Det är inom mig som styrkan gömmer sig
Idag hann vi knappt hem innan vi skulle iväg igen. Middag och dusch och sen hojja bort till svärisarna på lite kalas för svärfar. Längesen vi sågs nu! Aimee var i högvarv och övertrött, men skötte sig bra. Somnade på en halv millisekund när vi kom hem och la henne i sängen :)
Imorgon och två dagar framöver har jag fullt upp med tårtbakeri. Bröllop på lördag! Ska bli riktigt kul att göra dessa tårtor, så kul att jag inte ens tänker på tandläkarbesöket som ska göras imorgon.... hahaa
Och det är starkt av mig då jag lider av tandläkarskräck. Blir väl kanske 5:e gången under min livstid som jag får gå själv. OCH! OCH så har jag ju glömt säga... för ett par veckor sen testades en annan skräck. Min spindelfobi när Daisy jagade en jävel på sovrumsgolvet. Jag slängde tidning på den! haha Annars hade jag nog kunnat skrika halvt ihjäl mig, stänga in den i sovrummet och sen sova på soffan resten av livet ;)
Låter kanske svamligt detta inlägg, men vad jag ville komma till var att inom oss finns det en gömd styrka. En kraft som lyfter oss högre än oss själva så vi vågar gå steget längre - söka det nya jobbet, sälja huset, skilja sig, skaffa barn, bryta vänskap, ändra klädstil. Förstår ni vad jag menar?
På ett år har det hänt så mycket i mitt liv att jag blir svimfärdig när jag tänker efter.
Flyttat.
Startat företag.
Bytt jobb.
Blivit befordrad på jobbet.
Skolat in barnet på förskolan.
Haft första semestern någonsin.
Gått ner i vikt.
Fått nya & gamla vänner.
Snart kommer ett nytt år börja. Och jag är redo för nästa steg. Med lite nervositet - som ger energi :)
Skyll dig själv!
Byt ut mugging mot rape.
Byt ut give away money mot fucking around.
Tänk så vriden vår värld.....
Jag stal idén från Lady Dahmer som har stulit den från Happy Happy Fatgirl som i sin tur stal den här.
Vad är min åsikt värd...
... om jag håller den för mig själv?
I N G E N T I N G
Jag andas därför lever jag.
Jag lever, men vems liv är det jag lever?
Det finns säkert många som är av en annan åsikt av mig. Och det gör mig ingenting. Tvärtom! Utan olika åsikter så kommer vi ingenvart. Men jag kan också svära på min egna kommande grav - att oavsett hur olika åsikter vi än må ha, så står jag på din sida för din rätt att ha din åsikt.
Men ha då gärna en åsikt och stå för den. Känn efter och rota djupt inom dig. Ta reda på fakta och fråga efter andras erfarenheter. Och för gudsskull - SÄG DEN!
Jag respekterar dig som medmänniska och vän, även om du inte tycker lika som jag. Jag hoppas innerligt att det är ömsesidigt.
Lydnad
Jag fick kalla kårar längs med hela min ryggrad, men stod mest och gapade stort i chock när jag hörde pappan skrika på sin dotter som inte ville gå upp ur plaskis.....
----------------
Självklart har jag full förståelse för att man vill att ens barn ska lyssna, förstå och göra som man säger. Speciellt när det handlar om allvarliga saker, så som att vistas i vatten eller vid trafikerad väg. Men att tala i termer som lydnad - då måste man vara bakom flötet.
Lydnad är, iaf enligt mig, någonting man använder vid träning av hundar.
Hur som haver. Mannen var läskig och om jag upplevde honom som hotfull och aggressiv - hur upplevde då hans lilla barn honom och hans tonfall?
Men framför allt, hur kommer hon agera när hon växer upp och någon inte lyssnar på henne? För barn gör inte som vi säger, barn gör som vi gör.
Lätta ursäkter?
T.ex.
* Det har hen lärt sig när den såg på Emil i Lönneberga.
* Det är en 2-års trots som hen går igenom just nu.
* Hen är avundsjuk på sitt äldre syskon.
* Det är bara en fas som hen går igenom.
* Det har hen lärt sig på förskolan.
Sällan hör vi föräldrar som faktiskt tar ansvar och erkänner att de kanske gjort ett misstag/fel under barnets första år. Att de kanske inte skulle varit så frånvarande och jobbat så mycket. Att de skulle "släppt" iväg barnet med en släkting tidigare. Att de inte skulle tvingat barnet att bli napp-/välling-/spjälsängsfri så tidigt. Att det kanske varit bäst om barnet inte fått höra att man är sämre om man har billiga kläder på sig. Att det hade varit bättre om man skapat fasta rutiner för barnet direkt.
Sen kan det ju verklgien vara så att ungen lärt sig att stoppa upp en ärta i näsan genom att ha sett Lisabet göra det i filmen "Du är inte klok Madicken". MEN om man inte sedan innan lärt barnet att man inte gör så, begränsar tv-tittandet eller inte har sånt framme för barnet att leka med - så kanske det inte skulle ske.
Och nej, jag säger inte att jag inte är en sån förälder.... För att det är MYCKET MÖJLIGT(läs det är så) att det kan vara jag som förälder till Aimee som ska stå till svars för hennes våldsamma och högljudda sätt att leka på. Då det faktiskt är jag och hennes pappa som brottats med henne, gormat som monster och kittlat henne ganska hårt = hon leker på samma sätt mot andra nu.
Men på samma sätt som vi faktiskt måste ta vårt ansvar och erkänna våra misstag, för att kunna förbättra och ändra på dom, så måste vi också ta på oss äran för de bra saker som våra barn gör! Sträck på dig som förälder och fortsätt göra ett bra jobb när dina barn säger tack, har bra sovrutiner, äter bra och är ödmjuk mot sina vänner.
Vad jag menar med detta inlägg är att det är dags att vi som föräldrar tar ansvar över våra barn och deras uppväxt och uppfostran! Vi kan inte när barnen vuxit upp, skylla på skolan, staten, ica, fritidsgården eller polarna. Nej, för det är ditt grundansvar från början!
Jag är inte sen med att erkänna att jag felat. Då kan jag göra rätt nästa gång eller arbeta med att rätta till det fel jag gjort.
Men jag är inte heller sen med att vara stolt över mig själv som förälder när jag vet att jag gjort ett bra jobb.
Våld föder våld
Idag kan vi läsa om 4åriga Nadia som blivit knuffad av sin cykel och fått sten kastad mot sig. Av ett gäng ungdomar.
Till synes verkar det inte ens som om de förstått att de gjort något fel, då de var kvar i lekparken när Nadias pappa kommer utspringandes. "Vi trodde det var en pojke", hade dom svarat när pappan frågade varför dom gjort vad de gjort......
bild tagen från aftonbladet.
Inombords kokar jag sönder och vill bara skriva fula ord som att dom är idioter som borde låsas in i ett hål i marken för att bli straffade. Men jag ska försöka vara "snäll", för tydligen så är det väl antagligen "synd" om dessa stackars ungdomar som inte haft en lätt uppväxt. Eller nåt i den stilen.
Jag slår hårdare för min "anti-våldkampanj" i mitt hem efter saker som detta. För det är faktiskt så att våld föder våld. Anna skriver det så bra på sin blogg:
"steget från noll våld till övervåld är betydligt längre än steget från vålds-tv, våldslekar och boys will be boys- bullshit till övervåld."
Denna händelse med Nadia hände i ett barnvänligt bostadsområde, därför fick hon vara ute och cykla själv trots sin låga ålder. Inte nu längre.
Ska det vara så??
Aimee har en kusin som får vara ute själv och leka, men jag blir fan orolig när detta sker! Vem säger att det inte kommer ske på fler ställen? För det kan omöjligt bara vara jag som reagerat på att våldet i vårt samhälle har eskallerat till en grad som är läskig. Folk blir skjutna på öppen gata på ljusa dagen, knivmord var och varannan dag, gängbråk om knark och varje måndag står det om helgens misshandel som skett efter krogen har stängt.
Ignorans. Ouppfostran. Likgiltighet. Empatilösa. Ilska. Förvirring. Känsloavtrubbade. Är det så dessa människor är, tänker oavsett ålder.... Och vart finns hjälpen? Vart finns rättsmakten, de vuxna och kampen mot våld?
Snippan och Snoppen
Jag kan känna det lite som om dom som skriker högst "jävla genusmorsor som är galna i huvet" eller liknande, är även de som är mest rädda för att lära sig något eller tänka ett steg längre med sin uppfostran. Men rädda för vadå undrar jag? Att deras ungars kön ska ramla av??
Om du föder en pojke kommer sin son för alltid vara en pojke(om denne inte gör ett könsbyte men det är en annan situation) oavsett sonens klädval, kärleksval, intressen, favoritfilm, bästis eller färdigheter. Samma sak vad gäller en flicka.
"Barn är elaka", säger man i förtret och rädsla över att barnet ska bli mobbad om den kommer med "fel" kläder till förskolan eller vill leka "fel" lekar beroende på sitt kön. Om barnet bryter mot traditionella könsroller....
NEJ! Barn är inte elaka, det är deras föräldrar som lär ut att vara elak och visa intolerans för andra och deras intressen. För om man uppfostrar sina barn att vara öppensinnade och respektera andras klädval, yrkesval och val i kärlek - då mobbar de inte andra barn!
Och om man uppfostrar och lär sina barn att vara starka och trygga i sig själva, då behöver de inte trycka ner andra barn. Och det gör man lättast om man inte kommer med kommentarer som "man en sån tröja kan du väl inte ha! Du är ju en flicka" - för när du säger sånt så godkänner du även att ditt barn säger så till andra!
"Är det en pojke eller flicka?"
"Det är en AIMEE"
♥
Att bryta av från gamla könsroller, att gå utanför ramarna och att tänka längre än näsan räcker betyder inte att man är galen. Det betyder att man vågar att stå upp för sina rättigheter som sträcker sig längre än samhällets normer. Det betyder att jag vill förändra och förbättra för mitt barn och hennes framtid.
Jag vill att Aimee ska få växa upp och vara kvinna i ett samhälle utan press på hur hon ska vara för att klassas som "en riktig kvinna". Att hon ska få bli respekterad som människa och för den hon är, inte för hennes snippa.
Idag är det inte lätt för varken pojkar eller flickor att växa upp till starka och egna individer då vi från dagen som de föds pressar in dom i en mall för hur de ska vara utifrån det kön som de fötts i. Då är det inte konstigt att vi sen har ungdomar och vuxna som växer upp i utanförskap då de har en känsla av att inte passa in i det som andra satt som norm!
För er som inte visste det finns det större och fler skillnader inom könen än mellan män och kvinnor!
Fattigbloggen
Kommentarer haglar in och det är ett ämne laddat för diskussion och upprördhet.
Å ena sidan så lider jag och känner stor sorg över hur många barn har fått växa upp och hur många barn även idag får växa upp under förhållanden som är mindre än okej. Det gör ont i hela mig att läsa om barn som inte har hela kläder eller får äta sig mätta om dagarna....
Detta, trots den hjälp de får.
MEN sen finns det många saker som gör mig bara förbannad. Statestik på siffror som tas fram, där de säger att man är fattig med 15000kr i månaden på en vuxen och ett barn. = Jag är fattig. SAY WHAT?! Jävla hån mot folk som verkligen lever under existensminimum kan jag lova. Vi har råd att äta oss mätta, köpa enstaka klädesplagg till familjen och vi åker buss. Har dessutom kunnat betala en liten peng så Aimee kunnat rida på Riddarspelen och vi har köpt glass.
Visserligen har vi inte råd att köpa en ny tv, nu när vår har gått sönder. Men vem fan bryr sig om en jävla tv. Tak över huvudet, mat på bordet och kläder på kroppen går först liksom. Resten är sekundärt. Att resa bort på sommaren är också lyxvaror, någonting som långt ifrån alla i samhället kan göra - det gör inte en människa fattig.
Vem är det som egentligen har satt standarden där och vad "måste" man ha för att inte klassas som fattig liksom??
Sofia på 19år som nu ska ta studenten skriver så här;
"Jag är 19 år och tar studenten om knappt två veckor. Det gör ont att veta att min mamma, min underbara mamma, som sparat 1000 kronor i månaden sedan augusti inför min student, inte själv har en säng att sova i pga. det."
Stackars mamma??? Verkligen inte! Mamman verkar dock ha satt på sig en stor offerkofta vilket gett dottern dåligt samvete om att ta studenten. För hur mycket pengar ska hon ha till sin student egentligen? Mamman har ju lyckats lägga undan närmare 11000:- = hon har råd att åka till Ikea och köpa sig en sängjävel!
Har ni läst på bloggen? Vad är era reaktioner och vad har ni för upplevelse om fattigdomen i Sverige? Har ni kanske några förslag på vad som kan göras för att förbättra?
Arbetstitlar och kläder
Jag arbetar idag som HYGIENTEKNIKER/LOKALVÅRDARE/STÄDARE. Läs helst bara det sistnämnda för det är vad jag själv kallar mig. Men det finns säkert många som arbetar som jag, men hellre vill titulera sig med någonting finare, någonting som låter lite "bättre".
På FB har jag nu gått in i en diskussion just angående jobbtitlar, och hur de är formade efter kön.
T.ex. Sjuksköterska - kvinnligt. Brandman - manligt.
Vissa menar på att man borde finna ett könsneutralt namn för dessa yrken istället, just för att de som arbetar med dessa inte ska känna sig diskriminerade(män som kvinnor)
Jag vet inte. Jag är lite kluven, för det är så olika från person till person. Det finns säkert de brandmän som inte alls vill byta yrkestitel, även om de är av kvinnligt kön. Eller sjuksköterskor som inte vill ändra på sin titel, bara för att de är män. Tvärtom - att de mer än gärna kallar sig för "syrror".
Hos vem/vilka ligger problemet när det kommer till titlarna? De arbetande eller andra?
Själv har jag ett större problem när det kommer till mitt yrke då alla säger att det är ett "kvinnodominerat" yrke. För jag undrar då hur det kommer sig att kläderna är anpassade efter män? Och om man nu skulle vilja ha en "tjej-tröja" så är den så liten att knappt en 12-åring skulle kunna ha den. För att kvinnor är mindre? För att kvinnor vill ha figursytt även på en skitig och grov arbetsplats?
Hur är det på andra arbetsplatser när det kommer till uniformer och dresscodes? För vilka är kläderna anpassade?
Smink - någonting ofarligt?
Det blev en liten diskussion under inlägget om den 8åriga flicka som regelbundet fick BOTOXinjektioner av sin mamma. Diskussionen under har nu utvecklats till; "Smink på barn eller inte?"
* Jag är emot. Jag är emot smink på en 8åring. Finns ingen anledning till att förbättra eller ändra utseendet på ett barn. Ett barn som går i ettan/tvåan på lågstadiet.
* Dock är det en helt annan grej om det kommer till maskerad eller liknande. När man klär ut sig, ändrar frisyr och målar sig i ansiktet för att vara någon annan för en stund. Men detta görs ju sällan med SMINK, utan med speciella maskeradfärger(kanske kallas smink, men jag skulle inte kalla det för smink) och div annat. Detta är ingenting att "leka" med enligt mig, utan någonting som vuxna bör vara närvarandra med vid användning.
Jag fick höra att jag hade dubbelmoral för att jag själv använder smink, men inte skulle tillåta detta till min dotter. Själv anser jag att smink är en ungdoms-/vuxengrej och inget för barn. Detta är vad jag brukar använda;
Rouge - en typ av skugga för att framhäva kindbenen.
Mascara - svart kladd på ögonfransarna för att få dessa att se längre ut.
Concealer - används för att täcka över blämmor/finnar/mörka ringa under ögonen.
Foundation och Puder - för att ge huden en jämnare färg och nyans.
Själv anser jag att nej, detta är INGENTING som ett BARN behöver i sitt ansikte. Speciellt inte med tanke på att det mesta sminket innehåller div tillsatser som kan ge allergi, skador på hyn och täpper till porer.
Det är mycket som tillåts komma ner i åldrarna hos barn nu för tiden märker jag. Själv går jag väl emot strömmen då, men att säga att jag kommer ändra mig när Aimee blir större kommer man inte långt med. Jag har redan skrivit att jag vet verkligen inte hur hon kommer bli när hon blir större, MEN det vet jag iaf mer om än ni andra.
Jag kommer uppfostra henne att tycka om sig själv så som hon är. Och jag tänker inte låta henne växa upp för fort. Alla åldras, växer och mognar i olika takt - men ett barn är fortfarande ett barn vid 8års ålder.
Vad tycker ni? Finns det en åldersgräns för smink? Och vart går gränsen för liknande saker?
Hårfärgning, plockning av ögonbryn, färgning av ögonfransar och div andra skönhetsförbättringar.... ??
Hur dum får man bli?
Jag tycker väl lite att det var på hans egna ansvar att inte lägga sig på mage på sitt balkongräcke SJU VÅNINGAR UPP! Tänk att det alltid ska skyllas på alla andra, än den som bär ansvaret??
En kvinna blir överfallen och våldtagen. Vem får ta ansvaret? Kvinnan, "hon bar ju utmanande kläder och får väl lite skylla sig själv". Ja, för inte kunde det varit mannen som utförde våldshandlingen som borde ta ansvar och behärska sin sexuella hets???
Jag kan bara skaka lite på huvudet och tänka, han skulle dött en tidig död ändå. Och nej, jag kände honom inte. MEN en person som gör en sån här sak - har antagligen ett tidigare intresse av att göra dumma saker som ger honom en adrenalinkick.
Och hade han inte hittat just denna grupp som attraherade och aktiverade soänningslystern inom honom, ja då hade han hittat en liknande någon annanstans.
Det är inte vem som helst som utför dumheter på detta vis.
When i see her face
Idag blev jag upprörd. Riktigt upprörd. Så upprörd att jag ärligt talat, trots mitt antivåld-förespråkande, ville ge en kärring på käften. Och det hade jag antagligen också kunnat göra om hon varit i min närhet. Som tur(för henne) är kvinnan i fråga i USA, men får nog sin beskärda del av skit ändå kan jag tänka mig.
ONLY IN AMERICA!
Kvinnan har en dotter på 8år, som hon från tidig ålder satt att delta i Skönhetstävlingar för barn. Redan här fattar ju vilken normalt funtad människa som helst att hon är klippt galen i bollen. Nu har hon tagit steget längre och ger henne botox mot hennes "rynkor" .... ÅTTA ÅR UNG TJEJ!?! Rynkor? Nej, jag skulle inte tro det. Men men...
* "konkurrensen är stenhård"
* "alla andra mammor gör det"
* "hon vill ju också göra det"
Bla bla bla... idiot.
För er som är mer intresserade av att bli arga på kvinnan. Klicka på LÄNKEN och läs, kolla på bilder från botoxinjektionerna på barnet och kolla gärna på klippet där hon talar ut och "försvarar sig".....
Revolt
Jag tror inte på det. För fan vad många knarkande människor vi skulle ha just nu. För DET om något, måste ni väl ha förbud mot hemma hos er med barn? Eller tycker ni det är okej med knark? Ska barnen få leka med sitt låtsasknark när de leker modell, som Kate Moss, eller rockstar, som Pete Dorethy - för annars kommer dom göra revolt och bli knarkare som vuxna. ???
Tänkte på den liknelsen iochmed vapendiskussionen. För om jag vägrar vapen åt Aimee - så fanns risken(eller om folk menade på att det definitivt skulle ske) att hon skulle göra mer revolt. Hur tänker man då? Kommer hon gå ut och köpa ett olagligt vapen och skjuta ihjäl någon när hon blivit större för att jag vägrat henne vapenlekaker som barn?
Om jag inte tillåter henne att röka och dricka alkohol som tonåring - blir hon alkoliserad kedjerökare som vuxen då?
Om jag inte tillåter henne att äta godis som barn - blir hon då fet sockerberoende tonåring med risk för diabetes som vuxen sen?
Funderar lite offentligt och öppet för jag är intresserad hur andra tänker och resonerar... Säger inte att det är så här, utan "tänker högt".
Och vad finns det mer för saker som vi vuxna sysslar med, som inte är tillåtet för barn?
Jag tänker även på bikini för småtjejer som inte har några bröst att dölja. Sminkning, urringade linnen och kortkorta kjolar. Mest för att jag har en dotter som växer upp i ett samhälle där mycket fokus ligger på just utseendet, sex, alkohol och våld. Mycket är normaliserat och ses därför okej. Jag vill gärna diskutera mera och vill efterlysa om ett hopp om att jag kan "skydda" mitt barns barndom.
Avrättning
Läste precis en rubrik på Aftonbladet om en ren och skär AVRÄTTNING mitt på ljusa dagen, mitt på öppen gata i Göteborg....
Det känns nästan overkligt, sker detta verkligen i Sverige? Ja, sen länge. Vet inte om våld och skottlossningar, mord och liknande ökat de senaste 20åren. Men det rapporteras klart och tydligt mer om det idag, än förr. Eller är det för att jag gått och vuxit upp, läser mer nyheter och reagerar? Vet inte det heller.
Kanske på tiden att man tar sig en titt på lite statestik. Kolla hur det ligger till.
Blir lite rädd att det kan ske här i stan närsomhelst nu när man varochvarannan dag läser om gängkriget som råder. Polisen kan tydligen inte göra något.... ??
Vet inte.
Blir bara ledsen över hur det ser ut i världen ibland. Men känner mig då väldigt lyckligt lottad att leva det liv jag lever, med de fina människorna jag har runt om mig.
Hur långt ska jag gå?
Ibland så orkar jag inte tänka på vad andra ska tycka.
Ibland så orkar jag inte bry mig om vad andra ska säga.
Och ofast så skiter jag blanka fan i om någon blir "ledsen" för att jag är av en annan åsikt. Man måste inte tycka lika i allt, vi måste inte alla vara överrens hela tiden. Jag tror inte jag är så olik någon annan, skillnaden är att jag vågar skriva och säga vad jag tycker rakt ut istället för att sitta hemma och sura.
Jag vågar gå ut och ändra på saker, röra om i grytan för att göra en skillnad. Blir jag förbannad över något så ventilerar jag ut den ilskan, på samma sätt som att jag asgarvar när jag blir riktigt glad.
Men jag undrar lite hur andra tänker.......
Ska jag gå ut och skaffa ett bättre jobb än städare för att andra ska bli stolta över mig?
Ska jag raka benen för att andra inte tycker det är snyggt med orakade ben på en kvinna?
Ska jag klä ut min dotter till prinsessa för att andra ska kunna tycka hon är söt?
Ska jag sluta skriva diskussionsinlägg på bloggen för att andra inte ska "ta illa vid sig"?
Ska jag bli vegetarian för att andra tycker det är synd om djuren?
Ska jag tycka en film är bra för att alla andra tycker det?
Hur långt ska man gå för att andra ska bli nöjda?
Mina närmsta som verkligen känner mig, vet hur jag är och att jag inte är så tuff som jag verkar här alla gånger. De vet också att jag är inte bara en genusmorsa som står för jämställdhet och är emot våld. Det finns mycket mer inom mig. Allt visas bara inte i bloggen då jag också har ett "privatliv".
Jag är bara jag. Och jag smörar inte för någon annan än min man och dotter ;)
Individualitet
Det är läskigt hur fort barnen ska växa upp idag. Att man bortfärdar mycket med "jamen de förstår så mycket mer än vad vi tror"....
Och JO DET GÖR DOM! Absolut. Men. HUR MYCKET? Egentligen?
Förstår små barn VERKLIGEN innebörden med ett vapen? Förstår dom verkligen konsekvenserna av att säga "Jag ska döda dig"? Och hur?
Jag vill inte aktivt köpa hjälpmedel för att godkänna våld, för det är vad vapen används till. Samma sak när hon blir äldre och vill att jag ska köpa ut. Aldrig i livet. Sen om ungjäveln ändå tjyvröker i skolan eller får cider av en kompis - det spelar ingen roll. Jag tänker inte ge henne hjälpmedel till att göra sånt hon inte förstår sig på eller kan hantera.
Smink är en annan såndär laddad grej.... NÄR ska barnen/ungdomarna få börja använda smink? Är en 4åring stor nog att få låna mammas smink? Och varför ska h*n det? Vart går gränsen för att låta barnet göra som ens föräldrar?
Om ett barn ska få leka vuxenlekar - vad är det för åldersgräns på det? Finns det ens åldersgränser för sånt eller ska vi se på individualiteten?
Jag har så svårt för det här med att hon vill göra som mig. Ja det är klart hon vill det. Men varför ska hon få det? Hon är ju ett barn och barn behöver inte få som dom vill, göra som dom vill eller äta det som dom vill. Jag är vuxen och förstår vad för konsekvenser mina handlingar har. Jag är vuxen och vet vad jag sänder ut för signaler med de kläder jag bär och de saker jag gör. Jag är vuxen och får därför göra saker som min dotter inte får.
Fortsätt diskutera! Vi kan alla lära oss något. :)
Vapen till barn?
Oftast, eller typ jämt, kommer vi in på det här med barn, barnuppfostran och allt som kommer därtill. Och så kom vi in på vad som är okej och inte okej att ge barn, i leksaksväg.
Först och främst. Allra högst upp på listan kommer för oss;
* VAPEN. Enligt mig så är det nog bara rikspuckon ger sina ungar "låtsaspistoler" och liknande.
För vad i helvete ska en pistol vara till för, om inte att skjuta någon och döda den. Och inte vill vi väl lära våra barn i tidig ålder att det är okej????
Tänkte lite längre på det, då vi lever i ett mångkulturellt samhälle med många invandrare som kommer från krig, våld, död och sorg. Tycker man då det är okej att vifta med låtsaspistoler och skrika "jag ska skjuta ihjäl dig"? Detta kan ju ge enorma konsekvenser och få andra att må väldigt dåligt.
Jag tycker inte heller det är okej att ge dom svärd, knivar och liknande våldrelaterade leksaker. Förstår inte ens hur det är möjligt att man får producera och sälja sånt till barn.
Är det inte olagligt att båra vapen? Visst detta gäller säkert bara riktiga, men ändå. Vi ska alltså uppfostra och lära våra barn att det är okej med våld och vapen, men bara när de är barn.... ???
En bra avdelning för barn i leksaksaffären??
Barn är inte mogna nog att förstå innebörden av vad ett vapen är och är till för. De är inte kapabla till att hantera någonting som är så allvarligt.
Argument som "jamen, h*n leker ju ändå bara pang pang med sina andra leksaker" - det köper jag inte. Då tillrättavisar man sitt barn med att man inte får säga såna saker, att man inte får skoja om våld och död. Likadant att barnen blir tillrättavisade när de leker med spisen, springer vid biltrafikerade vägar eller slår någon. Det är inte okej!
Vad har ni för tankar om leksaksvapen för barn? Och finns det andra leksaker ni anser att man inte ska ge barn?
Vänta du bara!
Sen kom Aimee. Och vad jag än kände, tyckte och ville så hade alltid någon en kommentar som började med "Vänta bara...."
* ... tills amningen slutar funka.
* ... tills hon slutar sova så mycket.
* ... tills första trotsen kommer.
* ... tills tänderna börjar klia.
- Samma sak här. Alltid en negativ ton, nästan med bitterhet. Som om jag bara hade dåliga saker att vänta mig....
Jag hatar dessa typer av kommentarer, för INGEN har en likadan graviditet som den andra, Och ALLA BARN ÄR OLIKA! Min unge har alltid sovit bra, så där har många haft fel om att jag aldrig skulle få sova nåt. Och min unge har alltid ätit bra.
Visst kan man komma med tips och råd "Så här gjorde vi när vårt barn inte kunde sova/inte ville äta/trotsade" Men aldrig säga "Gör så här!" eller "Vänta bara på 3års-trotset! Det är MYCKET värre än 1års-trotset".
Och alltid finns det dom som har det så jävla mycket värre, så man får inte klaga på nåt. "Ska du säga. Din unge sover ju iaf om nätterna! Det gör inte min."
På klassåterträffen berättade två karlar att de i sommar ska bli pappor och det ända kan kunde säga var, Lyssna inte på någon annan än er själva, era behov, era intressen. Och framförallt - planera inte hur det kommer bli för att andra sagt nåt! Gör vad som känns bäst för er utifrån hur ert barn är när den kommer ut till världen. INGEN vet hur amning, sovrutiner, sjukdomar eller liknande kommer bli. INGEN vet om det blir akut kejsarsnitt mitt i förlossningen, om barnet är sjukt när den kommer eller om allt är en dans på rosor första tiden.
Kärlek så det räcker till?
Kanske är en av anledningarna till varför jag och min sambo väljer att inte skaffa fler barn. För om jag känner mig otillräcklig eller känner det som om jag inte har kärlek att ge till alla idag - hur i helvete ska jag kunna ge det till fler?
Undrar jämt när man hör om folk som skaffar ungar på löpande band - Hur hinner dom med? Hur har de kärlek att ge till alla när alla behöver det?
Alla får göra precis som de vill, men funderar ju också på vad man "får ut" av att skaffa typ 10 barn? Och är det rätt mot barnen?
Vad tycker ni? Finns det gränser för hur många barn som är "bäst" att ha?
Visst spelar ekonomi, hem och intressen utanför familjen roll när det kommer till antal barn. MEN vart går liksom gränsen? Kan ni tänka er jobbet för hon "Octomom" som har 14ungar! OMG ... Visserligen har hon ju nannys.
Nej, nu ska vi sova lite granna. Ny dag imorgon. God natt.
Det där med pengar...
När jag var hemma med havandeskapspeng och med föräldrapeng fick jag ut 4000-6000kr/månaden. Och Jocke med sin lilla studenpeng på det = inte mycket till inkomst. Men då kunde vi inte heller köpa kläder, inredning eller dyr mat. Vi kunde inte heller åka iväg och göra saker som kostade pengar. Sen jobbade jag extra för att få in mer pengar till oss, men då var vi dumma och drog ner på fp-dagar... haha. När Jocke var pappaledig, så jobbade jag heltid på förra jobbet så då var det bra hemma, men blev uppsagd så vi fick snåla ifall jag inte skulle finna nytt jobb....
Nu när jag höjt mig till en månadslön på 15000kr(före skatt!) så känner jag mig ju rik, även om min lön räknas till lågavlönade. (eller har jag fel...??) För mig är den högre än vad jag fick förut, så jag är nöjd och skaffar mig utgifter därefter också.
Men nu börjar vi drömma lite här hemma, för snart tas det examen för Älsklingen = inkomsthöjning. När han får ett jobb alltså. Och även om han får ett lågavlönat jobb så kommer han ju inte gå under dagens studentpeng på 8000kr/månaden! haha
FAN VAD NAJS det kommer bli!!!
Och om det tar längre tid för honom att få jobb, så har vi Nästan 200dagar(hälften är garantidagar) kvar att ta ut på föräldrapeng :) "Den som spar han har".
Förhoppningen är ju självklart att dessa ska sparas till senare för att kunna ta ut längre semestrar, ha långledigt vid jul och liknande.
