Fan vilket bra jobb vi gör!

Jag har en dotter som många har kallat för "lätt" och "snäll". På ett sätt så håller jag med och kan tycka att de har rätt. För det mesta är hon väldigt lätt att ha att göra med, hon nöjer sig oftaste med de svar hon får och det blir sällan stora bråk utan en förklaring och undanmanöver så är trotset som förglömt.
Hon borsta gärna tänderna, tvättar händerna och även om hon på kvällskvisten säger "Näe sjova" så lägger vi ner henne i sängen, pussas och säger godnatt och så somnar hon själv i lugn och ro i sin säng. Hon vaknar på morgonen med ett stort leende på läpparna, hoppar glatt i sängen och är alltid redo att ta dagen med storm. Vid avlämning på förskolan springer hon in och kramar om sina fröknar och vänner, lämnar ifrån sig snuttis och fruktburk samtidigt som hon knappt ger mig en vink och "hejdå". Vid hämtning blir hon lika glad att se mig som sina fröknar på morgonen och hon blir aldrig ledsen över att gå hem.
Mat har hon alltid ätit och äter tills hon blir mätt, ibland är det en halv portion och ibland tre portioner. Hon slutade med kvällsvällning utan att ens reagera, vi testade att inte ge henne en kväll och sen har hon inte druckit det mer.

Jag kan tycka att de har rätt när de kallar min dotter för "lätt" eller "snäll", men det är bara för att kunna ge mig och Joakim en rejäl klapp på axeln och säga;
FAN VAD VI ÄR GRYMT BRA FÖRÄLDRAR!  :)


Även om livet inte är en dans på rosor, så ska jag bli bättre på att ta till vara på de ögonblick och busiga stunder som är sådär löjligt härliga med min lilla familj. För det är dom stunderna som gör att man orkar gå framåt. Som nu, med eget företag och stundande gruppledartjänst... HUR ska jag hinna med allt?? Med energi från mina hjärtan såklart. ♥











Kan ni fatta att dessa så människor är så fantastiska???
MOAHAHAAA

Bröstförminskning

Kan inte fatta att jag inte tagit tag i det ännu! Skäms på mig och lite utav ett "skyll dig själv".... Har ont i ryggen, svanken och axlarna. Jag har sår/värmeblåsor under mina gigantiska jättepattar eftersom att jag svettas extra mycket därunder.

Igårkväll såg jag ett program som hette; "Våra pinsamma kroppar". Det var då med en yngre kvinna med lite större bröst än mig, som gjorde en bröstförminskning.
Medan Jocke fick kväljningar av att titta på operationen så sitter jag ivrig och känner att jag vill också! Jag vill också ta bort och slippa min onda rygg och min dåliga hållning.

Sitter alltid hukad framåt, så att brösten kan "vila" lite i mitt knä. Det är en rejäl kraftansträngning att "luta" ryggen mot ett vnaligt ryggstöd på en stol om vi säger så.... :/ Axlarna pekar framåt och det känns fan som om en gamnacke är på gång.






Så här går det till vid en bröstförminskning.
Först tas bröstvårtan bort och skärs till mindre storlek för att passa på ett mindre bröst.
Sedan skärs ett långt snitt under hela bröstet, samt frå


klick klick

Jag är just nu inne i en sjuk period med jävligt mycket shoppingbehov. Som om jag fått för mig att "boa" in mig i vårt hem. Jag kollar på alla sidor jag kan komma över med inredningsdetaljer, funderar, kollar efter tips .... det är ju så kul! Och vi är verkligen både två redo för att fixa till här hemma lite nu - kan ju vara för vi nu känner att vi har råd att göra det ;)


Återkommer om jag klickar hem nåt!

Har ni för övrigt några tips på bra inspirationssidor? Eller några butiker på internet som man kan surfa runt lite på??


en liten suck så här på förmiddagen...

Idag är det strålande sol och jag känner genast för att skapa stora planer för en härlig sommardag! Men när man är själv med en 2åring kan det ibland ta lite tid.... Och ork.
Ta det inte på fel sätt, jag älskar att vara ledig och ha semester - men det börjar bli jävligt tråkigt att ha det själv! Saknar min man och vill ju dela detta med honom, och få lite avlastning på hushållsarbetet ;) haha


Nu satte vi oss iaf ner för att morsan behöver kaffe. Sen är det på't igen för att packa lite förnödigheter och sen drar vi iväg.

Jag gjorde det!

Efter att bara för ett par dagar sen sagt att jag ALDRIG skulle göra det. Dels för rädsla, men även för att jag inte är så bra cyklist - skulle jag inte cykla med grisen därbak.

Men idag satte Älsklingen på barnstolen på pakethållaren och jag blev så glad av att se honom cykla med grisen därbak att jag kände mig manad att utmana mig själv. Så vi bytte på hemvägen och det gick ju som smort! Är stolt över mig själv som mamma, som människa.
Jag är verkligen inte bra cyklist, men jag blev fan bättre av att ha ungen därbak! Vinglade inte, cyklade i lugn takt och stressade inte vid väg. :)  Däremot när det kommer till regler som att hålla ut handen när man ska svänga, cykla på höger sida av vägen och allt det där, så är jag väldigt duktig på sånt!


TACK Anna för att du inspirerade mig lite genom ditt inlägg :)


Jag är lite i extas och känner mig mycket stark!
Sen jag träffade Joakim för ca 4år sen så var jag en mycket märklig människa....(det kan vi gå närmre in på en annan dag) Han har fått mig att utvecklas något enormt! Och nu när vi dessutom har vår älskade Aimee i vårt liv så känns det ibland som om det inte finns gränser för vad jag kan göra om jag bara "ger mig fan på't"!



Long time ago



Damn! Lite snygger var man allt förut ;)

Tänk vad svårt det ibland kan vara att inte bara acceptera, men att tycka om den man är idag. Till utseende och till sinne. Jag MÅSTE ju liksom bli mognare, ändra åsikter, utvecklas och gå vidare för att kunna bli den jag är menad att vara som vuxen individ.

För visst hade det väl varit lite väl pinsamt om jag sett ut som och betett mig som jag var förr - idag?

Jag är stolt över mig själv och vart jag är idag. Jag har fortfarande framtiden vid mina fötter! Och jag har makten i mina händer att kunna forma den till så som jag vill att den ska se ut :) Jag är möjligheterna att skapa mig ett liv för mig och min lilla familj. Och jag ska ta vara på den möjligheten!


Vårdcentral

Jag väntar på att bli uppringd. Hoppas på att få komma idag. Helst innan 12 eller efter 17... Ska ju på kalas idag och det vore synd att missa på läkarbesök.
Fan att jag inte tar tag i saker direkt....
"Det går nog över av sig självt snart."
"Det är inte så farligt."


Hosta, halsont - sen 3veckor tillbaka, och numer även en tryckande huvudvärk bakom ansiktet. Hoppas dom har en dundermedicin jag kan få ;)



UPDATE:
Fick tid fort som attan. Och svar därefter också!
Långvarig och ihärdig förkylning. Lungor låter bra, andning är bra, slemhinnor i hals såg bra ut, inget i näsa... Så något dödsjuk är jag inte! (lätt att tro det som mer eller mindre hypokondriker)


Kvinnligt vs Manligt

Jag är en kvinna. Vilket jag vet många tecken som stödjer detta - fittan, hängpattarna, livmodern som burit ett barn innuti etc...  Men ändå finns det många som anser att jag inte är "kvinnlig" nog. Då undrar jag "kvinnlig" nog för vadå?
För att vara en kvinnlig förebild för min dotter?
För att vara en kvinnlig städare?
För att vara en kvinnlig egen företgare?
För att vara en god partner till min man?
För att kunna ha bra sex?
För att kunna laga god mat?
För att vara en härlig kompis?

Är jag inte en kvinna om jag inte är, vad samhället satt regler för, en "kvinnlig" kvinna? :/


yep! Detta är mina ben.
Orakade sedan kanske juni 2010. :)




BAMBI skrev ett inlägg om detta med en länk till LOVISA som fått en konstig kommentar om att hon var för vältränad för att vara "kvinnlig".
Sen har ju Hanna Fridén fått ett korkat mail från läsaren Henke med någon typ av "skönhetsråd"?



KVINNLIGT och MANLIGT är båda negativa ord i den bemärkelsen, att vi lägger press på oss människor på att passa in i en standardmall för hur vi bör se ut, vara och kunna göra beroende på det kön vi fötts med. Det ger onödig ångest, jobbiga krav och tråkiga förväntningar!
Varför ska jag inte kunna rapa högt, lorska, skippa rakning av benen, kunna sätta upp hyllor i väggen, springa fort eller sparka fotboll med mitt barn, tycka om Victoria Sexret Fashion Show och tycka modetidningar är tråkiga - utan att bli kallad för "okvinnlig".


Nej till detta jävla påhittade fenomen - och in med det naturliga, det ärliga och det härliga :)


Anledningen till att jag tar upp detta, är för att jag vill vara med om en förändring - en FÖRBÄTTRING. Jag vill verkligen inte att min dotter ska växa upp i ett samhälle där hon endast ska bli godkänd för "den hon är" om hon ändrar på allt som är naturligt med henne.



För visst är det väl så att insidan är det som räknas, så länge utsidan är omgjord och perfekt?

Synd om ensambarn?

Argumenten är många och ofta hårda.
"Stackars ert barn som kommer växa upp ALLDELES ENSAM!"
"Stackars ert barn, hon kommer bara bli bortskämd."
"Stackars ert barn som inte kommer ha någon att leka med."
"Stackars ert barn som inte kommer ha någon att dela sorgen med när ni dör."
"Stackars ert barn som kommer vara ensam när ni är på semester."



Jag har självklart motargument ;)
* Man är inte automatiskt ensam utan syskon - det finns någonting som heter vänner, skolkamrater, kusiner, grannar.
* Hon kommer inte bli mer bortskämd än andra barn, för vi kommer inte köpa mer saker bara för hon inte har syskon. Kärlek kan man inte bli bortskämd med. Tid - ja vi kommer nog kunna ge henne mer tid än om hon hade haft syskon, men vi kommer samtidigt kunna ge oss själva som föräldrar mer tid till varandra.
* Samma svar som på första.
* Förhoppningsvis kommer jag och Joakim vara så pass gamla när vi dör att hon hittat kärleken, bildat egen familj och liknande så hon kommer ha ett så pass stort och tryggt kontaktnät med nära&kära att hon har många att trösta sig hos/dela sorgen med.
* Om vi åker på semester så kommer vi antingen försöka få med en kompis till henne eller åka dit där det finns barnklubbar eller liknande. Inte fan åker vi med ungen på semester utan att kolla upp barnaktiviteter.


------------------------------------------------------------

Ett syskon garanterar inte kärlek livet ut, för ett syskon väljer du inte själv. Den blir du tilldelad. Och det är inte med säkerhet att du kommer komma överrens med den, tycka om den, vilja leka med den eller liknande. Så oavsett om man har eller inte har syskon, så behöver man vänner.

Det finns många anledningar till att man inte "skaffar" fler barn än ett. Många KAN INTE få fler barn. Många har INTE RÅD med fler barn. Många har INTE TID med fler barn. Många VILL INTE ha fler barn.
Och om föräldrar inte har pengar, tid eller ork att ta hand om fler barn - hur kan det då vara "synd om" det första och enda barnet? Jag tycker det är mer synd om de barn som har arbetslösa föräldrar som hellre skaffade fler barn än skaffade sig en utbildning/jobb för att kunna ge en stabil grund åt första. För hur hade folk ansett att jag var som förälder om vi skaffat ett syskon åt Aimee förra året, när Jocke fortfarande var student och jag blivit uppsagd från TraffiCare?? Vad framtiden har att erbjuda de kommande åren vet vi inte, men vi vet att vi är mycket nöjda med vår familj på tre+katt. Och vi vill få igång vår ekonomi, vi vill få mitt företag att gå runt och hinna med att vara vi utan press.


Allas relationer med sina familjer är olika och baserat på olika bakgrunder, men ingenting garanterar att man kommer vara mer eller mindre ensam om man har eller inte har syskon.


Såååå besviken!!!!!!!!

Och arg. Och frustrerad.

Hur svårt ska det vara att packa ihop ett paket med kläder och skicka det till mig? Dumma H&M som lovade mig ett paket kläder att hämta ut 20-24/6. Men det har fortfarande inte kommit! Dumma Dumma Dumma.


Ja, det är mycket möjligt att jag är superlarvig som gnäller över det när vi har svältande barn i Afrika. Men detta är mitt I-landsproblem för dagen.

Imorgon är det jag som ringer och klagar!

Orden räcker inte till

Ibland räcker inte min styrka till att hålla mig uppe och jag är på väg att ramla ner. Jag orkar helt enkelt inte ens prata. Jag bara gråter och önskar att allt bara försvann.

-----------------------------------------------------------------


För ett par år sedan blev allt så fel och sedan dess är ingenting sig likt. Jag har backat undan och fortsätter så, då det finns en känsla inom mig som säger att jag inte får plats. Samt att jag inte blir älskad för den jag är - utan blir avskydd för att jag inte är som någon annan vill att jag ska vara. Jag har sedan länge slutat att försöka sträcka ut en hand - för när jag försökte fanns ingen där med vilja att ta mig hand.

Om jag är tyst anses det vara fel. Och om jag talar säger jag någonting fel. Kommer jag så är jag ivägen och stannar jag hemma sviker jag. Det som om allt med mig är fel. Och då tappar jag allt, faller hårt och förlorar mig själv.


♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥

Men det är nu jag stannar upp.
Tänker på vad jag gör och för vem? Vem är det som ska få styra mitt liv, mina sätt och mina val i livet? JAG SÅKLART(med min Joakim och min Aimee)! Och det finns INGEN som kan komma och säga någonting annat.

En vanlig dag på jobbet?

Känner mig inte alls bitter över att solen tittar fram när jag börjar mitt arbetspass, speciellt inte med tanke på att Älsklingen och grisen är på landet och myser med svärisarna....
Känner mig inte ett dugg bitter över att tågens AC går sönder mer och mer för varje dag så det numer är mindre sjöar ombord på tågen...
Känner mig inte heller bitter över att våra jobbilar är nerklottrade av idioter som inte har ett liv...
Och det finns absolut inget bitterhet i mig efter att ha fått reda på att det inatt ska komma FYRA tåg istället för ett kl00.15....


//ingen bitterfitta här inte!   ;)

Jobbigt med mitt ?

Jag fick frågan av Anna; "Vad gör dig mest irriterad när du ska städa? Vad är det värsta äckelpottor till folk lämnar efter sig?"


Alltså, först och främst så måste jag tyvärr berätta för er att ALLA som åker tåg är skitiga idioter ;)
Okej, jag överdriver men det är lite så det känns ibland. Människor som går utanför sitt egna hem tappar respekten för allt och lämnar kvar skräp på de mest dumma ställena.

VÄRST är när de ätit nötter, kex, knäckebröd, weinerbröd, kanelbullar med pärlsocker, chips eller liknande och SMULAR NER hela säten, golv och fönsterbrädor. Hur äter dessa människor sånt hemma egentligen? Tänker de aldrig att kanske man ska försöka hålla sig över bordet och sen "skrapa" ner smulorna i skräppåsen??

♦♦♦♦♦♦♦♦♦♦♦♦♦♦♦♦♦♦

Annars tycker jag det är fruktansvärt irriterande med;
* Idioter som kämpar hårt under sin resa med att gömma skräp bakom/under/mellan säten.
* Puckon som tryckt ner alldeles för stort skräp i alldeles för små papperkorgar.
* Snuskon som slänger snus eller tuggumin på golvet.
* Senila människor som glömmer inte bara ett paraply eller en påse utan stora resväskor eller tavlor.

♦♦♦♦♦♦♦♦♦♦♦♦♦♦♦♦♦♦

TOALETTERNA ÄR ETT KAPITEL I SIG.
* SPOLA gärna efter ett toalettbesök. Och jo, det går att göra under hela resans gång SAMT när tåget står still! Och nej, det hamnar inte på spåret utan i en tank i tåget.
* Ska du kräkas, gör det gärna i toalettstolen(och SPOLA efter dig) - inte på vägger, i taket(hur lyckas du med det?), i papperskorgen eller i handfatet.
* Det är okej att bajsa även i en offentlig toalett och som sagt i toalettstolen och ingen annanstans, men snälla SPOLA efter dig.
* Om du har ett par byxor som du inte vill ha kvar - lägg gärna dessa i en papperskorg då vi städare kan slänga dessa åt dig. Du bör alltså inte försöka dig på att SPOLA ner dessa i toaletten....


♦♦♦♦♦♦♦♦♦♦♦♦♦♦♦♦♦♦

Saker jag varit med om;
* Den värsta stanken jag känt var för några år sedan då en toaletttank gått sönder och all skit runnit ut i den tågkupén....
* Den jobbigaste värmen var under en sommar när ett tågs AC gått sönder och ingen luft över huvudtaget hade kommit in eller ut ur tåget(förutom vid de korta stoppen på stationerna på vägen) en resa från Gävle till Linköping...
* Det konstigaste hittegodset har jag själv inte hittat, utan en "kollega" på Ötraf som hittade en kälke/spark inlåst på en tågtoalett i vintras....
* Det ondaste jag fått i min rygg var under slutet på graviditeten när jag fick städa ett X2000 själv, ca 6 125literssäckar hade jag fått ihop och det fick även bli mitt sista arbetspass...
* Det läskigaste har bland annat varit en brand i en container på bangården och när en full kvinna glömts kvar på tåget en natt....

Bloggtorka?

Det händer inte så mycket här på bloggen har jag märkt... haha Men så är det ibland. Svårt att finna tiden till att blogga har jag haft denna vecka.
Har jobbat hela veckan(sitter här på jobbet nu också), men har ändå hunnit med fika med Jessica och träffat Linda för lite mys och bus!
Och igår var min lillasyster hemma hos oss nästan hela dagen för att testa sin balfrisyr som jag fått äran att göra! Damn... hon kommer vara så vacker och jag kommer få vara den första som ser henne redo att dansa bal imorgon. Som tack för denna hjälp är hon så givmild att jag började böla. Vi får hennes tjockis-tv! TACK TACK TACK! Och inte nog med det, en flaska Rosé för mig att njuta av också! SWEET ;)


Idag har jag och grisen strosat på stan och kollat på lite sommarkläder som vi inte har råd att köpa. Längtar löjligt mycket nu, till två inkomster och mindre pengaångest. Samtidigt känner jag mig så urlöjligt som gråter över materiella ting när jag alltid är mätt i magen och har en underbar familj med massor av kärlek.
Det börjar dock tära på oss lite och när Älsklingen dessutom har sina sista tentor att göra nästa vecka, så går vi varandra lite på nerverna ;) Lägg då också till en nytrotsande sötnöt till dotter. Gah! Jag är lite trött och gnällig känner jag.... men det skiiiiter jag i. Så får det vara ibland.


Nu ska jag packa städväskan och snart bege mig till en härligt skräpig dubbeldäckare som ska få bli fin efter ett besök av mig. Hoppas ni alla andra därute får en riktigt härlig fredag! Svårt att ha det annorlunda i detta sommarväder :)
Puss o hej

Vad tycker jag? Vad tycker du?

Jag är en engagerad diskuterare! För det hjälper mig att utvecklas. Jag förstår andra bättre, blir starkare i min egna åsikt och ibland ändrar min åsikt. 
Det kan låta som hårda ord, men oftast är jag mer harmlös än bitsk. Sen måste man förstå att jag skriver utifrån MIG, inte efter fakta(om så inte påvisas med länkar), och utifrån mina erfarenheter och mitt liv.

Vi har alla levt och lever idag olika liv med olika förutsättningar. Vi har alla olika grunder att stå på och stegar att klättra vidare på.
I förra inlägget sa jag min åsikt om siffran 26000kr. Det för mig är MYCKET pengar, just för att jag aldrig själv har haft den summan pengar. Min lön har aldrig varit högre än 16000, vilket då var en engångsföreteelse efter mycket extrajobbande.
Jag är 25år och för första gången fast anställd i hela mitt liv. Det gör mig rik i själen. För det är inte alla som ens har ett arbete idag. Och jag känner mig rik i det faktum att jag tagit mig dit jag är idag, helt själv. Och det gör mig stolt.

Jag har ingen högskoleutbildning, så kanske kommer jag inte kunna komma upp i en hög lön varje månad. Men det gör mig inget, då jag vet att jag klarar mig utan alla "saker jag kan köpa" för alla pengar jag har. Och jag vet att jag kommer kunna ge mitt barn en mycket trygg och stabil familjegrund att stå på, utan rikedom i form av sedlar och mynt.

Alla erfarenheter och kunskaper här i livet, kommer inte bara från utbildning. Mycket av mitt liv kommer från de olika arbeten jag haft privilegiet att få arbeta med.
Jag har hade en hel del jobb innan jag började som tågstädare för 6år sen;
* jobbat i morfars butik Vinhandlarn under gymnasiet.
* Telefonförsäljare hos Mediakonsulterna.
* extraarbetare på KICKS under högstadiet och gymnasiet.
* Delade ut tidningen METRO på stan när den kom för första gången.
* Packat dill & persilja på ÖTH.
* varit kockassistens på Stavsjö Hotell.
* jobbat som eventpersonal och visat upp nya varor i butik, bla Naturdiets smoothies.
* haft praktik och arbetat som assistens hos Imponera.
* haft praktik hos Ekermann Reklambyrå.




Min poäng är att allt är relativt.
Om jag ser en summa pengar som enligt mig är en stor summa pengar - så betyder ju inte det att alla andra ser det som mycket pengar.
Ett litet hus enligt mig, kan vara ett mycket stort hus enligt någon annan.
Allt ändras i olika människors perspektiv utifrån deras tidigare erfarenheter.


Löner

Vilket jävla liv det varit om de svenska skolorna senaste tiden. Jag har ju inte gått i skolan på några år och har ännu inte några barn som går i skolan - så därför kanske jag inte heller blivit så engagerad.
Självklart blir jag förfärad över att läsa om elever som hetsas att äta på mindre än 20minuter eller lärare som ger ut rätta svaren och liknande! Men jag har svårt att tro att detta gäller varje skola i vårt avlånga land. (Naivt? hoppas inte det)


Men nu har iaf lärare brutit sin tystnad och väljer att berätta sin syn. Det första som tas upp är, LÖNEN. Den är för låg helt enkelt. Stackars arma kvinna tjänar "bara" 26.000kr i månaden...
WHAT THE FUCK?!?! BARA?? Hur kan det vara lite? Herregud. Jag har en månadslön på 15.000:- och inte fan ser ni mig gnälla ut i medier om lönehöjningskrav...


Jävla idioter som inte fattar att man får fan leva efter sin inkomst, inte kräva inkomst efter hur man vill leva! Visst, det går inte jämföra löner mellan olika yrken då vi gör samhället olika typer av tjänster. För vi är alla lika värda i samhället, oavsett om vi lär barn att räkna, plockar upp skräp, lagat mat på restaurang eller tar blodprover.




Kanske är det för att jag själv aldrig varit höginkomsttagare och vet således inte vad det innebär att ha massor med extra pengar i fickan för att utöva sina stora dyra hobbys med. Eller hur det känns att äga en miljonkronorsvilla och två fina bilar. Eller hur mycket pengar som behövs för att köpa inredning i designbutiker och kunna åka utomlands varje sommar på semestern.
Men att gnälla om man har en lön på 26.000:- så tycker jag fan att man hånar oss andra som tjänar tiotusen kronor mindre - trots att vi har ett jävla betydelsefullt arbete!

Fira pappas nya jobb


Fick bli lite mumsmums :)



Fan vilken lättnad! Det är så att jag nästan inte ens gnäller över att vara hemma o sjuk! Jag vill skrika glädjetjut, skryta om jobbet och bli värsta mallgrodan av stolthet över min man och hans prestationer!
Och nej, jag tänker inte ens försöka vara ödmjuk. Jocke är så grym och det är vår rätt att vara glada över jobbet!
För jag menar att söka så många jobb han gjort senaste månaderna, är bara det grymt bra jobbat. Och att sen få två jobberbjuanden och ytterliggare en intervju att gå på om han vill. DÅ får man vara stolt över sin man! Fan vad han är bra! Älskar dig Joakim! Fortsätt kämpa! Fortsätt stå på dig! Du kommer kunna gå långt!





ja, är man så dum att man fotar sig själv upponer och inte raderar... då hamnar man här! moahahhaa ;)


Vuxna människor som visar vad som är okej för sina barn?

Det är vi som föräldrar som är de första förebilderna för våra barn.
Det är vi som ska ge våra barn en trygg och bra uppväxt med klara regler för vad som är rätt och fel.
Det är vi som föräldrar som ska uppfostra våra barn till starka individer med en bra moral.

Så kanske vi kan komma överrens om de föräldrar som orsakade att ett knattefotbollslag med 8åriga pojkar i, misslyckats ganska rejält med den uppgiften?

Hur fan får man för sig att jaga en 16årig domare runt om planen för att denna "dömt fel" under matchen? Och hur fan tror man att man är en bra förebild när man utövar våld och hot mot en medmänniska?
Jävla rikspuckon som borde skärpa till sig och inse att deras handlingar ger större skada på deras barn än vad ett ynkla domslut gjorde i en fotbollsmatch!






Yeeees jag är på krigsstigen idag ;) MOAAHHAA Tips på andra saker att ta upp när jag ändå är igång? ;)

Ola Lindholm

Jag blir så jävla arg att jag knappt finner ord. Att läsa hans blogginlägg, på en nystartad blogg med just bara detta inlägg, där han beskriver det han fått gå igenom - gör fan att man tappar tron om dagens mediabevakning!
Hur kan man inte ha bättre storys att skriva om, andra folk att försöka intervjua och nyheter att rapportera om??? Hur kan man anse att der är okej att förfölja en människa och dennes familj i flera veckor med telefon, sms, mail och sitta i en bil flera timmar utanför hemmet??
Detta är inte okej! Gå uti samhället och intervjua hemlösa, skriv om misshandelsbrott och gängbråk.

Vad hände med att vara oskyldig tills man är dömd? Vad hände med "en känd programledare misstänks för ringa narkotikabrott" och sen stanna där tills brottet är löst och varit i domstol?? OAVSETT om han döms som skyldig eller oskyldig så är han redan dömd av halva folket för fan!
TÄNK OM det vore du. TÄNK OM det var du som fick kissa i en plastburk i en trappuppgång med folk runt omkring dig av ingen tydlig anledning och sen bli uthängd i tidningar och på nätet med bild! Vad skulle du tycka? Hur skulle du må och känna?


Nej, jag säger STOPP! Jag säger SLUTA!
Jag tror på Ola Lindholm och hoppas innerligt att han fpr fortsätta spela in Wild Kidz och ha hand om KP! Detta är absurt och rena lögnerierna. Stå för Ola och klicka "like" på hans inlägg. Hjälp honom få ut sin röst till allmänheten innan hans blir mer dömd av pressen! Det är hans medborgliga rättighet att vara oskyldig tills motsattsen bevisats i domstol!

http://olalindholm.blogspot.com/2011/05/hej-pa-er.html?spref=fb

Borsbindare

Hur går det gamla talesättet? "Jag svär som en borsbindare" Stavas det så?!? Och vad betyder det egentligen?

Spelar kanske inte så stor roll, men tänkte ändå visa en ärlig, och inte så bra sida av mig. Och det är att jag svär. Mycket.
Mer än mycket skulle nog andra säga. Det är först och främst ord som "fan" och "jävlar".
Men tyvärr så stannar jag inte där när det är situationer som inte riktigt är lätthanterliga för mig. Då kommer det ut värre saker som tex, jävla kukhål, fitta, kukhuve, idiotjävel, förbannade skithål....
Och detta kan jag helt utan att tänka efter, säga i närheten av mitt barn som snappar upp precis allt vi säger och gör här hemma! Skämmes på mig utan dess like känner jag och slår mig på huvudet! För det är ju inte okej.


DOCK så kan jag ärligt talat säga att om hon säger fan eller jävlar, kommer inte störa mig eller göra mig något då det inte är några farliga ord(om hon säger det i ett passande sammanhang och inte bara ordet i sig). För visst är det väl nästan så att de tillhör vårt dagliga språk i dagens samhälle? MEN jag kommer självklart inte uppmuntra att hon använder orden.

Än så länge så har hon inte upprepar några av de fula orden vi använder här hemma. Men hon har börjat räkna, "nio, åtta, te, ett, tio" stod hon härromdagen i lekparken när hon "räknade" sina kastanjer hon plockat ihop. :) Får väl se när vi får höra att hon svurit på förskolan eller nåt. Eller när hon börjar använda de fula orden som skriks i alla Astrid Lindgrensfilmer hon ser på! haha


Vad gör/säger ni som ni kan skämmas lite över?

Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0
Ladda ner en gratisdesign på www.designadinblogg.se/gratisdesign - allt om bloggdesign!
Vinn presentkort, helt gratis! - www.vinnpresentkort.nu