aimeesmom

Jag är en kvinna. Vilket jag vet många tecken som stödjer detta - fittan, hängpattarna, livmodern som burit ett barn innuti etc...  Men ändå finns det många som anser att jag inte är "kvinnlig" nog. Då undrar jag "kvinnlig" nog för vadå?
För att vara en kvinnlig förebild för min dotter?
För att vara en kvinnlig städare?
För att vara en kvinnlig egen företgare?
För att vara en god partner till min man?
För att kunna ha bra sex?
För att kunna laga god mat?
För att vara en härlig kompis?

Är jag inte en kvinna om jag inte är, vad samhället satt regler för, en "kvinnlig" kvinna? :/

yep! Detta är mina ben.
Orakade sedan kanske juni 2010. :)

BAMBI skrev ett inlägg om detta med en länk till LOVISA som fått en konstig kommentar om att hon var för vältränad för att vara "kvinnlig".
Sen har ju Hanna Fridén fått ett korkat mail från läsaren Henke med någon typ av "skönhetsråd"?



KVINNLIGT och MANLIGT är båda negativa ord i den bemärkelsen, att vi lägger press på oss människor på att passa in i en standardmall för hur vi bör se ut, vara och kunna göra beroende på det kön vi fötts med. Det ger onödig ångest, jobbiga krav och tråkiga förväntningar!
Varför ska jag inte kunna rapa högt, lorska, skippa rakning av benen, kunna sätta upp hyllor i väggen, springa fort eller sparka fotboll med mitt barn, tycka om Victoria Sexret Fashion Show och tycka modetidningar är tråkiga - utan att bli kallad för "okvinnlig".


Nej till detta jävla påhittade fenomen - och in med det naturliga, det ärliga och det härliga :)


Anledningen till att jag tar upp detta, är för att jag vill vara med om en förändring - en FÖRBÄTTRING. Jag vill verkligen inte att min dotter ska växa upp i ett samhälle där hon endast ska bli godkänd för "den hon är" om hon ändrar på allt som är naturligt med henne.



För visst är det väl så att insidan är det som räknas, så länge utsidan är omgjord och perfekt?