Gå hem o lägg dig!
Irritationen över sjukdomar överallt börjar äta upp mitt liv. Och inte blir set heller bättre av att läsa bloggar med idiotmorsor som ständigt gnäller över sjukdomar men väljer att sprida vidare dessa på skolor, gym och liknande.
Hur fan tänker man då? Kan någon förklara för mig hur man fungerar om man tar sina sjuka barn till Ikanohuset eller går till sitt jobb bland barn när man själv är sjuk??? Har man ingen som helst sympati i kroppen för andra människor och deras familjer?
Det är sånt här som gör att sjukdomsperioder liksom aldrig vill ta slut, för vissa inte kan hålla sig hemma och sluta sprida vidare skiten.
Ursäkta för tråkinlägg, men snart måste det ta slut.
Som TUR ÄR så har vi ju sluppit nästan allt, men jag har vänner som drabbats och drabbas konstant. Om och om igen.
Och på mitt jobb har nästan alla varit hemma sjuka någon gång under februari, vilket gör mitt jobb svårt.
