En dag med sjukt & trotsigt barn
Hur som helst....
Nu börjar det jobbiga. Det är inte bara hennes förkylning med tillhörande feber, snor och hosta som är jobbigt just nu. Det är även hennes nya typ av trots och matvägran.
Jag vete fan hur jag ska göra och jag känner mig ibland så otillräcklig att jag tillochmed har gråtit. Det är i vissa stunder på så vis att INGENTING löser problemet. Så då får jag helt sonika låta ungen stå där och gråta ut den värsta stormen. Men det ska gudarna veta, är inte det lättaste. Men här ska inte känslor gömmas undan! I mitt hem ska dom ut! Känslor är till för att kännas och de ska få komma ut och luftas oavsett vilken känsla det är.
Sen så är det ju så svårt att prata med min älskade Joakim, eftersom att hon inte är likadan mot honom som mot mig. (känner andra föräldrar igen sig??) Vilket inte är så konstigt eftersom att vi är olika människor och olika typer av föräldrar gentemot henne. :) Men det känns bra att veta att vi till iaf 90% har samma åsikter när det kommer till Aimees uppfostran. Ex att bara för att det kommer gigantiska krokodiltårar så ska hon inte få sin vilja igenom, ett nej är ett nej, hon ska inte begränsas pga att hon har en snippa eller att hon fortfarande är för liten för godis, snacks och läsk.
Två hemmadagar med en grisen som ibland har underbara härliga stunder och ibland mindre roliga gråtochgnäll stunder...
Vi myste mest hela dagen i vardagsrummet igår med Happy Feet, saltkråkan, Byggare Bob mm
Men vi hann även med att både måla(på papper, bord, golv och händer) och idag har vi haft kafferep med Nallen och pluppat massor :)
Just nu äter grisen mest frukt och dricker vatten, yoghurt och nyponsoppa. Några russin åts upp och några... ja de fick jag dammsuga upp från golvet. Idag har hon ätit en hel banan!
Idag kastade vi ut alla mjukisdjur för att få plats med Aimee i den stora muffinsformen! Och igår gick vi till affären och postade ett paket.
Så här såg grisen ut ca en sekund efter att jag sagt "Nej Aimee du får inte kasta plupparna." Ja, ni som har barn i trottsålder förstår vad jag pratar om ;)
Matvägran kommer och går. Sådana perioder har vi haft många utav. Inget konstigt. Jag har lärt mig att bara låta det vara. Om matvägran inte beror på något allvarligt, vilket det oftast inte gör, så kommer dom när dom är hungriga. När Musse vägrar maten vid bordet och vi har frågat om det är något annat han vill ha och han svarar nej så får han snällt gå därifrån. Ibland blir han än mer grinig och slänger igen dörren till sitt rum. Men 8 gånger av tio kommer han tillbaks max fem minuter senare och sätter sig vid bordet och äter upp. Annars får han faktiskt vara utan. Att hon är på ett sätt och ett mot jocke är inget konstigt det heller. I vår familj är det jag som är den tråkiga, stränga uppfostrande. Och totte den roliga.
Och så har det ju blivit eftersom jag är den som har vart hemma mest. Hon testar dig bara, prövar sina gränser. Det är riktigt påfrestande men det är faktiskt bara att bita ihop. Ibland sliter man gärna håret av huvudet men du kommer garanterat vinna på det längre fram.
Jag läste någonstans att det är den som dom känner sig mest trygg med som dom prövar mest. Och det kan nog säkert stämma. Vad vet jag.
och vi gamla föräldrar som har haft det och tänker...nu får ni igen allt <3 =D,och det är skönt att höra att ungen är normal. kramis
