Jocke pluggade)! P R I O R I T E R I N G A R!!!!!!!!!!!!!!
Rök inte, baka eget bröd, köp inte snacks och alkohol, spara på matrester, använd kuponger, gör budgettavla och håll den, kolla på bortskänkes-sidor, sy om kläder/smycken, säg upp prenumerationer, ha kontantkort istället för abonnemang ETC!!
Jag håller med om att om skollagen säger att det ska vara avgiftsfritt i skolan, så ska det vara det också. Men är det verkligen en avgift att ge sitt barn en frukt att äta som mellis i skolan?
Vad är då att köpa gymnastikkläder, glasögon, ryggsäck, papperspärm etc? Det är ju också måsten när man ska gå i skolan.
Kommer vi sluta läsa böcker?
Är detta pga Iphones och Ipads? Beror det på att vi idag lyssnar på ljudböcker? Kan det vara så att vi sakta men säkert förlitar oss på teknologin?
Jag läser om hur barn får ha Ipads som leksak i lärande istället för det gamla traditionella som böcker och friluftsliv. Om hur ungdomar, istället för att läsa sig till kunskap och komma ihåg, förlitar sig på google i sina mobiler för att få fram fakta.
Vi lever på snabbmat, dicker red bull. Vad hände med att laga mat från grunden med färska grönsaker?
Vi spenderar mestadels av vår tid inomhus med våra teknikprylar. Vad hände med solljus och naturen?
Vi chattar och facebookar med våra vänner istället för att träffas. Vad hände med att ses ansikte mot ansikte?
Vi spelar wordfued på våra Iphones med vår partner som sitter i soffan bredvid. Vad hände med alfapet vid köksbordet?
Vart är vi på väg? Ska vi bli så asociala att vi inte längre kommer kunna samtala med våra röster, tåla solens strålar eller kunna ord utan att en dator säger om det finns eller inte?
Vill vi verkligen att våra barn ska växa upp utan kontakt med människor och vetskapen om vad vi behöver för att överleva? Eller kommer vi människor kunna anpassa oss till ett liv utan direkt kontakt med omvärlden? Och kommer vår planet överleva den förvandlingen?
Ja jag är lite djup denna kväll. Men jag har så mycket funderingar.... Vad tänker ni på? Vad har ni för tankar om framtiden och vad vi håller på att bli?
så som vi förväntas att vara så vi kan vara lyckliga utåt sett.
Så var jag förr. Men inte idag.
Kanske på både gott och ont. ;)
Jag har tre jobb, som innebär att jag sällan har lediga dagar.
Jag har ett barn, en sambo och en katt, vilket gör att jag har(utöver mina arbeten) har tre underbara liv att älska/ge tid till/finnas där för/mysa med och som jag vill vara med de få stunder jag har ledigt.
Det är alltså så här det är att vara vuxen. Det är alltså så här det är att prioritera familjelivet före "det roliga".
- Men då kommer vi tillbaka till vad vi alla olika människor anser är "det roliga" i livet! För att i mitt liv är det roligast med mitt barn, min familj i vårt lilla svenssonliv. :) Och det är just det uppvaknande som gör att jag inser hur lyckligt lottad jag är som är lycklig i mitt livsval. Och fan vad grym jag är som faktiskt inser att det är just detta som gör mig lyckligast och låter mig välja familjelivet.
Tycker att ni ska göra som jag. Ta tillvara på de saker som gör dig lyckligast istället för att stressa efter de saker som gör andra glada och nöjda. För det är din lycklighet som är vikigast! Inte andras.
Varför?
* VARFÖR får jag bara EN ruta toalettpapper i taget? Jag vet inte hur mycket ni behöver, men jag kan behöva mer än en ruta när jag torkar mig i röven ;)
* VARFÖR är det ALLTID motvind när man cyklar? Tillochmed när jag vänder om?
Offer
Vi satt nyss och zappade lite på tv och hamnar på EFTERLYST på TV3.
Jag blir tamme fan bara förbannad. Jag blir rädd. Jag undrar hur i helvete jag tänkte när jag satte ett barn till världen när det ser ut som det gör....
Det spelar ingen roll om du bär kontanter eller använder bankomatkort - likförbannat finns det stollar som stjäl, lurar och bedrar. Dom som slår ner sina medmänniskor för att ta deras pengar.
Det spelar ingen roll om du har ett bra lås på din cykel - för det finns idioter som inte förstår skillnaden på mitt & ditt så dom klipper upp ditt lås och snor cykeln.
Hotet, ondskan, hemskheter, lögner och falskhet finns överallt. Den gömmer sig i väntan på att du, om än bara för en sekund, är ouppmärksam på din omgivning.
Jag lider med alla er människor som fått utstå brott, misshandel, våldtäkt, rån, stöld, övergrepp och liknande! Jag lider med er brottsoffer. Ni som fallit offer för brott. Ni som fallit offer för sjuka människors handlingar.
Jag bytte kanal. Vill inte se. Vill inte kännas vid. Blir rädd - tänk om jag ser någon jag känner igen? Vill jag veta? Nej. Vågar inte....
Du förtjänar inte respekt om du inte ger det
Jag kan ärligt talat säga att det händer då & då att jag och min älskade Joakim är oense, bråkar, tjafsar, kivas och inte kommer överrens. Om allt mellan himmel och jord. MEN om han skulle skriva ut på facebook att han tyckte jag var dum i huvet som lämnade disk efter att jag bakat tårtor eller att jag är en idiot för att jag blev för full senast jag var ute - då hade jag packat min väska och gått! För i ett partnerskap ska man fan vara så vuxna och ärliga mot varandra att man tar det mellan två ögon, tycker jag.
Att skriva ut skit på det viset... det blir liksom att nedvärdera den människan som man ska leva med resten av sitt liv, den man delar sitt hem med, den man ska älska i nöd & lust och för många - den man har barn tillsammans med.
Vad tror ni att era barn tycker om att ni kastar skit på deras mamma/pappa på internet? Att ni nedvärderar deras intressen/hobbys/fritidsaktiviteter? Det är detsamma som att inte bry sig om och finnas där....
T.EX.
Jag tycker om inte jättemycket om fotboll, men eftersom att min partner både spelar, är ansvarig i sitt korpenlag och kollar på mycket fotboll - det är en mycket stor del av hans liv - så automatiskt gillar jag det också! Jag måste inte engagera mig och läsa fotbollsbloggar eller hålla kolla på spelare som byter lag hit & dit. MEN jag måste finnas där och stötta vid förlust, förbereda mellis att ta med vid match, fråga hur det går för favoritlaget, hjälpa till med fotbollsklädestvätt etc. För att Joakim är min partner, den störta delen av mitt liv, pappa till mitt barn = Jag älskar en del av fotbollen, för den har format och formar honom till mannen jag älskar.
Nej, jag tycker att alla ska ta sig en tankeställare och istället ta sina problem med sin partner öga mot öga - kanske kan det lösa problemet istället för att skapa ytterliggare....
