Mitt hjärta
Jag älskar min dotter över allt annat på denna jord. Hon är en liten del av mig och en liten del av mannen i mitt liv, min andra halva. Och det är dom som är min familj.
Det finns ingenting som kan ta bort den kärlek jag känner för min dotter. Men det finns massor av saker som ibland gör att jag blir förvirrad och förlorad....
Jag är hennes mamma, men ibland vill jag inte vara en mamma. Ingens mamma... Jag vill bara vara mig. Angelica.
Ibland skulle det vara så skönt att få vakna upp till tystnad och själv, utan att höra dotterns prat och känna hennes pillande fingrar i mitt ansikte.
Att bara få äta frukost i lugn och ro, utan att behöva mata en smågrinig dotter samtidigt.
För att sedan få stå i duschen själv, utan att behöva leka tittut med dottern utanför.
Och sen kunna få dricka mitt kaffe i fred innan det blir kallt, utan att behöva oroa mig för att spilla på dottern som inte vill sova middag trots att hon är jättetrött.
Och efter det vill jag gärna laga och äta min lunch, utan diverse avbrott som blöjbyte, dottern på höften och uppvärmning samt matning av dottern som sitter bredvid.
Det som vore allra bäst de dagar som jag känner så här.... Det vore om jag själv kunde skita i att ha det som bäst varje sekund, utan istället bara njuta av att jag är mamma till världens finaste dotter. Och jag lovar - jag arbetar hårt för det varje dag.
Jag älskar min dotter till döds, men det är inte alltid jag älskar att vara en mamma. För ibland är det fan jobbigt, svettigt, hårt och krävande.
Numer står lillfisen upp mot allt och då är bland annat lådan med plastpåsar rolig att leka i.
