Större badkar
Nej!
"Tycka synd om mig"-folk, har jag inte mycket till över för. Tycker att det finns inte mycket här i livet som är omöjligt eller som inte ger något positivt. Sluta sitt inne o gnäll eller anse att andra ska hjälpa och ta hand om dig. Gör det själv! Sträck på dig och gör något åt saken istället.
Har du dåligt med pengar? SPARA in på onödiga utgifter som hobbys, sportintressen, äta ute etc. Ibland räcker det att spara en månad...
Har du inget jobb? KOLLA utanför din hemstad eller tom utanför ditt län. Ibland måste man flytta/pendla för att få möjligheter.
Har du för mycekt fett runt magen? GÅ UT och rör på dig då. Eller dra ner på kaloriintaget.
Har du ont? PRATA med en läkare som kanske har ett svar på varför och hur du kan åtgärda detta.
Själv har jag ju fått reda på att jag kommer bli "utkastad" iochmed att mitt hus ska byggas om/renoveras upp till ett 55+ boende och i den kategorin faller ju inte jag och min karl med barn liksom. MEN detta ska nog ge oss mer möjligheter!
Vi kan ställa krav på likvärdig lägenhet. Balkong, hiss och badkar etc. Och när man talar om badkar så finnsd det ju ingen möjlighet att få mindre än vad vi har idag. Som min svärmor sa "Se det positivt Angelica! Du kanske få ett större badkar!" Och ja. Det kanske jag får. Så från och med nu, ska jag bara tänka på de positiva sakerna som kan komma ur att vi måste flytta!
"I varje motgång och besvär försök att tänk att det kunde vara mycket värre än det faktiskt är"! Liten rolig vers. Men jag blir lite fundersam och faktiskt lite upprörd. Förstår till viss del hur du menar med dina punkter, men lite väl hårddraget va?
"Har du dåligt med pengar? SPARA in på onödiga utgifter som hobbys, sportintressen, äta ute etc. Ibland räcker det att spara en månad"
- självklart att man kan spara in på mycket, välja billigare alternativ i affären och dyl. Men man får inte heller glömma leva. Skulle man ta bort sina intressen och kanske det man lever för utöver familjen, vad ger det för livskvalité? Fram tills nyligen har vi levt noll och lätt att säga att det "bara" är att dra in på vissa saker. Men återigen, man får inte glömma leva! Vissa saker behövs för att underlätta livet, även om den trissar upp ett pris.
Har du inget jobb? KOLLA utanför din hemstad eller tom utanför ditt län. Ibland måste man flytta/pendla för att få möjligheter.
- Om 1 förälder har fast jobb 100% och de andra letar överallt och sliter sitt hår men ändå inte får nåt? Ska man flytta isär, flytta med det arbetslösa parten då, lämna ett jobb för ett annat eller lägga högre utgifter på pendling än vad inkomsten i sig skulle bli eller hur menar du?
Hälsan är väl viktig i sig och jag håller med. är man missnöjd - försök gör nåt åt det. och det gäller alla dina punkter. Men vissa saler är lättare att åtgärda än andra!?
Har du ont? PRATA med en läkare som kanske har ett svar på varför och hur du kan åtgärda detta.
Kroniska sjukdomar så som fibromelagi, barnreumatism, wiplash....mycket man får leva med och ständnig värk...en läkares utlåtande lindrar inte alltid värk!?
Mycket kan man göra för att ändra sin situation oavsett hur den ser ut. Men det är även lätt att säga saker och påvisa hur det kan vara teoretisk...men verkligheten är inte alltid så enkel för alla! Nu har vår situation ändrats, men jag minns allt för tydligt hur många av dom punkterna du drog upp gav oss magsår, ångest och huvudbry
carrO
Jag vet att ingenting är svart eller vitt. Ingens situation är inte den andres lik. Och ingen har mer rätt än någon annan.
Detta är ju mina tankar om livet i helhet. Och jag utgår ju självklart utifrån mig och mina erfarenheter. VI har också haft dåligt med pengar iochmed en mammaledig(med mammapeng från extrajobb) och en student. Pengarna var ju slut innan dom kommit in på kontot kändes det som! MEN vi tog tag i det, kollade upp våra utgifter genom att spara alla kvitton - sen gjorde vi om vår ekonomi och nu har vi massor med pengar känns det som.
Visst ska man inte sluta leva, men för oss handlade det mer om att under några månader spara in på vissa saker som kostade för mycket.
Det finns ju massor med mer exempel på hur man akn ändra sitt liv om man är så missnöjd som vissa är. Och då kanske flytta för att få ett jobb är ett. Det var inte mer än så.
Själv valde jag att plugga i annan stad, men bo kvar här för några år sen. Man gör vad man måste göra för att kunna leva ett bra liv för en själv.
Allt i min blogg behöver inte tas som att "mina ord är lag" eller att det inte finns mer bakom. Jag vet att det finns faktorer som gör att man inte alltid kan flytta till annan stad, att kroniska sjukdomar inte går att bota etc.
Men jag står vid att jag anser att det är få saker här i livet som är omöjligt.
Aldrig skulle jag vilja kalla något omöjligt, men ibland är det svårt.
Jag hängde mest upp mig en smula på jobb biten.
Kanske för att jag själv blivit arbetslös.
Jag har supersvårt att hitta ett arbete som passar mig. Arbetsuppgifterna bryr jag mig inte ett smack om. Jag kan tänka mig det mesta. Det som ställer till det för mig är arbetstiderna.
Med en sambo som har en högre position i ett företag och som tjänar riktigt bra så känns det för mig rent av idiotiskt att inte låta hans jobb komma i första hand som det ser ut i dagsläget. Att flytta vore rent av idiotiskt. Chansen att han skulle få en liknande position i en annan stad är minimal. Han har jobbat hårt i flera år för att komma till den punkt han är i idag.
Hans jobb innebär däremot EXTREMT mycket jobb.
Han är sällan hemma på helgerna, och det är sällan han kommer hem före sju på kvällarna.
Ibland är han borta hela nätter bara för att tvingas fortsätta arbeta nästkommande dygn också.
Jag vet aldrig när han kommer hem, inte ens om han kommer hem.
Iochmed detta så blir utbudet ganska begränsat för min del.
Jag kan inte ta jobb som innebär helgarbete eller kvällsarbete.
För vem ska ta hand om Musse då?
Någon helg ibland skulle man naturligtvis kunna lämna bort till barnvakt men det känns inte som en sund lösning i längden.
Så för oss är det absolut inte så enkelt som att bara flytta.
Vi har dessutom ett helt liv bakom oss här.
Historia och familj. En familj som betyder extremt mycket.
Jag håller med Carro om att det är ibland är rätt lätt att komma med teorier om hur det skulle kunna se ut. Sen att verkligheten inte alltid stämmer överens med ens teorier är mer än sant.
Allt handlar om vad man har för livserfarenheter själv. Livet är verkligen inte svart eller vitt, precis som du säger.
Nu skrev du iochförsig att man inte ska ta dina ord som lag. Något jag verkligen inte gör heller.
Men ibland kan jag ta rätt illa upp av vad du skriver. Ibland kan du låta otroligt dömande även om det inte är så du egentligen menar.
Jag hoppas du inte tar illa upp, jag vill inte på något sätt vara elak. Jag försöker bara förstå.
Och jag har en känsla av att man kan vara ärlig mot och med dig?!
Jag kan förstå det du skriver. Man ska inte ta allt ordagrannt.
Ta det här med att flytta till en annan stad för att få jobb. Är det lätt att pendla, inga problem. Men har man familj kanske man inte flyttar 30 mil. Utan så som jag tolkar det är att du menar att man får se till hur det EGNA livet se ut. Är man ensamstående ja då kan du lätt flytta men kanske inte om man har familj.
Det där med jobb är roligt. Vet att många säger sig söka massor med jobb MEN inte på McD, Burger king eller MAX. Det är inte tillräckligt "fint", bra betalt eller så ser man sig som överkvalificerad. Det finns nästan alltid jobb på dessa ställen. Jag vet, har själv jobbat på BK. Och jag hade under min gymnasietid sagt att jag ALDRIG skulle kunna skura toaletterna på McD. Nej men när jag var arbetslös så tyckte jag att hellre skura toaletter på BK än att inte jobba alls.
Finns även jobb som telefonförsäljare eller städare men av någon anledning "passar" inte det vissa människor. Konstigt, för jag tycker att det är bättre att göra något om dagarna och få in lite pengar än att gå hemma.
MEN sen har jag inte varit arbetslös på många år, så det kan ju ha ändrats massor sen dess!?
idag känns det inte som man kan vara kräsen när det kommer till arbeten. Man ska nog vara glad om man har ett jobb överhuvudtaget.
Många tittar konstigt på mig när jag säger att jag jobbar på Lidl. Men hellre jobba där än att inte göra något alls. Finns nog dom som går hemma som skulle göra vadsomhelst för att ha mitt jobb.
Visst att jag klagar ibland men jag kan ärligt säga att jag är glad att jag har ett jobb. Det har brister men vilket jobb har inte det??!!
Och är man missnöjd med sig själv, ja gör då något åt det. Börja träna, ge sig ut och gå. Kanske är det maten, då får man äta nyttigare och mindre potioner.
Kan hålla med om att allt kan inte en läkare bota. Men många gånger kanske det sitter i huvudet också. Kanske man har en skev bild av sig själv. Tankar som maler i huvudet och förstör för en själv. Då är det jättebra att gå och prata meed en läkare. Det hjälper faktiskt, även om jag inte själv har erfarenhet av det så vet jag dom som mått mycket bättre av att göra det.
jag tycker det är bra att sådana här ämnen tas upp. Att vi startar disskutioner och utbyter åsikter och erfarenheter. Lär oss av varandra helt enkelt!
Länge leve det fria ordet =D
Lisa:
kan tänka mig att många inte vill jobba på mc d eller som telefonförsäljare för att det ger mindre pengar än vad man får med a-kassa, så är det iaf för mig. Att jobba på tex mc d har jag inget problem med, så länge jobbarkompisarna är bra. Men telefonförsäljare har jag testat, och det är inget för mig. Dessutom är det ofta så att det bara är provision på tfn-jobb, så det blir en rätt stor chansning. Är man nyss utflugen från gymnasiet och fortf bor hemma tycker jag definitivt man ska testa, men jag skulle aldrig riskera min inkomst genom att ta ett jobb som inte ens kan garantera att man får några pengar.
Men fattar hur du tänker..:)
Lisa
Bra skrivet! Håller med dig om det där med läkare. Och det var ju så jag menade. Och även om man tex har en kronisk sjukdom som inte går att bota - då kanske det finns andra saker att göra... massage, terapi, akupunktur, simning, tabletter etc.
Och jag jobbar som städare! haha Skitjobb utan dess like. ;) Men det är ett jobb som ger mat på bordet. Och som du säger, det går inte i dagsläget vara kräsen.
Angelica:
jag jobbade som städare i 2½ år. Är det bästa jobbet jag haft. Inte själva arbetsuppgifterna men hade en underbar jobbarkompis så hade så sjukt kul på jobbet:)
